min superkraft är att jag kan bli nostalgisk över nästan vad som helst.

har köpt en ny tele och det var inte en dag för tidigt. har inte kunnat smsa som en normal person (telefonen skriver helt på egenhand s i olika varianter efter varje bokstav samt författar 8meddelande långa sms innehållandes enbart punkter ) sen typ oktober och inte kunnat ringa som en normal person (bara burkigt) sen typ maj. spotify crashar så fort batterierna tar slut och surfa är det inte tal om, av samma orsak som smsfailandet.
har suttit och försökt föra över det som är viktigt att ha kvar. och med försökt menar jag att jag har försökt bestämma vad som är viktigt att ha kvar. hatar ju att slänga saker, men vill lite slänga allt i bland. rensa. rena. har argumenterat med mig själv kring en nedladdad skivas fortsatt varande eller icke varande. en hand i himmelen som fått följa med sen min förrförra telefon. även om jag väl skulle kunna ladda ner den i spotify så känns det inte helt tryggt. liksom, kan man lita på att spotify är föralltid? att dom alltid kommer tillhandahålla en hand i himlen närhelst jag behöver den? tror inte det va. det känna alldeles för risky. den skivan får flytta med en tredje gång. kan inte leva i en värld där den inte är ett knapptryck bort.