skönt att vara tillbaka i raritetskammaren.

1. fin inredning. 2. jordglob och gigantiska tuber med inergengas. 3. urstorbok från 1600talet. om typ lagar och lador, tror vi.

examenspresenter.

1. sofia känner min bitterhet (kanske för att jag whinar över detta ganska ofta) och pysslade en present och skrev finaste kortet. 2. jag fick mormors fickur. 3. och regnjackan från gudrun sjödén av mamma och pappa.

känner mig helt lätt om hjärtat.

nån kommer ta din ungdoms år ifrån dig.

sandra fyller inte 25 idag. det har hon redan gjort. det var inte så länge sen, men det är redan gjort. men vi ska fira henne idag.
en gång för sju firade vi hennes 18årsdag, på själva dagen, iförda regnjackor på ormingekarnevalen. jag vill minnas att jag hade knallgrön ögonskugga. man kan ifrågasätta att vi åkte på en gratisfestival utan åldersgräns med band som vi redan då tyckte var ganska töntiga (mando diao, svensk pop, joelbitar) för att fira att sandra blivit myndig. så var det iallafall. och svensk pop spelade 17 år och kär, och vi blev supernostalgiska över att vi aldrig mer skulle bli 17 år och kära.
den här veckan har jag efter stora påtryckningar från popkompis lyssnat på oskar linnros (alltså emma jag gillar verkligen men VAD är GREJEN med att klämman in låtar på under en minut och därmed göra skivan askort? FUSK ). en låt heter 25. jag gillar den som tusan. jag tänker på sandra när jag hör den. jag vet ingen som gillar att bli tjugofem, och ännu mer, så mycket som hon. hon gillar att bli vuxen, och det finns nog inget vuxnare än att trivas med att bli vuxen. jag ska tvinga henne att lyssna på den ikväll och jag vet att hon kommer instämma i fy fan vad skönt- kören.

*motar opponeringsångesten i grind genom att vara en dryg besserwisser*

fråga att ställa imorgon:
på vilket sätt menar du att intervjuer strider emot foucaults arkeologiska metod som "uppmanar oss att försöka se bortom subjektet"?

post uppsats.

alltså natten mellan fredag och lördag sov jag kanske tre timmar. fy fan. resterande timmar gick åt att fila på uppsatsen, vänta på mail från min handledare, freaka ut, vända och vrida mig, vakna i panik klockan fem på morgonen och få för mig att nu var det dags att skriva, planera att gå upp urtidigt och åka till bibblan för att få arbetsro till uppsatsen innan jobbet, läsa och totalt missförstå mail från min handledare, tänka på min diskussion, angsta över hur den skulle stjälpa hela uppsatsen osv.
de tre sovande timmarna innehöll stressiga drömmar som gick ut på att jag var tvungen att skriva fram en så bra diskussion som möjligt, som helt plötsligt var inblandad i nån mordgåta som bara kunde lösas om jag levererade en hållbar diskussion som då skulle funka som bevisning. eh ja, hyprisangsten.
var helt oförmögen att jobba de första timmarna på jobbet, satt klistrad vid mailen in i det sista för ett bekräftande från handledaren, detta kom aldrig. skickade in nio minuter innan deadlinen. fortsatte vara helt nervvrakig resten av dagen.
vid tre släntrade bror in och lämpade av sina systemetpåsar, gjorde pitstop för kaffe och vatten innan han gick ut till popdakar.
halv fem kom biblioteksbästisen inglidande, lös och ledig, med pengar till biblitekarsonen och kärleksdikter till mig. (hans ord "jag kommer med pengar och kärlek, jag är den bästa av vänner."). sen stängde vi och gick ut på gräset på en noga avvägd plats med hänsyn till höjd och skugga. sen kom finaste popkompis och sen kom maten i potionsförpackning och jag hade hjärtsolisar och det kändes lite som färdighetsfir och klockan 22 så kom plötsligt den stora tröttheten över mig och jag åkte hem och attacksov i tio timmar.

y tar till sig vår skrivhandlednings goda råd

Försöker se på min inledning som: "det första intryck som man kan ge under en första dejt: det säger inte allt om en person men det kommer att lämna spår och har betydelse för andras omdöme om dig"

känner mig djälvligt nere med 1. historiesynen, 2. engelsk litteratur, 3. översättning/parafrasering

översätter helt vigt "barn har en sexualitet och den bor i ett främmande land" till "children's sexuality is a foreign country: they do things differently there"
får dessutom denna översättning okejad av handledaren som tycker det låter vackert, och som dessutom har konsulterat sin engelsman som säger att det "makes sense" och att citatet av hartly som parafraseras (the past is a foreign country: they do things differently there) tydligen är ett han som historiker alltid lär ut till sina förstaårselever!

uppsatsdagboken.

1. min uppsatsklänning. jag har haft på mig den varje dag i tre veckor. 2. jag har ätit upp alla non-stop utom de gröna, smaken på dom får mig att må illa. 3. litteraturen som ska höja resonemangen i diskussionen läses bäst i sängen.

dagens ord:

manlig livmoderavund.

