f

har de två senaste lördagarna sovit bredvid den person jag helst vill sova bredvid.
dessa sovarrangemang var planerade sedan länge och jag har hela sommaren pendlat mellan att rycka på axlarna åt det och tänka att det betyder ingenting och är helt vanligt att kompisar sover så för att sekunden efter tänka att jo men det betyder nånting, det betyder allting, kompisar sover inte i samma säng helt plötsligt hursomhelst.

den första lördagsnatten var efter en lång dag av bröllop. då hade vi hängt ihop hela dagen. hela tiden. och hela veckan innan hade föregåtts av planering. hur vi skulle ta oss dit, vad vi skulle ha på oss, vad vi skulle ge för present, hur vi skulle formulera ett kort. vi vi vi. det kändes som det var så parigt att det slutade vara parigt. att det var för självklart att göra det till en gemensam grej för att det skulle kunna vara känsligt, och om det inte var känsligt så var det väl inget med det och det betydde ingenting. och det var kanske lite trevande i bilen men sen hittade vi liksom varandra hela tiden. sökte upp varandra. och jag var kanske lite mer klängig, men han drog resolut ut mig på dansgolvet när det var brudvals och han fångade genast in mig i en tryckar-kram till sista dansen som var i wanna know what love is och efter halva tittade han upp och sa att ingen annan dansade tryckare och jag sa skit samma och sen fortsatte vi och jag kände mig så himla trygg där på dansgolvet med honom och kanske inte helt säker på vad han ville och kände, men iallafall helt säker på vad jag ville och kände. och ytterligare några timmar senare så släkte vi och jag sov ingenting på hela natten utan låg bara med pulsen rusande runt i min kropp som skrek men gör nått då men så gjorde jag inget. inget hände. men innan hade vi vandrat ner till forsen, jag hade stuckit in min arm i hans, och sen låg vi och lyssnade på alla låtar som jag önskat och dj:n vägrat spela och då var vi väldigt väldigt nära. nära på ett sätt som inte är helt vanligt att kompisar är.

den andra lördagsnatten var efter regnig festivaldag. och innan den lördagsnatten var en fredagsnatt. då sågs vi igen, på järntorget. jag hade varit på festivalen två dagar redan, han hade kört ner från sthlm under dagen, och sen hängt på hotellrummet och druckit öl med en vän som nu var med i släptåg. jag såg dom på långt håll, såg hans blick hur den letade efter mig, hur han sken upp när han såg mig och sen kramade han mig hårt och länge och höll sig bredvid mig hela tiden. vi delade alltså på hotellrummet alla tre, det fanns en dubbelsäng och en bäddsoffa och jag var lite förkyld och tänkte att jag skulle sova på den men när vi kom till rummet hade det redan bestämts att släptågsvännen skulle sova där. men en släptågsvän i samma rum är en släptågsvän i samma rum så det var väl ändå helt givet att absolut ingenting skulle hända. och alla somnade så gott det nu gick när jag snörvlade och hostade natten igenom. men nångång mitt i natten vaknade jag av att han tagit min hand i sin och flätat ihop våra fingrar.
men  natten efter, lördagsnatten, då sov jag som en stock. han med. och det hade varit dålig stämning nästan hela dagen. kanske för att ingen sovit särskilt bra natten innan. kanske för att han var bakis och jag var sjuk. kanske för att släptågsvännen plötsligt prioriterades och de gick och köpte öl tillsammans och gick och kissade tillsammans och tappade bort mig när min mobil dött och jag fick panik över att bli lämnad i folkhavet och regnet. och ja det regnade. san cesse. och jag tänkte nu ger jag upp, nu lägger jag ner, nu vill jag åka hem. och även fast regnet lättade lagom till lana del rey som var hela anledningen att vi åkt dit, och även fast vi lyckades haffa taxi till bananpiren direkt, och säkert! spelande låten som heter samma som han och alla var peppade på att höra den shout out louds-låt som var allas nya favorit efter att jag haft med den på playlisten som de lyssnat på i bilen ner. även fast alla dessa saker var bra saker så var stämningen den samma och vi somnade direkt, bredvid varandra, men som kompisar gör.