nio månaders innestående glädje att ta ut.
nu får man vara glad! äntligen får man vara glad. efter nio månader (+ en hel extra vecka!) kan man andas ut och ta ut glädjen.
nu får man vara glad! äntligen får man vara glad. efter nio månader (+ en hel extra vecka!) kan man andas ut och ta ut glädjen.
Upplagd av
lucy
kl.
23:01
0
kommentarer
häromdagen var det ett barn som fick tag på en lång pinne från pilkojan som funkade mycket bra att piska med. han gick runt och piskade rytmiskt med den samtidigt som han sa ar-be-ta, ar-be-ta.
mkt kewl av uppenbara anledningar.
Upplagd av
lucy
kl.
22:00
0
kommentarer
jag tror hela tiden att det är oktober. säger det och skriver det överallt. försöker väl frammana hösten så mycket jag kan, lurar mig själv att det är en höstigare månad. typ snabbspola till en period som kommer vara lite lättare.
Upplagd av
lucy
kl.
12:40
0
kommentarer
ibland när man är lite ledsen så tänker man att man ska ringa till nån och storböla, men då skulle man ju skrämma upp nån och det verkar ju onödigt så då kan man blogga lite om mat istället.
Upplagd av
lucy
kl.
21:42
1 kommentarer
1. varför valde du att bli genusmedveten förskollärare?
jag valde att blir förskollärare för att jag är genusmedveten. jag såg förskolläraryrket som en möjlighet/plattform för att aktivt jobba med genusfrågor på ett konkret och relevant sätt. jag tänkte att här kan jag göra en insats/vara med och skapa en förändring/ hjälpa till att öppna upp snäva normer kring tex könsgörande.
2. vilken betydelse (om någon) tror du att kön/kropp har för ditt yrke?
det här yrket har ju en lång tradition av kvinnodominans, det är nånting som jag är väldigt medveten om och förhåller mig till. jag tycker ibland att det känns typiskt att just jag ska hålla på och ha ett kvinnoyrke och bara omge mig med kvinnor. det känns trist att inte utmana den stereotypa bilden utan snällt inrätta sig i ledet i och med mitt yrkesval. om jag istället var man och ändå valt samma yrke så hade min blotta närvaro inneburit ett visst brott mot normen. iallafall om jag gått in i yrkesrollen med samma erfarenheter och intressen. jag tycker talet om att få i mer män i förskolan, som yrkesverksamma pedagoger, har märkligt fokus ibland. min erfarenhet är att mäns närvaro i förskolan sällan innebär att överskridelser görs, utan snarare förstärks manliga och kvinnliga positioner gentemot varandra. jag tycker att numerär jämställdhet är ett mål i sig, men om män och kvinnor bara befinner sig på samma plats men agerar på olika sätt känns det poänglöst att kämpa för. argumenten för mer numrär jämställdhet villkorar ofta närvaron av män. de ska bidra med sådant som kvinnor inte bidrar med. allt från att typ snickra, ägna sig åt bollsport och vara förebild för pojkarna till att höja statusen på yrket/lönen och göra verksamheten mer professionell. sådana argument bär ju på en syn där kön verkligen är dikotomt och det som det manliga könet kan bidra med värderas högre.
samtidigt kan jag tycka det känns både tryggt och trevligt att ingå i vad som i praktiken blir ett kvinnoseparatistiskt sammanhang.
3. hur upplever du ditt arbete?
det är frustrerande att det är så mycket svårare än vad jag trodde, att glappet mellan teori och praktik är väldigt stort. min personliga mission som förskollärare är att hitta ett sätt där teori och praktik kan mötas och berikas av varandra. att teorin på riktigt blir ett verktyg för praktiken, att praktiken blir så pass teoretiskt medveten att det går per automatik.
det kan också kännas väldigt utmattande att man tar in en så stor del av sig själv i yrket, att hela ens egna könsskapande blir så påtagligt när man arbetar med människor och tänker kring den här typen av frågor och hela tiden försöker förhålla sig kritiskt till den egna praktiken. samtidigt som det är det som gör det hela så pass intressant, det blir extremt tydligt hur man beter sig och vill att barn ska bete sig och vad det säger om värderingar och normer. med väldigt lätta medel kan man upptäcka starka strukturer, just för att det i arbete med barn ställs på sin spets.
det är roligt och skrämmande med den makt som det faktiskt innebär.
