det enda dåliga var att mitt roligaste skämt om barocken var borttaget.

jag och s:et såg otecknade skönheten&odjuret ikväll. dog av rys på första tonen, ofc. samt av bibblo. s:t grinade en flod till en av de nya låtarna.
den bästa förädringen, förutom att de minskat ner på kvinnomisshandeln och lagt till lite bögromans, var att det var mycket tydligare att de var soulmates. jag har ju då närläst originalhistorien samt kollat om filmen ett par gånger, men jag har alltid tänkt att belle liksom suktar efter det stora äventyret och att det är det som hon får när hon hamnar på slottet. men i den otecknade versionen var det (över)tydligt att hon känner sig lika ensam i sin by som odjuret känner sig på sitt förtrollade slott. fint!