ett hårt, ogenomträngligt skalbaggeskal av urvuxna kläder

på tal om det här med kläder jag hade på mig i mina unga tonår/när jag fortfarande var en tween:
kommer ni ihåg när jc var ens favoritaffär? när alla som inte hade råd att köpa champion-tröjor köpte complete-tröjor och det ändå var ganska coolt?
jag hade ingen complete-tröja. ingen champion-tröja heller. jag minns dock en kamouflagemönstrad topp som kostade 99 kronor som jag önskade mig men som jag inte fick. jag köpte den själv tillslut, tyckte den var skitfin. knappt tre år senare tyckte jag den var det fulaste ever och skämdes över att jag ens haft den på mig. sa nått till mamma om hur det är konstigt med trender som påverkar en sådär, kommer du ihåg hur snygg man tyckte att den var? och mamma ba eh, nä, jag tyckte den var ful redan då. chocken när hon sa så! chocken!

jag hade heller inga savannbyxor. är stolt över detta än idag. men jag hade hipsterserna från jc. och här ska hipsters läsas i betydelsen att de var byxor som satt på höften. typ alla hade dom. de var mörkt mörkt jeansblå, hade bred linning och breda hylsor. två knappar. inga fickor. fy satan var snygga de var. och vad snygg jag kände mig. har aldrig älskat ett par byxor så som jag älskade dem, min jc-hipsters.