Upplagd av
lucy
kl.
21:01
0
kommentarer
tofu från onekligen, så som det var menat av gud!
vecka 32: teriyakitodu med sockerärtor.
Upplagd av
lucy
kl.
20:52
1 kommentarer
välkommen till min arbetsplats.
Upplagd av
lucy
kl.
22:06
0
kommentarer
1. att folk som inte är med i svenska kyrkan håller på och hetsar de som är medlemmar att, och framförallt hur de ska, rösta. om man nu tycker att det är så himla viktigt att påverka svenska kyrkan så är man välkommen att gå med. så himla dyrt är det inte med kyrkoskatt. och om man inte är med så kan man vara tyst. eller tipsa tyskarna om hur de ska rösta istället.
2. att folk försöker mobilisera mot sd, som om det var nått nytt. plz, alla mina kyrkoval har som ändå mål haft att hålla sd borta. dock har det gått åt helvete.
3. att jag inte kan rösta på kg hammar.
Upplagd av
lucy
kl.
17:43
0
kommentarer
11 september betyder militärkupp, eller terrordåd, eller ministermord.
förra året fick det en ny betydelse. det var en tisdag. niklas ringde från akuten. han var där med mamma. pappa var påväg. man får inte vara mer än två anhöriga på akuten så det var ingen idé att jag åkte dit. det var rätt skönt slippa. jag åkte hem, och gjorde väl inget särskilt. ringde ingen. väntade på att niklas skulle ringa med mer besked. jag var inte särskilt orolig. mamma hade uppsökt en läkare efter en långvarig hosta. vi hade tjatat hela sommaren. nu hade hon äntligen varit på vårdcentralen, och gjort olika tester. visserligen hade testsvaren fått läkaren att beordra henne att åka in akut, men liksom hur illa kunde det vara? man dör inte av lite hosta (har tänkt så många gånger sen på hur en sketch i vänner (hoppa fram till typ 4:50) fått mig att tro att det sista man kan dö av är hosta. varje gång jag blev lite oroad över mammas hosta så tänkte jag, "äsch jag VET ju att det inte är dödligt iallafall. för dom skojar om det i vänner!") och nu var hon äntligen på sjukhuset, äntligen var det nån som tog hand om henne, äntligen äntligen äntligen. man kan lita på svensk läkarvård, i tryggt förvar i deras kompetenta händer. det fanns inget att oroa sig för.
ingen hade sagt några ord på c. så länge ingen säger ett ord på c, så finns det ingen anledning att oroa sig.
och vem hade trott att nån som söker för besvärande och långvarig hosta diagnostiseras med cancer i en helt annan kroppsdel?
det trodde jag inte den 11 september 2012. jag somnade utan problem den kvällen. jag visste inte att det var starten på den värsta hösten.
Upplagd av
lucy
kl.
21:38
0
kommentarer
har ägnat den här helgen åt att vila (med näsan i en bok alt. en teveserie på dattan) samt åt att öva på att bära keps. har köpt en keps som är lite tuff, kanske lite för tuff för mig egentligen, så nu övar jag för att det ska kännas naturligt att bära den tuffa kepsen, och i förlängningen att det även ska kännas naturligt att jag är tuff.
har denna sommar upptäckt att plagget keps har ett praktiskt område, inte bara estetiskt, tufft. alltså jag har ju fattat att den skyddar huvudet, men jag har liksom inte tänkt på att den här skärmen fungerar som ett solskydd. så att det blir skugga i ansiktet och man inte får solen i ögonen. det är ju assmart ju! här har man gått och trott att alla kepsbärare bara försökt positionera sig som tuffa och så har de hela tiden gömt sig för solen! att jag inte fattat det förr. en av mina främsta drivkrafter är ju att gömma mig för solen. suck. aldrig är det nån som berättar sånna här självklara saker, allt ska man behöva lista ut själv.
Upplagd av
lucy
kl.
