blodet och vattnet och det.

igår tog min minsta lilla  lillkusin studenten. grinade väl i smyg tre gånger. samt örti gånger när jag gjorde iordning ett fotoalbum med bilder på oss. det oerhört oerhört sjuka i att denna lillunge som är ELVA HIMLA ÅR yngre än mig tog studenten. jag vet att jag tjatat om detta förrut men jag sörjer vår fd relation så mycket. men hyser nu nån sorts hopp efter att hennes storebror sist vi såg menade att han inte kunnat prata med henne på flera år men nu verkar det vända.
anywho, mest tårar kom ändå av faktumet att få träffa lillkusinens mamma. det var sju år sen sist. och innan dess var det ytterligare fyra år sen. för sju år sen sågs vi knappt, då tog min andra kusin studenten och hon var rätt upptagen av det och jag var inte där särskilt länge. gången innan, den för elva år sen, prick elva år sen igår, var dagen före jag tog studenten. då kom hon sent på kvällen och lämnade en studentpresent för hon fick inte vara med på själva studentdagen. jag hade bjudit henne men min farbror vägrade komma om hon kom.
men igår fick alla vara med! det var så sjukt att hon åldrats. jag tyckte alltid att hon var så lik julia roberts. och vi har väl inte så mycket gemensamt, men det är nått med dom som var där från början och alltid. och när jag kramade henne hejdå och hon viskade min lilla maja fick jag gå snabbt för att inte börja störttgrina.