passive-aggressive

Jag hade värsta planeringen för dagen som gick ut på att jag skulle jobba och plugga och och fixa och helt enkelt bara styra upp mitt liv. Men nu ringde de från mitt jobb och bad mig komma in sen så jag ska börja jobba kl 15 vilket gör att hela mitt schema spricker. Mitt jobb är kanske världens bästa på många sätt, men mina arbetsgivare är det inte (på många sätt, på andra sätt är de väl bra de med). Min chef (som vi från och med nu kan kalla Jennifer Aniston) har ett system som går ut på att konsekvent informera om tider och schemaändringar med så kort varsel som möjligt. Vad är grejen med det liksom? Min teori just nu är att det är någon slags skuldbeläggartaktik. Om Jennifer Aniston låter tillräckligt stressad så måste ju jag säga att jag kan jobba samma dag annars har jag FÖRSTÖRT ALLTING! Synd att jag är så himla lättköpt också, jag får dåligt samvete av allting. Men om Jennifer Aniston hade lika bra framförhållning som jag (hallå, jag hade liksom färgkoordinerat schemat för dagen) så skulle vi inte ha det här problemet. Och om en person har varit sjuk i en vecka, och man inser att risken är ganska stor att personen fortsätter att vara sjuk nästa vecka, då skulle man ju åtminstone kolla upp hur det ser ut med vikarier - bara i fall att! Ja, inte för att jag tänker ta upp det här med någon för det skulle ju innebära konfrontationer vilket jag inte gör. Men jag tänker tänka på det och vara bitter i tysthet - ät det Jennifer Aniston!

Lucy har börjat med att gå upp okristligt tidigt på mornarna för att duscha och sedan gå och lägga sig igen. Jag förstår inte.