jag styr mina känslor dom styr inte mig

efter några veckors, inte speciellt vetenskapliga men nogsamt genomförda, experiment så har jag kommit fram till att det nog rör sig om idoldyrkan. vilket ju är bra, på ett sätt, men så sjukt dåligt på många andra sätt. för får jag inte lyssna längre nu? det skulle säkert vara det bästa, det lugnaste. men vem vill ha lungt?
det rör sig ju också om vänskap, eller en önskan om vänskap, och en sund och fin liten idoldyrkan skulle liksom kunna underlätta den vänskapen.
men de fina linjerna. de fina linjerna gör mig galen!