praktiken, i teorin.

jag har haft vfu-vecka. har aldrig känt mig som en bättre pedagog, eller att barnen har varit mer intresserade och engagerade. detta trots att vi inte träffats förrut, trots att min planering fick göras om helt i sista stund och trots att jag har varit ordentligt förkyld med allt vad det innebär.
ändå har allt bara funkat. och jag försöker klura ut varför. är just dessa sju kids de frommaste små lammen som är intresserade och roade av allt en vuxen gör? är det för att vi har gruppat (hello förskolelingo!) vi den ideala tiden efter lunch när de är mätta och belåtna, har sprungit av sig energin men ändå är pigga? är det för att geometriska former är det mest spännande som finns i hela världen? är det för att jag varit konstant hög på nässpray? eller är det för att det här är min sista termin och jag vid det här laget faktiskt har lärt mig något om hur man bedriver det som är mitt inte speciellt avlägsna men ändå framtida yrke?