vet du vad det är som går och går?

en gång var det bekant en som skrev i sin helgondagbok efter ett breakup att hon undrade hur lång tid det skulle ta innan hon slutade tänka på honom varje dag. när skulle första dagen utan honom i huvudet komma?
och jag tänkte också på det, för ett år sen, det var en av anledningarna, att slippa tänka på honom varje dag, att slippa undra, slippa bry sig, slippa sakna. hur lång tid skulle det ta innan jag kom dit. lite mer än ett år cirka, visade det sig. eller 429 dagar, men vem räknar precis? plus minus, jag vet inte, men det var då jag kom på det, för en dryg vecka sen, att nu har jag inte tänkt på honom på ett par dar, nu är han inte här inne jämt.
och det är så skönt.