21:57
0
kommentarer
igår var en så himla bra dag. nio barn istället för fjorton. mitt tålamod blir så mycket längre. jag hinner tänka, var eftertänksam. ett barn har vägrat äta mellanmål när det serverats fil. igår kom jag på att erbjuda honom mjölk istället. och jag hade möjlighet att gå och hämta mjölk i köket. jag hann det. och jag hann ägna mig åt dom som vi har skickat över. trösta en som krockat och fått näsblod. få pruttpussar på kinderna. leka evighetslek med en klängandes på ryggen, en sittandes i knät. och kramakramakrama en som gick sin sista dag innan flytt. sen var det sångsamling och spagetti och avskedschokladaskar. det hann vi också.
Upplagd av
lucy
kl.
14:23
0
kommentarer
grattade en gammal vän på facebook som jag verkligen verkligen gillar, men som jag endast har kontakt med genom nämnda medium. och den kontakten är typ begränsad till att vi säger grattis till varandra när vi fyller år. och hon har nån himla oklickbar liten bild på sig där hon reflekteras i ett par glasögon som profilbild. och jag fick ett sånt plötsligt intensivt sug efter att SE henne. och så såg jag för mitt inre nån suddig bild där hon lägger huvudet på sen och ser klurig ut och visste att den bilden fanns nånstans. jag har tagit den bilden. och den fanns på min gamla bilddagbok (juste era instagramtöntar, your still doing things that i gave upp years ago!). vilket ledde till att jag hängde runt bland gamla bilder där och hittade bilder från en konsert som jag och jenny var på en torsdag, men jag hade inte skrivit ut vad bandet hette. visste ju exakt vad det hette, men kunde inte för mitt liv komma på det. tänkte JÄTTEHÅRT och kom tillslut på att det ju var isolation years. och då älskade jag spotify lite, för att jag kunde lyssna på min favoritlåt direkt. jag har nog aldrig ägt en skiva med isolation years, jag undrar lite hur jag konsumerade deras musik när det begav sig? undrar om det var en singel, den är inte en av deras toptio-lyssnade-på-låter, vilket är sjukt enl. mig. alltså den låten är min favoritlåt av alla låtar! åh, umeåpop från tidigt 2000-tal, som jag älskar dig! mest open thoes eyes! får lyckorus och panikångest samtidigt, vidriga beroendeframkallande känsla.
Upplagd av
lucy
kl.
21:30
0
kommentarer
inskolningen går bra. lillebror delar ut high fives till alla, kommer springandes med vidöppen mun i pussattackmode och tittar storögt på mig när jag lägger honom på madrassen och säger att vi ska sova. sen somnar han. jag väljer att tro att det kommer vara så här nu, fast mina kollegor säger att de kommer gråta, gråter de inte nu så kommer de gråta sen. men nä, inskolningen går bra. för inskolningsbarnen.
de andra barnen däremot. oj min oj. alla dessa känslor.
Upplagd av
lucy
kl.
20:54
0
kommentarer
- kolla mamma vilken fin blomma, den ser ut som en hortensia OCH en syren!
- mm, det är en syrenhortensia...
Upplagd av
lucy
kl.
21:45
0
kommentarer
en paj från dn söndag, som jag tänkte göra men glömde bort och sen blev påmind om via en mamablogg som jag råkade besöka. det råkade även finnas två öppnade olivburkar i hushållet där jag befann mig, så jag gjorde egen tapernade. det var superlätt när man väl listat ut hur matmästern funkade. men man kan köpa på burk, det gör dom i receptet.
Upplagd av
lucy
kl.
17:30
0
kommentarer
Vad lyssnade du på när du var tolv?
hade ju precis börjat lyssna på kent då! och jumper. samt hits på mtv.
Vad lyssnade du på när du var arton?
mycket singersongwriters. typ sophie zelmani, jose gonzales, kristoffer åström, ed harcourt och svensk indie. var även ständigt på jakt efter det nya stora bandet att älska och gick på så många nitar.
Nämn din pappas tre favoritlåtar:
nått med taube
nått med glättig kvinnoröst från 40/50talet
nån opera
Nämn din mammas tre favoritlåtar:
det var en gång en båtsman
strange fruit are hanging
lilla bäcken
(detta är baserat på barnperceptionen av min mammas musiksmak för cirka 20 år sen och stämmer eventuellt inte alls.)