*fniss*

varje gång jag skriver "flytande signifikant"(vilket jag gör i var och varannan mening) så sjunger mackan isande diskant i mitt huvud men med just de orden utbytta till flytande signifikant. uppsatsfnissar lika gott varje gång.

om ni vill ha mitt intellekt måste ni ta min kropp också.

i fredags hade vi subfest och när hälften hade gått hade vi ostvickning halvliggandes på fiskbensparketten.

vuxna människor dricker te tillsammas.

jag tänker att för många är det lite omoget att dricka te, att man ännu inte blivit riktigt vuxen och börjat dricka kaffe.
så är det inte för mig.
för mig är att dricka te att vara vuxen.
jag började dricka te för att jag ville vara vuxen. vara vuxen och få vara uppe sent och dricka te. med hundra sockerbitar i köksoffan, tillsammans med mamma och pappa efter aktuellt när niklas sov. att få vara med på det där som man missade annars, innan, när man var förliten för att få vara vaken. nu fick jag vara med och dricka te. (annan sak jag fick när niklas hade somnat, om än tidigare: när vi åkte till landet fick jag en tablettask när han hade somnat. det inträffade ungefär i höjd med södertäljebron. då fick jag en ask malaco. bror känner stor retoraktiv bitterhet inför detta.)
tedrickande passade ihop med mina vuxenklyschor om mig själv. sitta där med en tekopp och vara djup och prata om LIVET.
och fortfarande är det bästa att komma hem efter jobbkvällen och dricka te vid köksbordet med hanna. i dubbelt så stora koppar som när jag började min tedrickar karriär med hälften te, hälften socker. vi pratar alltid om livet.

tekampen.

min bästis provjobbade för ett tag sen. hon fick sig själv att framstå som ett ufo genom att dels vara vegetarian, och dels inte dricka kaffe. jag vet inte vilket som var konstigast. kanske kaffet, det var liksom droppen (pun!).
jag gillar henne av många olika anledningar, djupa anledningar, men det är också nånstans viktigt att hon är tedrickare. som jag. och att vi dessutom vill ha våra teer på samma sätt. honung och mjölk. det finns en rad i en jonas gardellbok (vilken sofia?) där en av personerna säger att när det kommer till tedrickande, eller snararet tillredande av te, så är även det mest anarkistiske bunden av stänga procedurer. annie fick flera stycken att kalla mig tefacisten. det är inte sant. okej, jag har direktimport av mitt favvote från gotland, men annars dricker jag prisextras eget earl grey cream. jag vet hur jag gillar mitt te, visst, jag ska ha det på ett särskilt vis, men jag dör av glädje när jag får dricka persian earl grey på påse hemma hos sofia. på genusen delade jag och ellen alltid på en påse persian på rasterna, man kunde doppa jättesnabbt så räckte det med smak till båda
jag blev mer besviken på ellen när hon började dricka kaffe än när hon började röka. nu har hon köpt en espressomaskin, säger hanna. så mycket för tekampen. sandra berättade om hur hur hennes mamma känt sig sviken när hennes barn började dricka kaffe, hon som i alla år slagits för sin tedrickande. vi är lite besvärliga som inte vill ha kaffe, och det är vi mot dom. det är en kamp.

systerskapste.

idag ropade jag till min mamma i korridoren att det är en arbetspolitisk strategi att inte dricka kaffe, när hon tyckte att jag gott kunde göra det för att piggna till. hon fattade inte var jag menade och jag hann inte formulera mig supersnabbt, men när jag kom bort till kaffeautomaten och istället tryckte på chockomilk så kom jag på att det är sant. om jag drack kaffe, så skulle jag säkerligen, på just den plats jag står nu, ställa mig och brygga kaffe, till mig, och till bibliotekarsonen. om jag drack kaffe, skulle jag kunna brygga kaffe, och så skulle jag servera bibliotekarsonen kaffe. jag skulle komma först på helgmornarna, jag skulle fixa allt för öppningen, jag skulle slå på kaffebryggaren och ställa en kopp på disken till höger om mig som han kunde ta när han släntrade in en minut innan vi låser upp.
och så slog det mig hur fint det var när jag och long lost jobbade helger tillsammans, hur vi förenades i teet. hon hämtade till oss båda i höga glas och hann bränna sig på vägen från pentryt till disken. jag lärde mig hur hon ville ha sina sorter (helst grönt med citron, nästhelst frukt, nästnästhelst earlgrey, isåfall med mjölk absolut inte rooibos) och vi hämtade alltid varannan gång, utan att ha gjort upp något som helst schema.

lika barn leka bra.

det här med att kunna vara ett stöd för att man vet exakt hur det känns, eller att inte kunna vara ett stöd, för att man vet exakt hur det känns.

dal.

ibland är det lite svårt att veta om jag skriver fram en diskusanalys eller om jag bara ägnar mig åt konspirationsteorier.

berg!

Hej Maja - tycker detta ser jättebra ut. Klart och tydligt formulerade teoretiska redskap. Även syfte och frågeställningar är jättebra - funderar på om du ska skriva lite tydligare att du försöker förstå hur diskurserna och sanningsanspråken är uppbyggda. Minns inte helt säkert i vad mån du går in på detta - men det skulle ju handla om just vilka element som ingår, vem som har rätt att tala i diskursens namn, eventuella vetenskapliga "sanningar", olika problemscenarior - framtiden, moralen etc - ja vad det nu kan vara.

Kan kolla detta när du skickat hela texten!
kajsa


Kajsa Handledarsson
Lektor
Pedagogiska Institutionen
Stockholms Universitet
Box 10026 Stockholm

orka!

berg

*refererar helt svepande till fyra (4) verk av foucault. i en fotnot*