the world was on fire and no one could save me but you.

flämtar i värmen i sthlm i tre dagar. och tre nätter. tänker att jag kanske ska fixa saker. rensa linneskåpet. städa hallgarderoben. dammsuga. men det är för varmt. orkar bara läsa och kolla på serier. det är väl ok. alla som är i sthlm jobbar, man får ses på kvällarna. då är det svalt. svalare. ikväll var jag hos min bästis. skvallrade och åt mat och samlade platta stenar till barnens båtbygge. igår satt jag på s:ts ballkong och åt glass och inredde. och i förrgår träffade jag f.  jag ville se en spelning, han ville åka karusell. vi gör båda. hetsar varandra att åka saker som vi egentligen inte vågar. blir golvade av spelningen. jag försöker stänga av alla känslor, eller iallafall skruva ner dom. det går bra. det är roligt. vi har roligt. vi är vänner nu. och precis som jag anat har han gjort slut med sin himla tjej. han är inte ledsen över det. inte jag heller. men jag intalar mig att det inte ändrar något. det går bra. tills jag berättar om det för s:t. och för min bästis. så fort jag börjar återberätta det så förstoras det upp. av deras frågor och kommentarer, men också av dramaturgin i mitt huvud.