"mina makaroner är slut.."
"hur ska vi gå vidare i livet nu, post makaronerna?"
"mellantiden post makaron, pre damsugare"
"vi kommer berätta för våra barn om denna prövningarnas tid, då allt var grått, trist o. sockerfritt."
"sannerligen..."
Antal stadigvarande pojkvänner: 1
Antal äktenskap: 0
Antal barn satta till världen: 0
Antal bostäder: 2
Antal högskoleexamina: inga än så länge, men 307,5 högskolepoäng and counting.
Antal kalas-fyllor: lika många som de helt vanliga fyllorna; 0. (om vi inte räknar det där med papperskorgen)
Antal färdigskrivna romaner: 0, men många påbörjade kapitel. (inser också nu att jag känner minst två personer som skulle kunna svara minst 1 på den här frågan. *impad*)
Antal utslitna par Converse AllStar: ett par mörkblå, ett par off whitea, ett par kritstrecksrandiga och ett par rödrandiga, men de är fortfarande hela (efter två år!)= 3
Antal halsfluss: 0
Antal klamydiatester: 1
Antal tatueringar: 0
Antal försök att gå i terapi: 0
Antal receptbelagda läkemedel mot depression och ångest: 0
Antal provade p-pillersorter: 2 (varav en inte är inte är riktiga p-piller, utan endast har p-pillerliknade effekter.)
Antal mobiltelefoner: 4
är inte så sjuk. lite förkyld bara. då kan man tex. använda sitt och sin popkompis snor för att göra kakor. så det är rätt bra.
det enda dumma är att man inte får träffa bönan :(
igår hade en grupp ilon wikland-quiz. ojojoj vad jag ägde! tillslut så motiverade k vad hon trodde med att säga "maja sa det." juste, se och lär barn, se och lär.
en annan av redovisningarn innefattade olof landström. då visade de den här.
http://www.youtube.com/watch?v=Ul-s-QTuc2I
plötsligt skrek a-m : det är ju anders borg!
hanna sa samma sak när jag visade henne nyss.
idag har jag redovisat STINA WIRSÉN iförd ellens brokiga-tröja. redovisningen innefattade dramatiserad högläsning och 60 chokladbollar som jag rullade igår. jag har kapitulerat. om ingen frågar efter mitt akademiska kunnande så orkar jag inte visa upp det. nu blir det glitterlim och spex för hela slanten. jag omfamnar det. embraca är 2009s ledord. allt har också blivit mycket lättare sen jag slutade skriva om mina gruppmedlemmars texter och spy galla över deras oförmåga till vetenskaplig förankring. jag hatar dem inte längre. vi har lämnat in en text utan en enda not. jag tror att vi har lika stora chanser på a ändå. och jag bryr mig inte om vi inte skulle få det. jag orkar inte hävda mig om ingen hejar. ingen hejar om det inte finns glitterlim. så nu är allt glitterlim. glitterlim och snabbrullning på golvet.
nu har jag träffat bönan, vi ska nog bli kompisar han och jag. våra outfits matchade ganska bra tex., bara en sån sak.
annars låg han mest och sov i min famn, med armarna korsade över bröstet i nånsorts dracula-pose. då och då öppnade han ena ögat och spanade runt lite, men stängde snabbt igen. han har världens rödaste små läppar, och så hela tiden sög han in sin underläpp så hans haka blev helt konstig.
han är världens minsta och finaste. jag dog lite hela tiden.
igår när vi grupparbetade om stina wirsén och hade högläsning ur samtliga vem-böckerna kom vi på en ny variant som vi tänkte pitcha till stina.
i give you: vem ringer?
tre personer grupparbetar. en av dem väntar på att hennes bästa kompis ska föda barn. kvällen innan började värkarna. plötsligt ringer en telefon. den väntade skriker högt, innan hon inser att det inte är hennes telefon. grupparbete återupptas och fortgår tills ytterligare en telefon återigen ljuder. den väntande fryser till, men inte heller nu är det hennes telefon som ringer. grupparbetet pausas till förmån för lunch. under lunchen börjar en telefon vibrerar, den här gången är det den väntandes som hoppar till och spiller ut lunch över hela rummet. det visar sig dock vara ett simpelt sms som inte har något med barnafödande att göra. den väntande svär över att folk har mage att smsa om andra världsliga saker.
sprättar upp böcker, uppviglar studenter och förklarar krig mot helpdesk via papperslappar på kopiatorn.
igår separatistpysslade vi hemma hos. som vanligt med de där så blir jag lite nervös, lite liten och fånig, för alla är så häftiga och snygga och äldre än jag, och de har viktiga jobb och driver viktiga saker och har barn i sina magar och valbereder med f! och driver feministiska filmfestivaler och vet tusen saker mer än vad jag vet. och då blir jag liksom minst och blyg, men jag gillar det, jag får vara med ändå och kan bara ta in och lyssna mest och facineras och dricker tekopp på tekopp och omsluts av en massa smartness och omtanke och det är fint och jag behöver inte hävda mig alls.
har gjort trerätterslangos. svinbra på idéplanet, än bättre på genomförandeplanet! rekommenderas! italienska temat var mest överaskande och helt stört gott.
1. langosdeg 2. emma hivar deg. 3. fritering 4. klar 5. italienskt. 6. klassisk. 7. emma glupsk-pose 8. efterätts.
