ignorance is a bliss

ett av problemen med att internetstalka sina vänner och bekanta är att man får reda på så mycket saker som man sen måste låtsas som att man inte vet om, eftersom det skulle vara uppenbart hur man fått tag på infromationen. det blir ju lite knäppt, för hela grejen är ju att man vill veta en massa saker, men sen sitter man där med all denna vetskap och kan inte göra något åt den, för då avslöjar man sig! extra jobbigt blir det när man upptäcker att man har en massa gemensamt med en person, och att det man vet gör att man känner sig närmare personen i fråga men personen har såklart ingen aning om det starka band man utvecklar för det är ju liksom envägskommunikation! så då sitter man och försöker desperat komma på hur man helt apropå ska styra in samtalet på den gemensamma nämnaren men det går inte eftersom det är så sjukt specifikt att man aldrig skulle komma på tanke att tala om det, helt apropå. så frusterande så man vill dö! eller iallafall sluta internetstalka. så jag har försökt. inte helt helhjärtat kanske men iallafall.
så förra vecka hände det sjukaste. jag råkade! på allvar! jag liksom bara snubbalde över informationen, den föll ner i mina händer. jag kunde ha tittat bort men alltså det var ju typ som ett tecken! nu vet jag dödsamycket saker. som jag måste låtsas om att jag inte har den blekaste om. frustrationen.