Var dansband något som störde/förgyllde din uppväxt:
hade en period i trean till fyran kanske då vår fritidsledare tvingade alla att gå buggkurs och sydde upp kläder åt oss när vi sedan tvingades uppträda. minns tex killarnas supertajta utsvängda vita byxor i krossad sammet när det var trolltema på skolan vårkonsert och vi var "smurfbuggarna", och att vi buggade loss i hågelbyparken med ett antal pensionärer samt fick lära oss kast med liten tjej. minns det som att endast en enda låt ackompanjerade dessa danstillfällen, den störde mig. synd att man inte blev dansbandsnörd.
Nämn en låt som du börjar gråta av:
majas song sophie zelmani
Nämn en skiva som du älskar men som ingen annan förstår storheten i?
alltså jag är inte så speciell.
Hur många CD har du?
inte så många. har kvar alla i pappkassar, men kom liksom aldrig igång med DET STORA SKIVSAMLANDET. max hundra. säger jag som är sjukt dåligt på att uppskatta mängder.
Hur många låtar har du på din dator?
inga. alla kentskivor i mobilen, samt jonathan johanssons båda, oskar linnros första, frida hyvönens andra (tredje?)
Hur många LP-skivor äger du?
VARFÖR skulle jag äga en lpskiva? vavava?
Nämn en låt som du kan utantill:
tex never ever med all saints. mest för att jag idag tänkte på hur kul det skulle vara att ha en rnbkör och framföra den så nära orginalet som möjligt, ha varisn del osv. pax för pratdelen!
Om du träffar någon med bandtröja, är det troligt att du kommenterar den för att ha något att prata om?
det är ju aldrig nån som har en bandtröja nuförtiden! eller? beror väl på om det är en fin bandtröja. om det tex är kent-tröjan från deras turne 2001 så skulle jag göra det. eller det skulle jag inte. jag skulle slita den av kroppen på personen i fråga. alltså inte som något sexuellt utan för att få tröjan.
Kan du någon psalm utantill?
javisst. fem hundra julpsalmer tex.
Snyggaste skivomslaget:
absoulut music 26
Fulaste skivomslaget:
alla håkan hellströmskivor! hur kan han inte ha nått en position idag där han omger sig med folk som kan göra snygga skivomslag åt honom.
Vad tyckte du om Spice Girls när de slog igenom:
var typ emot "hysterin", men har älskat ginger spice sen första gången jag såg henne.
Har du suttit vid en lägereld och sjungit t ex Cat Stevens eller Simon and Garfunkel och spelat gitarr, dvs har du varit i en lägereldssituation?
ja, mest ganska proggiga lägereldssituationer. gärna där folk skulle sjunga kungens man, die mauer eller ronja rövardotterskråla. om det hände idag skulle jag skrika rakt ut.
Vad tyckte du om Slim Shady Ep när den kom?
att hitten hade en rolig video. slut på intryck!
Vilket band gillade du för tio år sen som du aldrig lyssnar på nu?
alltså. winnerbäck. hans nutida gubbighet färgar av sig för mycket på allt som är relaterat till honom, så jag kan inte ens lyssna på låtarna jag älskade utan att irritera ihjäl mig.
Har du gått på en musikalisk hype nån gång?
är det ballerariskt?
Är du musikalisk:
behärskar inte nått musikinstrument särskilt bra, men har ganska bra gehör, kan sjunga rent osv.
Nämn en bra låt med lite udda instrument:
hur ska man egentligen veta om det ingår ett udda instrument i en låt och inte bara är en festlig knapp på en synt?
Den värsta musikgenren:
fattar verkligen inte den här housevågen.
Din konstigaste skiva:
withney huston, my love is your love
Ett klassiskt stycke som är bra, det är...:
nötknäpparen!
Är duktiga musiker viktigt för dig när du lyssnar på musik?
nej, mhv generation håkan
Vem har den fulaste sångrösten:
kan inte lyssna på anna järvinen tyvärr.
Vilken låttext har du missuppfattat à la Misheard lyrics?
"bara sånt som man kan äta kan jag förstå" i våga vara rädd med kent. det ska vara mäta.
