all saints

igår firade vi allahelogona enligt alla konsten regler. eller vår familjsregler. först skogskyrkogården, farmorochfarfargraven, blodsfarmorgraven och barngraven. sen kolumbariet i högalid. jag känner mig aldrig så andlig som den här tiden på året. det är min viktigaste högtid, rent religiöst sätt.
efter vi hade käkat så åt vi efterrätt i hallonbergen, hemmagjord prinsesstårta, orange med trinaglar för att få den rätta halloweenlooken. man måste blanda lite.
när alla hade åkt hem varvade jag mellan att lyssna på dimmu borgir och the opposite of hallelujah för att få rätt sinnenstämning, tror jag. för vad vet jag inte.
och då upptäckte jag att det hade börjat snöa. för det smattrade mot rutan, och mot marken hörde jag sen när jag öppnade fönstret. jag tänkte först leka lorelai och gå ut och ställa mig på gatan, men istället släckte jag lampor och drog upp perisenenerna och satte mig på sängen och tittade på den hårda snön som jag bara såg sålänge den uppehöll sig inom gatlyktornas lysradie. allt kändes väldigt klyschigt. sen somnade jag med klänningen på, men måste blivit varm eller nått för när jag vaknade i morse så låg den ihopskrynklad som en liten gosedjurskorv brevid mig.

nu har jag ätit tårtrester till frukost. nu ska jag plugga. känns än mindre motiverat än vanligt, tanken på att hela kursen bygger på att man ska läsa sin grupps texter och få feedback när jag vet att alla textsamtal kommer handla om att de andra känner sig osäkra på sjukt basic grejer och jag inte kommer få ut nånting av deras läsningar för att de tycker jag har fattat allt och bara säger "jättebra skrivet", får mig inte ens vilja producera en enda textrad. min klassbästis är inte med på det här momnentet, hon skulle läst och kunnat ge mig nått mer konstruktivt. men nej. nu ska jag typ vara hjälplärare i fyra veckor. och okej att man lär sig genom att lära andra men hallå MIN proximala utvecklings zon då?! vavava?!

röda boots är i stan också. förhoppnigngsvis får jag träffa henne ikväll.