om du tror att du vet var du har mig är jag närmre än du vågar be mig om.

jag var på bob hund igår. jag vet inte hur många gånger jag sett dom. dom är ett ganska bra liveband kan man säga. det var inte den bästa konserten, men den satte igång så mycket. madeleinekaka-satte igång. jag tänkte på deras hemsida i början av internet. jag minns det som att den var kul? eller typ ganska luftig, och ganska mycket låttextcitat som var utströsslat över eh eh eh interfacet (?) att det funkade väldigt bra på mig, att jag kom i kontakt med många av deras låtar så, genom att läsa dom först. och att en från segeltorp som gjorde angelfire-hemsidor och hade slumpade listor som startsida (och jag kunde liksom sitta och refresha tusen gånger för att få upp alla olika listor) hade en som hette bob hunds bästa låttitlar. rundgång, gräslök, fågelsång var med på listan. och det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag.
när thomas öberg iggy poppade sig som mest tänkte jag på den där gången när han gjorde ett hopp fem meter upp i luften och landade på knäna och behövde uppsöka läkarvård och dom klassade det som ett självmordsförsök. inte för att jag var med då. men det finns en låt om det. och en antologi som popmusik som heter fem meter upp i luften. det känns inte som att det görs antologier om popmusik längre.
frida hyvönen och samatha och sara var gästartister. frida spelade en cover på en som stretar emot och den var fantastisk. så många bra bra texter. så många bra bra låtar. det här lekfulla och tramsiga som liksom tippar över och blir både poetiskt och politiskt sprängkraftigt. hade glömt det. vill klottra textrader.
och så avslutades allt med nån sorts evighets-loop-jam med fioler och talkörer och kanon och folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk och det var så stark antinationalistisk stämning och då kom det tår. det gjorde det. (ska tilläggas att det var fullmåne och dag 1 av mens för min del, mvh häxnytt)

på båda fötterna.

ovansidan på min fot har somnat och sovit sen igårkväll. borde jag googla detta?

slut men lätt.

är helt slut men mycket lättad och peppad! bra känsla ändå efter att ha köttat en hel arbetsdag tillsammans med sina två närmaste kollegor. så kul och utvecklande att få prata verksamhet tillsammans med dom. känner mig höstpeppad. augustipeppen, ÅH. alla säger att man måste ha is i magen, så jag har väl det då, men att ha is i magen behöver inte bara betyda att man sitter still i båten, det kan också betyda att man spelar djävligt högt. så nu är min is planerad. kanske faller planeringen, men jag kan inte arbeta utan att planera, jag kan inte gå runt och invänta och parera eventuellt kaos. nu är is i magen blunda och hoppa.

its on!

igårkväll fick jag ett sms från hanna som löd "Badat i 3 vatten i år hittills. Nu kör vi!" 2009 hade vi en ongoing tävling om vem som badat i flest vattendrag. jag kom först till tio. och därför packade jag ner baddräkten i min minimala planeringsdagspackning. 16.30 var arbetsdagen slut. 17.33 skickade jag meddelandet" 3-3" till hanna.

äldre och visare och närmare döden.

idag fyller s:t år och jag gav henne en föreställning men hon trodde det var en tidning och så vips trillade poletten ner och hon fattade att tidningen bang är uppkallad efter personen bang.
och sen sa hennes nya roomie att hon nu antingen har levt halva sitt liv. eller en tredjedel. och hälften är ju mer än en tredjedel såklart, men en tredjedel är också jävligt mycket.

snuvad på vår.

vadar genom nerfallen och skrumpnande körsbärsblom och känner jaha, d va d, nu är det slut. suckade häromdagen över att hägg&syren inföll samtidigt, att det där lilla fönstret av absolut härligt kryper varje år. (min ena kollega försökte hävda att det bara var ett uttryck, snälla.) förr var det en vecka, nu var det max en kvart. man gråter för att tiden går och man missar våren. och man missar den ännu mer för att man är upptagen av att gråta över att man missar den.

prokrastinering 4ever.

i mars nån gång bad min chef mig skriva ihop en mall som skulle förenkla för oss när vi självskattar våra avdelningar. den skulle utgå dels utgå i från det underlag som vi använt de senaste åren, dels från ett stödmaterial från skolverket. en av de roligaste uppgifter jag fått på länge. dock har jag, på klassiskt vis, undvikit att göra det förrän i sista stund. ljög hela april om att jag läst och funderat på hur jag skulle foga ihop de två texterna. i fredags frågade min chef om texten var klar. ja, sa jag, men du får den på måndag. gjorde klart den igår kväll. och det var verkligen så kul, älskar att skräiva på det sättet, utvinna nån sorts essens och blanda ihop och göra lättfattligt. ta 33 + 26 sidor och göra till ett a4. det gick bra, jag klarade det galant, min chef var nöjd, men jag vet ju, såklart vet jag, att det blivit hundra gånger bättre om jag lagt ner lite mer tid på det. varför kan jag inte lägga ner tid på saker som jag faktiskt tycker är roliga?

