att vara med henne är som att trycka på play och bara fortsätta där man slutade sist som om ingen tid förflutit mellan.
det är också så att jag blir en himla knäppis. på det bra sättet.
en av de första sakerna som vi gjorde var att handla på coop forum en kvart innan de stängde och följande konversation utspelade sig då mellan mig och killen i kassan.
killen i kassan: hej!
maja: jaha.
så såg det iallafall ut ifrån klaras upplevelsehorisont.
1 kommentar:
åh det var underbart.
(när jag tänker på det nu i efterhand ser jag framför mig att du drog ner koalamössan över öronen och med raska steg gick för att packa lakritsdumlen.
men du hade nog egentligen inte den på dig.
fast du sa exakt sådär!)
Skicka en kommentar