när jag var som mest stressad över möhippan så råkade jag givetvis ha ner min dator i golvet. man kan säga att den dog.
jag jag frustrationsskickade caps lock-sms och grät i örat på hanna en halvtimme.
den här veckan har jag läst böcker på sammanlagt tusen sidor. och då har jag inte ens varit hemma varje kväll.
om man har 90talsstema på sin bästis möhippa och tänkt toppa hela grejen med att se titanic i 3d, men det visar sig att den slutar gå på bio två dagar innan möhippan så får man göra det näst bästa. dvs inleda med att spela introt till my heart will go on på sin tvärflöjt (som man inte rört sedan tonåren) och sedan sjunga inlevelsefull allsång.
hur bra är inte ens liv om man har fått gå på barnteater två gånger på en och samma vecka?
ni vet, man lägger ner sin själ i sitt jobb. man gör det för att man älskar det, för att man brinner, för att man tycker att det är viktigt. men det betyder såklart inte att det inte är svinjobbigt också. för de sliter. och även om man kan glatt säger att det är skönt att ha ett jobb som man inte tar med sig hem så är det inte sant. för man tar det med sig hem. det går bara inte att skriv upp alla promenader till och från jobbet som ens huvud fullkomligen översvämmas av det som hänt och det som ska komma, och inte heller får man ob för att man istället för att sova grubblar över vad man ska ta sig till, hur man ska göra det så bra som möjligt för var och en och alla tillsammans. relationerna som flätas in i en. man fäster sig. det är oundvikligt att inte fästa sig.
särskilt med de barnen som man får kämpa med. kämpa för. dom som gör att man sliter sitt hår, de som tär mest, som får en att tvivla på sin förmåga som pedagog. och man önskar att man skulle slippa just det här barnet. men man kämpar ändå för man hoppas att det ska ge något, även om man inte riktigt tror på det själv. tills det en dag plötsligt är annorlunda, och man kan inte fatta att man en gång behövt kämpa så hårt, nu när allt går så lätt.
man lägger ner sin själ i sitt jobb. och så flyttar dom. man kämpar och flätar in sig och fäster sig och så flyttar dom.
har spenderat kvällen med skivkonvolut tryckt mot ansiktet lyssnandes på jag är inte rädd för mörkret och försökt förstå vad jocke berg egentligen vill säga mig.
1. Vilket är ditt tidigaste vårminne?
inte mitt tidigaste, men mitt starkaste vårminne är känslan i kroppen efter att ha varit ute en hel eftermiddag och vara på väg hem på kvällen och vara solvarm men ändå kall under jeansjackan och det luktar varmtgrus överallt men börjar bli lite fuktig i luften. typ känslan av att vara tolv år.
2. Brukar du vårstäda på ett rituellt sätt? Alltså vända upp och ner på allt och go nuts.
jag brukar tänka att jag ska göra det men det händer aldrig.
3. Blir du melankolisk på våren?
jo ja. lite våremo, och mer deppig på våren än på hösten.
4. Har du något som du “måste” göra på våren? Någon tradition?
sofia och jag brukar ha vårpicknick. den infaller alltid alldeles förtidigt. gärna dagen efter den första varma dagen på året, som då inte är särskilt varm bara för att det var varmt dagen före. så då sitter vi där med för lite kläder på en picknickfilt och huttrar och härdar ut för nu är det ju FAKTISKT vårpicknick.
5. Blir du allergisk på våren?
nej det sparar jag till högsommaren. mvh gräspollenallergikern.
6. Kan du texten till “Vintern ra” (Längtan till landet)?
nej, det är ju det man har manskörerna till att kunna.
7. Brukade ni gömma ägg när du var liten?
på påsken då eller? minns att detta hände en gång i farmor och farfars lägenhet på ploggatan. jag var alltså max fyra år. i mitt ägg fanns en porslinsanka som jag sedan hade i på min prydnadshylla.
8. Vilken är den bästa högtiden, påsk eller pingst
är ju en sucker för kristendomsmytologi i allmänhet och jesus christ superstar i synnerhet, plus att det påskgodiset är det bästa godiset. vad har pingst? tal i tungor/bröllop? (coincidence? I THINK NOT!!!)
9. Brukar du resa någonstans på våren?
till landet hurrra!
10. April Skies eller In Bloom?
är för ung för båda dessa. förra våren lyssnade jag på jonathan johanssons blommorna. mycket bra vårsoundtrack.
11. Vad skulle du bjuda på till en vårmiddag?
primörer givetvis. sparris sparris sparris
12. Byter du parfym när det blir vår?
jag använder inte parfym.
13. Är april verkligen den grymmaste månaden?
gud ja. och bästa. den har allt. den är som hela året komprimerat till ett.
14. Har du köpt nya vårkläder?
ja en kappa. köpte även örhängen till mig själv i fölsis, blandannat några "smustiga pasteller"
15. Vilken vårmånad är bäst?
april, givetvis!
