torsdag, april 24, 2008

big fat giant hole

man hinner lyssna på 18 karat gold sju gånger mellan hallonbergsplan och sub. man hinner börjar lipa 4 gånger varje gång man hör den låten. då är det tur att man kan gömma sig bakom sina solisar. man kan börja med att vara arg, men det slutar alltid med att man skäms och är ledsen. varför ska det alltid sluta med att man lipar? det är så himla ovärdigt. förnedrande. orka med labiliteten. inte min egen, inte nån annans. och så skämmas, över det också. och bli ledsen. och så lipar man igen. djävla ovärdiga, förnedrande cirkel.

Inga kommentarer: