ni vill vara jag

När jag kom hem satt Lucy och pluggade flitigt på nedervåningen. På köksbänken stod det en skål med lock på. På locket låg en lapp. På den stod det "här finns det kantarellsoppa som man får äta av om man vill". SCORE!

Annars så fick jag ett brev från mitt jobb idag, med två kopior av ett anställningsbevis. Ett som jag skulle skriva under och behålla, och ett som jag skulle skriva under och skicka tillbaka. Därför låg också ett adresserat kuvert med. Men fatta, ett OFRANKERAT kuvert! Vafan? Inte ens med en såndär stämpel som företag har, jag har då aldrig varit med om maken! Mitt arsle jag frankerar ett kuvert som det inte var min idé att skicka (ja alltså, det här är mitt andra anställningsbevis som jag skriver på. Jag förstår inte riktigt det heller). Och förut idag ringde en kille från kontoret, ungefär såhär gick vårt samtal (fritt ur minnet):

Kontorskillen: Ja alltså, jag undrar om du hade lust att hoppa in som vikarie hos en ny kund. Jennifer Aniston sa att du ville jobba extra
Jag: Ja alltså, det har vi ju aldrig pratat om... Men vilka tider är det då?
Kontorskillen: Till exempel mellan klockan 7 och 16 på söndag. Det betyder att du måste gå upp klockan fem eftersom alla våra kunder bor åt helvete fel håll. Eller klockan 7 till 13 på måndag. Då måste du inte bara gå upp klockan 5 (ja, som senast alltså), utan det blir också dubbla pass eftersom jag ser här att du jobbar kväll.
Jag: Njae, alltså...eh, helst inte. Men ni kan ju ringa om ni definitivt inte får tag på någon annan.
Kontorskillen: He, okej SUCKER! Den där Jennifer Aniston vet minsann hur en slipsten ska dras, jag ringer klockan 4.30 på måndag morgon och guilt trippar dig att jobba, okej?
Jag: Eh, okej...

Det som är bra är att vi har varit ute och lekt idag, det var jättefint för solen sken och alla var glada och det kändes vårigt!