där ögonblick blir till evighet.

igår hade vi svensexa för erik. att jag ens är bjuden på bröllopet som föranledde svensexan var en (mycket glad och mycket rörande!) överraskning, och jag tyckte att min medverkan på svensexan var mycket tveksam. men de två som var ytterst ansvariga försäkrade mig om att det var rimligt och förankrat hos brudgummen ifråga, så jag gick med på det. det är ju fint att få räknas in i gemenskapen! även om det var lite konstigt att räknas in i eriks gymnasiegäng, särskilt som jag typ inte minns att vi träffades under gymnasiet. och särskilt när de två som intygade att jag hörde hemma inte var med pga brutna ben och upptagenhet med översikt.
men erik verkade glad över orienteringsrunda och paintball och musikquizz om 2011 och libanesiskt och relationsfrågor och håkanhellström-klubb. mest över håkanhellström-klubb. åh hans glädje och inlevelse när han sjöng med till visa vid vindens ängar och vi bar runt honom på dansgolvet. börjar nästan gråta så fint det var.