200

igår var jag på julkonsert i katarina kyrka. tommy bjöd. i väntan på att det skulle börja hade han en lång utläggning om varför han hade gått ur svenska kyrkan, att han gärna skulle betala om pengarna gick till att underhålla dom snygga kyrkorna och att bevara fina traditioner, men inte när dom ska hålla på och modenrisera sig och hänga med och lansera sig och göra reklam. egentligen håller jag helt med, men det sa jag inte. dels för att han skulle bli mallig, och dels för att vår kommunikation på någotsätt går ut på att säga emot allt den andra säger. sen svor han fem gånger också och sen började det. det var juligt och varmt. gloo-ooooo-ooooo-oooooo-ooooo-ooooo-ria var bäst. sämst var att alla apploderade! i kyrkan! sen jag åkte hem och fortsatte på det religösa temat i julkortstillverkningen och sen somnade jag innan timmen (alltså den tolfte) var slagen. vakande pigg och nyter halv nio för att en dryg timma senare infinna mig på arbetet. bibliotekerasonen hade inte riktigt följt samma linje, enligt egen utsago hade han hävt öl i gamla stan tillsammans med ålderstigna norrmän fram till klockan sju på morgonen. idag mår han alltså som han förtjänar och ser ut som sju svåra år. jag gör min plikt och varavar med att säga ofördelaktiga saker om hans uppenbarelse, skratta och peka och tipsa om chokladtårtan i personalrummet, som han tyvärr är för illamående för att kunna njuta av.