hade bäddat för mycket mer än så.

redan på långt håll, fast det är motljus och fast halva örnsberg är på samma ställe och fast alla sitter med ryggarna emot, så ser jag dom. jag ser f. jag sätter mig bakom, säger nått om att det är otrevligt att sätta sig bakom, pratar med lottis, men sitter mest och är en tyst idiot. jag vill säga tusen saker, fråga tusen saker, men jag håller i mig, vill inte vara för mycket, för störig, för ivrig. och blir istället tyst. och han är inte otrevlig, men vänder sig inte heller till mig, går inte bredvid mig, väljer inte mig. inte som förut. avlägger rapport om detta till sofia. hon säger nått om att han ju inte längre kan dubbelspela, inte nu efter att jag har skällt ut honom. men jag kan inte heller dubbelspela längre, jag måste hålla i mig, inte låtsas som att jag inte vet vad som är vänskapligt och vad som är flörtigt. för alla vet, han vet, jag vet, femtio procent av det närvarande sällskapet vet. jag bestämmer att jag inte kan vara hans vän, det här går inte.
vi rör oss mot hornstull. vi möter upp en av lottis kompisar. det går fem minuter, sen frågar hon oss båda om vi är ett par. jag sjunker som en sten. nej singlar ner som ett löv. jag kan inte titta på honom då. och inte på henne heller, men jag tror tyvärr att jag ler ett om det ändå vore så väl-leende samtidigt som jag säger nej, nej det är vi inte. han säger ingenting.
på debaser ramlar jag in i niklas bästa vän. blir så där glad som man bara kan bli om man behöver räddas ur en situation. sen går jag på toa. sen beställer jag vatten. sen har jag tappat bort alla och tänker skönt. men lottis, fina lottis, skickar meddelanden och anger exakt position. jag skärper mig och går dit. pratar med hon som trodde vi var ett par. f blir snällare och tramsigare. jag tänker syrligt att det sker i takt med antalet öl. konserten börjar. han ser till att jag ser ordentligt, justerar och puttar fram mig. det är bra men hon spelar inte våra favoritlåtar. det är tusen garder varmt. vi går ut, vi går in. flyr till den andra baren. det är svalare, men det finns inget dansgolv. men när africa börjar så måste jag mima och dansa ändå. mitt soundtrack från november som bedövade alla känslor. lottis och jag tramsdansar. f skrattar åt mig. vi går tillbaka till det riktiga dansgolvet, hittar en fläkt i hörnet, det är tema brittpop-indie. jag dansar med hans vänner. jag håller inte i nått. en låt kommer som påminner mig om en grej i somras. f lutar sig fram och viskskriker som man gör på dansgolv, när var det vi lyssnade på den här? han minns när jag svarar, ler åt minnet. vi dansar nån timme till. sen ska han gå. jag vill inte att han ska gå. jag kramar honom hejdå alldeles förlänge. säger stanna. han går ändå. det känns ändå okej. det kanske går.

we will never be royal.

i fredags gick åt jag tidigt middag med min bror och kände mig som en tönt som satt på uteserveringen inlindad i filt. som en som absolut måste sitta ute bara för att det är "varmt". finns inget jag tycker är mer överskattat än att äta utomhus. sen ramlade jag i säng typ 19.30. igår var jag klistrad vid prins harrys bröllop med emma irl en liten stund och med s:t och annie i olika chattar. annies unge blev även hon invigd. förra sommaren promenerade jag och hennes familj i haga, och hennes kille ondgjorde sig över hur otillgängligt det blivit sen prinsessparet flyttat in, medan annie spanade efter nämnda par konstant. och hon och jag planerade hur vi skulle utbilda deras unge i kungligheter i smyg. och igår började alltså detta.
topp 3 bästa outfitsen på brölliset var:
amal clooney
brudens mor
kitty spencer

mkt besviken på att de knasiga kusinerna hade oknasiga hattar. men man kan inte få askungen jämt antar jag. 

aggressivt och bra.

jaha men idag var jag alltså på jobbet från tjugo i sju till tio i nio. alltså 06.40-20.50. KUL. och imorgon ska jag öppna igen.
jaja. jag fick iallafall kanelhavregrynsgröt till frukost. och det var så mycket svalare. och sen var det ett barn som vann en av vinstkorgarna som var lyrisk över innehållet tomtatsås. GRATIS TOMATSÅS. och på brandutbildningen fick jag beröm för att jag släkte aggressivt och bra.

simtur.

har jag ens gnällt en enda gång om den evinnerliga värme? nä, tror inte det va! alltså jag lider, jag tycker att det känns som att gravitationen ökar, att man pressas ner mot marken, och jag håller mig undan, sitter i skuggan, håller mig inne. men också, man kan bada. tog en simtur i vinterviken idag, en ganska kort, men en simtur och det var så det isade, blev så nedkyld, svalkad in i märg. så jag står ut lite till och kommer bli lite ledsen om jag inte får bada igen imorgon.

som man bäddar får man ligga.

när h började på mitt jobb frågade s oroligt hur det nu skulle bli på planeringsdagarna, skulle vi inte dela rum längre, skulle jag överge henne för h? jag hade inte ens tänkt på det, men jo, så blev det. h tog helt och totalt över rollen som min bästa kollega. och den planeringsdagen, eller natten, var fan ett av mina bästa moments under hela 2017, när jag och h låg vakan som två nyförälskade och pratade hela natten.
och nu är det snart planeringsdagar igen, och mina närmsta kollegor på min avdelning ska dela rum med varandra. det hade jag räknat med. jag tänkte att jag kunde dela med s, om inte hon redan bestämt att hon skulle dela med samma person som förra året, isåfall kunde jag dela med p. men nähä, då hade s redan frågat p om hon ville dela rum med henne! payback antar jag. som jag förtjänar. ändå snopet.

vecka 20.

jag har fasat så länge för den här veckan och nu börjar den, sa j när hon kom imorse. och nu är dag ett av den avklarad. tolvtimmars arbetsdag. ett utvecklingssamtal, en påbörjad inskolning, ett besök av mitt jobb-h och sen hemskt tung handledning. i 25gradig värme. nu återstår bara avdelningsmöte, utvecklingssamtal varje dag, bazar, brandskyddsutbildning och dubbelöppning. svimmar redan.

avföljd.

har släppt f för länge sen. jag har det. men blev helt knäckt nu när jag såg att han avföljt en spellista jag gjort till honom. eller alla spellistor jag gjort till honom. när ska jag sluta vara den här tönten?

premiärbadade idag. i havet. det var SÅ kallt. men man måste upprätthålla sin självbild. som en som är en badande person. annars blir man en badkruka utan att man vet ordet av det.

ord är tillräckligt bra.

läser en bok nu som får mitt huvud att sprängas. (nej emma, det är inte björnstad. ) argonauterna. de första tjugo sidorna ville jag stryka under något i varje stycke. ohållbart. nej sprängs är nog fel ord förresten, jag känner snarare hur nånting vecklas ut, öppnas upp. i huvudet. men att det inte räcker. att jag måste ha mer. läsa andra. känner mig dum i huvet som inget vet men som en smartskalle som fattar det.

naturromantiker ändå.

kom nyss till landet. när kvällssolen silar sig genom tallarna så vill jag skrika för jag har saknat det så mycket.

kristi him.

har utflyktat med min bästis och hennes tre barn idag. det var megamysigt. hennes äldsta unge snubblade fram, pga gick med näsan i en bok, närmare bestämt fältflora i fullfärg och berättade vad alla växter hette på latin. hennes mellanunge tog resolut min hand och drog iväg för att kolla in övervåningen, eller utsikten, eller det bredvidliggande affären. hennes yngsta unge vinglade runt mellan våra famnar längst ute vid strandkanten. och min bästis själv är ju en exemplariskt utflyktare på alla vis, så det var en helt igenom supertrevlig minihelgdag. även fast vi glömde bort att bada

idag sa min kollega att hanna fahl påminner henne jättemycket om mig. både sättet vi pratar på och hur vi tog bort luggen från ansiktet. har ej stenkoll på hur varesig hanna fahl eller jag tar bort luggen men jag kan ju tänka mig att jag pratar som hon. fast lite som jag tänker att typ alla jag känner i min ålder pratar. typ cheyor som hänger med i popkulturen och vill va lite smarta och kvicka och inte är så konfrontativa.

tolkning?

i natt drömde jag en av mina vanligast återkommande drömmar. den är så här: jag går på högstadiet. jag är hemma i segeltorp, det är morgon. jag lallar runt i godan ro och klockan är kanske 8.30. jag kommer på att jag är försenad till en mattelektion. jag får superbråttom men kommer liksom inte iväg, det blir mer och mer hinder för att bli klar, jag blir mer och mer försenad. jag försöker rättfärdiga och bortförklara att jag är sen. när jag väl kommer till skolan har jag inte gjort läxan. jag kommer på att jag inte gjort läxan på hela terminen. jag kommer på att jag inte varit på en enda mattelektion på hela terminen. en hel termins arbetsbörda rasar över mig och jag försöker komma på anledningar till att jag inte ska behöva göra den nu i efterhand heller. att det inte gör nått.
vaknar sen med mattepanik innan jag kommer på att jag aldrig mer i mitt liv kommer behöva göra en matteläxa.