sitta, lukta, knäppa, sjunga.

igår inledde vi konsertveckan med jens lekman. han hade lagt små kuvert med lavendel på allas platser. halvvägs in i konserten fick man lukta på dem till en låt. han spelade en massa nya låtar, vilket egentligen är mitt sämsta, men de var så bra och han är så bra så jag tyckte nästan det var det bästa. en handlade om att vara vän med någon som är mycket sjuk men inte veta hur nära vän man är och därför inte heller veta hur man ska närma sig varandra. grät lite då. han sa att han kände igen oss. att vi såg äldre ut. fina, men äldre. och som sista låt spelade han såklart såklart a pocketful of money och alla knäppte taktfast fingrarna och sjöng med. 

strax på't igen, denna gång: frida!