allt gör mindre ont sen.

efter att ha sprungit på joel i fredags och blivit uppriktigt himla urglad av det så skrev jag det till honom på fejjan. att det var fint att ses. och han svarade "Jag blev mycket glad, har gått och tänkt då och då: vad gör maja? är hon glad? det hoppas jag".
och först blev jag bara glad över att han blev glad men sen slog det mig att han kanske faktiskt då och då undrat om jag är glad för sist vi sågs så var jag ju cirka den totala motsatsen till glad.
den sjuka våren 2004 då det enda jag minns är att jag repade musikal och grät bakom scenen och på alla andra platser jag befann mig.jag trodde väl aldrig att jag skulle bli glad igen. och det kanske joel inte heller trodde.
men det blev jag.
och nu vet han också det.