bröt ihop klockan 17. lite för mycket att göra. lite för mycket att tänka på. lite för få sätt att koppla bort och slappna av. blev liksom extra ledsen för att min kör inte är min tröst och snuttefilt längre. att den är ett jobb, att jag måste driva och heja och peppa. och att den blev ytterligare en grej som skulle stjäla min tid en vecka då jag inte har nån tid. klockan 17 hade jag försökt sortera och prioritera bland allt jag behöver göra de närmaste dagarna men inte lyckats hålla mig till ens ett rimligt sätt att ta mig ann den närmaste kvarten. gick ut och in på hemköp flera gånger innan jag bestämde mig för att handla. tvekade vid övergångsstället, busshållplatsen, tunnelbanan. och samtidigt som allt akut ska hanteras så gick tankarna på min jobbsituation. och typ då ringde pappa. jag svarade men snäste av honom och slängde på luren. och sen grät jag en skvätt. och bestämde mig för att äta, åka till kören ändå och göra julgodis när jag kon tillbaka. och maten var god, och kören var roligast hittills och kolan blev nog bra men framförallt blev den gjord. är lite uppstressad nu igen, för att jag skulle formulera detta, men är körharmonisk och kolanöjd.