glaset-är-halvfullt-mentaliteten.

häromkvällen när jag skulle öppna kylskåpet så fann jag mig själv plötsligt stående med dörrhandtaget till kylskåpet i handen, en ganska bra bit bort från själva kylskåpsdörren.
man kan svära och gorma över att handtaget föll av, bara sådär, helt utan kraftansträngning men jag väljer istället att se de som att eftersom hantaget lossnade bara sådär, HELT UTAN kraftanstränging så har mina drömmar om att bli freakishly strong fast på ett överraskande sätt (typ se ut som en taning brud men hiva flyglar och oljetankers med pekfingret) besannats. hurra!