åh jobbet! <3

är så himla on top of my förskollärargame just nu. idéer spricker upp som små bubblor i hövvet och alla idéer är svinbra. får bromsa mig själv för att inte ångvälta fram allt på en gång, påminna mig om att jag behöver bygga upp mot saker, presentera dom långsamt,  kolla om det funkar, om ingången är bra, om nivån är lagom. men det går så lätt att göra de avvägningarna. jag ser snabbt var gränserna går, hur jag kan flytta dom lite lite. har typ yrkeskunnande? pga fem och ett halvt yrkesverksamma år. (!) älskar också att det nu känns som jag känner barnen och föräldrarna. vet hur jag ska ta alla. sen visar det sig plötsligt att det inte är alls så de ska tas men då kan jag backa och tänka om. har lix fingertopskänsla?
är också så himla rolig, lung och smart. jamen jo. kidsen har börjar älska mig så där opåkallat igen. helt utan anledning, brukar jag tänka men det är såklart för att jag har aktiverat mina förskollärarsuperkrafter. bevis: en unge som i måndags inte ens ville kännas vid mig har idag hela dagen kallat mig för sin maja och vägrat lämna min sida. en annan unge, som i vanliga springer ut genom dörren så fort föräldrarna uppenbarar sig, vägrade gå hem igår pga ville stanna hos maja. detta är ju mest rätt störigt och opraktiskt, men också lite lite gött för ens ego.