Tre bra hiphoplåtar:
nån gång ska jag lära mig lyssna på hiphop. återkommer då.
Bästa synthlåten?
electric med melody club!
Du måste lära dig att spela ett instrument, du får all undervisning gratis, vilket tar du?
borde lära mig spela på det där dragspelet som jag har
Tre bra covers,tack!
always on my mind pet shop boys
i wanna hold your hand chris colfer (glee)
purple rain stina nordenstam
Din bästis på högstadiets tre favoritartister:
gud vad vi inte pratade om musik hon och ja! hon lyssnade bara på powerhit radio.så jag säger emilia, alltså hon med big big world (kort anekdot:den var veckans låt eller nått på nämnda radiokanal, så hon lärde sig den utantill, sen åkte alla sjuor och campade som nån sorts bonding experience, varpå hon klampade runt i sina tiocentimeters platåklackar bland granbarren och drev alla till vansinne med att sjunga im a big big girl in a big big world och sen blev den en världshit. ) men nu minns jag en michael jacksson-affish också! samt att hon ofta jiddrade om nån rappare som left the thug life men sen blivit omvänd och nu var fosterförälder till elva hemlösa kids. så jag säger dom tre då.
Din första pojkväns favoritartist:
dire straits, dimmu borgir, april lavigne
Dina syskons musiksmak, hur är den?
som min, fast bredare, och lite mer kontemporär.
Vilka var de tre bästa åren i musikhistorien?
1998, 2000, 2007
Vilken låt fattar du inte vad den handlar om?
när jag och sofia startar en podcast kommer vi ha en programpunkt som reder ut innebörden i olika kentlåtar. vi kommer börja med att utreda om isis och bast handlar om när jocke berg blev moderat.
Country, för eller emot?
FÖR!
Den här artisten verkar bara vara så tråkig som person...
kommer ej dissa nån på internet. men man kan ju tänka sig att en och annan man med gitarr inte är så himla peppig.
Kan du första raden i The Eagles Hotel California?
nejrå.
Upplagd av
lucy
kl.
21:20
2
kommentarer
ytterligare en sallad från salladsbroschyren. SOM JAG HAR TAPPAT BORT! så jag kan tyvärr inte skriva av receptet. men jag höftar väl lite rå.
vecka 30: halloumi sallad med skockerärtor och smultron
Upplagd av
lucy
kl.
19:52
0
kommentarer
imorgon börjar inskolningen, jag är så himla peppad!
tror att det kommer gå galant. detta jinxar väl hela grejen, men jaja.
jag ska skola in es lillebror. e som vägrade äta i matsalen under sina första månader, e som satt i sin vagn all tid vi tillbringade ute, e som vägrade ligga bredvid mig på vilan utan kravlade sig iväg på golvet och somnade. e som trodde att jag hetta majs under hela första terminen, och när jag berättade det för hans pappa sa han att det måste vara för att e gillar majs så himla mycket. e som var det första barnet jag skolade in. e som jag vann över, man kan inte vinna över någon mer än jag vann över honom. har aldrig träffat ett barn som gillar att gå på förskola mer än vad han gör. och det är fanimej tackvare mig. till stor del.
så nu ska jag skola in hans lillebror. och småsyskon är alltid lättare. så även om det kanske blir jobbigt ett tag så känner jag mig helt trygg med att lillebroren kommer bli lika förskolefrälst. och kanske kommer jag få heta majs igen. eller boll, för det är visst lillebrors favortigrej.
Upplagd av
lucy
kl.
21:51
0
kommentarer
på godbarnets förskola så turas föräldrarna om att laga soppa. fick vara med när sofia testkörde den här, och den var svingod, så jag försökte googla upp receptet. hittade inte exakt den som sofia gjorde, för den var det pesto i, men det var ju bara att ösa i det också.
vecka 29: chorizosoppa
Upplagd av
lucy
kl.
19:06
0
kommentarer
så, man hittar lite kantareller, men inte tillräckligt för att göra en paj, så man gör en tapasrätt istället! och äter den som middag. hela rasket, enbart.
vecka 28: vitlöksstekta kantareller
Upplagd av
lucy
kl.
22:08
0
kommentarer