nektarinhjärta.

jag är så slö. har matrester från i förrgår att äta till middag igen, jag gör det till arrested development och det går fort. sen gör jag en kopp te som jag glömmer när jag ska vila lite. förhandlar med mig själv att jag kan vila först en halvtimme. sen en till. sen en till. klockan hinner bli halv åtta innan jag får nått vettigt gjort. nått vettigt är att diska disken. plocka i köket. jag tar massa dumma foton på mina lupiner. dom blir så bra att jag byter bakgrund på mobilen. sen fiskar jag upp en nektarin ur nektarinkorgen. den har blad. även den förevigas med massa dumma foton. ett får vara på instagram. jag skriver om bildtexten tre gånger. landar i superpretto. är nöjd. sen byter jag mobilbakgrund igen. i min vila har jag iallafall författat olika meddelanden och gjort planer. svar på dom plingar in. jag har ljud på telefonen för första gången på nästan ett år. igår ringde sifo. först skickade dom sms och sa att dom skulle ringa. föredömligt. hade aldrig svarat annars. jag kokar nytt te och läser en bok som utan att jag vetat det iförväg handlar om skrivande. boken jag läste innan dess gjorde också det. det kanske märktes? det är ett tema jag gillar. en bekant till mig som är författare la igår upp en dikt som hon skrivit som tonåring och raljerade lite över den. jag blev både imponerad och lite sur. surheten kom sig av raljernadet. fast jag tänker också att det var en humble brag. man lägger inte upp sina tonårsdikter om de inte har nått. den hade nått. det hade den verkligen.