put a ring on it.

igår gifte vi bort bibliotekarsonen, hösten gick all in och visade upp sig från sin absolut bästa sida bara därför. brudparet var stiliga i matchande frisyrer och vi fick åka chartrad buss från kyrkan till festlokalen. vigseln var märkligt religiös för att höra till två ateister, med kitshig avslutning i form av uttåg till bröllopsmarschen (vilket kanske inte var menat som kitsch utan som fint och traditionellt?) . bra variation på talen som bland annat lovprisade bibliotekarsonens bildning och utnämnde hans brud till yoko. och så höll en lite obehaglig tioåring ett som hade en konstig utläggning som ingen hängde med i och som slutade med att "er kärlek är som en eld som kan bränna upp två talibaner". därmed har "talibantalet" helt ändrat innebörd för mig.
hade biblioteksbästisen som bordsdam och danspartner. han var alla känslorna på en och samma gång. vi ägde dansgolvet och vilket folk kom fram och sa ideligen. halv ett skrek vi till varandra att vi skulle dansa i tre timmar till. fem över ett stängdes musiken av. men då hade vi betat av såväl brudvals som bugg, interpetive dance, sjunga-med-och-välta-runt, nån sorts charlston samt hoppa- upp-och-ner-på-stället-i-extas över it takes a fool to remain sane och a rush and a push och dröp av svett så det var väl okej ändå. jag hade lite glömt bort känslan av att koka bort på ett dansgolv för att sedan gå ut och svalka sig i minusgrader. den känslan.
biblioteksbästisen slog också fast att jag minsann visst var lika mycket romantiker som han, annars skulle jag omöjligt kunna uppskatta the ark.