16. Är Våren bäst i Vivaldis De fyra årstiderna?
pass
17. Vilken är den finaste vårblomman?
vitsippan. började grina när jag såg att de var på gång i backen jag promenerar nedför på väg till jobbet dagligen.
18. Vilket är det finaste utflyktsmålet på våren?
ska man rangordna natur här eller? en lerig men mest frusen liten åker kanske?
19. Vad är mest överskattat med våren?
ljuset. det är inte så kul att se jättebra.
20. Den bästa sysselsättningen på våren?
odla fräknar, gå kvällspromenad, sitta på filt.
i natt sov jag cirka ingenting. var för upptagen med att lösa diverse världsproblem. turligt nog gjorde jag detta med bravur och hoppas därför få sova inatt.
nu diskuterar vi så att tangenterna glöder. dekonsturerar och dekonsturerar och ifrågasätter och ba MEN HUR SKA VI GÖRA och sen komma med förslag och fram och tillbaka. blir helt matt! men lär mig som en liten mellanstadiepluggis!
har perioder då helgfrukosten för att kännas riktigt lyxig måst ackompanjeras av ett sweat treat. ofta i form av överblivet godis, eller nån sorts kaka eller annat bakverk. har här även gjort extremt pretto stilleben med nonchalant inslängda tidningar här och var. gillar att duka på servetten sådär som i bild två. samt placera ut blomblad och örhängen på lämpliga ställen, tydligen. har hört att det ger bilderna liv och liten touch av storytelling. "här har vi nån som inte bara äter frukost, hon kan inte kasta bort sina blommor i tid heller. och titta, örhängen har hon också. gud så exotiskt. " det här med att duka på stolen, gör det rätt ofta gillar att sitta på golvet, jagsittevarjagvillslutaglorå!
idag har vi första del-deadlinen på vår internetbaserade pedagogiska bokcirkel. fy faro vad svårt det. känner mig dum i huvudet, misslyckad som pedagog/feminist/människa, oerhört provocerad och allmänt urpeppad.
mycket kanelknäcke och mönsterkoordinering. det var även i fru jag la grunden för det frukostkoncept jag fortfarande har idag för vardagsfrukostar (ej i bild): naturellyogurth med banan och müsli, kokt ägg + te (fast det där med teet är ju knappast nytt.)
förritin ogillade klara starkt att man bloggade om mat. kan man ju fatta. det finns något väldigt livsnjuterigt och fejan-skrytigt över att lägga upp bilder på mat man ätit och gillat. om man inte gör som emma e e och presenterar storheter som smet i kärl osv. när jag var en aktiv användare av bilddagboken la jag ofta upp bilder på fika jag fikat och gillat. tills nån kommenterade "fikadagboken". då slutade jag tvärt.
det betyder inte att jag slutade fota mat jag åt. framförallt inte frukostar jag åt. jag har ett mycket stort arkiv med frukostbilder, men de ligger på en extern hårddisk och skräpar. kanske orkar jag kopplar jag in den och lägger upp. i väntan på detta kommer istället bildkavalkad från mitt kameramobil. först ut: de sista två dokumenterade frukostarna i hallonbergen! tagna med två dagars mellanrum, precis innan jag flyttade därifrån. notera ellens oliviakopp! den fick hon tillbaka i samband med flytten. inte heller den turkosa koppen är längre i min ägo. dess tvilling slog jag sönder, remember? och det var alltså inte mer än rätt att hanna fick den som fortfarande var hel i bodelningen. det är den perfekta koppen och det tog mig ett år att hitta en värdig ersättare. (alltså de bruna vi köpte var INTE ALLS lika bra.)
en av de bästa grejerna med påskvistelsen var inställningen till att våffla saker.
svaret på frågan "kan vi stoppa den i våffeljärnet?" var alltid ja. till de mer lyckade våfflingarna hörde nässelvåfflan, sconesvåfflan, mandelkubbsvåfflan. de mindre lyckade var memmavåfflan och tahinibollsvåfflan. man vet inte om man inte provar.
det slutgiltiga vänskapsbeviset är alltid att bli bjuden på bröllopet.
srsly, den här påskhelgen var idyll och klyscha i kvadrat och kubik.
pittoresk landsbygd i freakin' gränna, precis in vid vätterns strand. nyplockad svamp, eld i varje rum.
på påskaftonen kom stina inflämtande och beordrade oss ut för att beskåda solnedgången. det var magiskt. och tove janssonskt med ett litet mostershus precis vid branten innan vågorna som kastade istappar när de sköljde i buskaget vid den steniga strandkanten. jag kände mig som ett litet mumintroll. dagen efter var det regnbågar under bussfärd och ytterligare solnedgång med utsiken från skansen kronan som back drop. klysch klysch klysch.
