lökigt svenskt åttiotal

jag sover aldrig nu förtiden. till viss del är det för att jag inte kommit in i 9-5rytmen (vilket inte ens är rytmen men ni hajjar konceptet), men det är ganska mycket mitt eget fel.
fan vad stressigt det är jämt då. eller pressigt kanske. och gud vad jag skjuter upp och förtränger. har fått mina klassiska utslagsbubblor på fingrarna, det är mitt säkraste tecken. och det här med att jag inte sover. snart är det över dock. det ordnar upp sig. artikeln är färdigskiven, arvikapysslet kan hanteras på långa avstånd och kräver bara final tusches. mitt matteprojekt har utvecklat sig på ett mycket bra sätt som jag kan förankra i kurslitteraturen.
igår skippade jag gårdsfesten för att skriva, ordblajade på jobbet och belönade mig själv med att dra med mig emma till bonden och lyssna på bibloteksbästises skivsamling. bibliotekarsonen var redan där, sen anslöt stenen och sen! sen kom hemliga kollegan som hade gått en halvtimme tidigare när vi jobbade innan för att han var tvungen att hinna göra en "viktig grej". jag tyckte det var för lite lök, men det tog sig när jag klagade. insåg hur sjukt gulliga vi var, alla bibl. ass. som satt uppradade längs väggen och lyssnade på vår fellow bibl. ass som spelade skivor. hur gulligt som helst.
sen kom jag hem vid ett och gick upp vid sex och duschade, sen powernapp i en timme och sen gick jag till dagis och var den enda som åt frukost och var på resusmöte med specialpedagogen och sen gick jag hem efter lunch och idiotskrev artikeln och skickade in den och nu fick jag svar så det var nog inte försent ändå.