riktigtviktigt

jag har ingen att ringa på natten längre. jag vet jag vet, ni är säkert flera som tycker att jag får ringa er på natten, men det handlar inte om det, det handlar om vem jag känner att jag kan ringa, vem jag känner att jag har rätt att ringa. som jag inte ens tänker tanken om att jag skulle störa, utan som jag utgår ifrån vill lyssna på sånt som jag tänker på på småtimmarna. och det behöver inte ens handla om att det faller samman och isär, det behöver inte vara viktigt, riktigtviktigt utan bara just då nått att berätta. eller inte berätta. de man kan vara tyst med i telefonen. som i teliareklamen, när hon sover med telefonluren avlagd bredvid kudden. sånt kunde jag, sånt hade jag. och det var inte ens länge sen.