berättelse från min mammas barndom/ generationen som inte åker till akuten.

mamma, min moster och min mormor är på någon bjudning. mamma sitter på en stol i köket, i mormors knä. hon är liten, fyra år kanske. eftersom hon sitter i knät kommer hon upp en bit. i jämnhöjd med bordsskivan. värdinnan slamrar med kaffekoppar och så vidare. hon tar kaffepannan från spisen, just som någon kommer in och frågar henne något. värdinnan ställer ner kaffepannan, håller i den men låter den vila  lätt mot underlaget under ordväxlingen, som pågår en halv minut kanske. när samtalet är slut lyfter hon pannan från vad hon tror är bordet. men i själva verket lyfter hon den från min mammas knä. min mammas fyraåriga knä. på min mammas fyraåriga knä har den kokheta kaffepannan stått i en halv minut. mamma har inte sagt ett ljud. och hon säger inget under hela bjudningen. först i trappen på väg därifrån börjar hon gråta.
man kan fortfarande se märket efter kaffepannan.