det var en gång i framtiden.

en gång, för kanske ett år sen cirka, så var sandra och jag påväg ut en fredagkväll. jag tror vi skulle på kataris. det spörregnade och jag hade klackisar. jag som aldrig har det. och sandra hade ett stort svart paraply och vi gick armkrock under paraplyet och vi hade nog inte sett på så länge kanske och vi gick där och fnissade. och jag vet inte riktigt hur det började men vi började måla upp en framtid där vi levde ett dyrt liv tillsammans och alltid promenerade söders gator fram i armkrock och bodde in en gigantisk våning med ett bibliotek och en salong och intellektuella samtal om konst och feminism. vi skulle vara lite till åren komna och ta oss ann de nästa stora talangerna, låta dem bo hos oss och liksom frodas i vår atiljé, vårt bibliotek och i vår smak och vårt snille.
jag tror nog att vi skulle se ut lite såhär.