ett hårt, ogenomträngligt skalbaggeskal av urvuxna kläder

på tal om det här med kläder jag hade på mig i mina unga tonår/när jag fortfarande var en tween:
kommer ni ihåg när jc var ens favoritaffär? när alla som inte hade råd att köpa champion-tröjor köpte complete-tröjor och det ändå var ganska coolt?
jag hade ingen complete-tröja. ingen champion-tröja heller. jag minns dock en kamouflagemönstrad topp som kostade 99 kronor som jag önskade mig men som jag inte fick. jag köpte den själv tillslut, tyckte den var skitfin. knappt tre år senare tyckte jag den var det fulaste ever och skämdes över att jag ens haft den på mig. sa nått till mamma om hur det är konstigt med trender som påverkar en sådär, kommer du ihåg hur snygg man tyckte att den var? och mamma ba eh, nä, jag tyckte den var ful redan då. chocken när hon sa så! chocken!

jag hade heller inga savannbyxor. är stolt över detta än idag. men jag hade hipsterserna från jc. och här ska hipsters läsas i betydelsen att de var byxor som satt på höften. typ alla hade dom. de var mörkt mörkt jeansblå, hade bred linning och breda hylsor. två knappar. inga fickor. fy satan var snygga de var. och vad snygg jag kände mig. har aldrig älskat ett par byxor så som jag älskade dem, min jc-hipsters.

Day 30 – One last moment.

nån gång, max för tio år sen, pratar jag och min bror om kofi annan. jag minns ej detaljer men jag märker att vi inte riktigt pratar om samma sak och känner att jag måste fråga: vet du vem kofi annan är?
då svarar niklas med att lite frågande sjunga "kofi annan davids son?"

Day 29 – Your aspirations

jag ska bli världens bästa förskollärare.
jag vill bli säkrare, ha en massa erfarenhet att luta mig emot, ha ett lugn i att jag vet vad jag håller på med. gissa mindre.
jag tror att jag är ganska bra redan, att det är rätt, att jag tillför något och hör hemma. men jag vill liksom bli... skicklig.

och, så vill jag ju forska. grotta ner mig, marinera hjärnan i teorier och smarthet. formuerla, upptäcka nytt, ta med mig.

teorin eller praktiken, den eviga frågan. helst teorin i praktiken. praxisnära forskning. tillämpbar teori. hitta former för att slippa välja, inte se det som två skilda världar utan två viktiga kompletterande delar.
inte ge alla puckon på min utbildning rätt som sa att det här har ju ingenting med verkligheten att göra. (det är ju det här som är verkligheten! puckon!)

Day 28 – Something that you miss

jag saknar mina tisdagskvällar.
dom som började med att jag tog bussen 17.14 från centrum, kom till biblioteket tjugo i sex, hittade en undansmusslad banan från mamma och gick till pentryt och kokade en kopp te, stal en mjölkskvätt och fann biblioteksbästisen nedsjunken i svd kultur. tio i kom bibliotekarsonen ut ur hissen, stegade fram till kaffeautomaten och märket inte oss. några minuter i gick vi i samlad tropp till disken, möttes oftast av vår fantastiska chef som höll en kort monolog om dagens verdermödor kring universitetet och dess studenter. en sen jobbade vi tillsammans i tre timmar, plockade böcker, scannade artiklar, fixade kopiatorer och förklarade hylluppställningar. eller dessa arbetsuppgifter ägnade vi kanske max en halvtimme. resten av tiden satt vi där tillsammans och småpratade om ytterst viktiga saker, nördade in oss och lärde känna varandra och hade det fint tillsammans på ett väldigt otvunget och oansträngade sätt.
sen stängde vi ner, om jag hade tur tog det så långtid att de missade tuben som gick 12 över, då väntade de ut med mig tills min buss kom 21.21.
då åkte jag hem, vansinnesfärderna med 540, alltid var det nått. stå still i fem minuter i råsta, fastän man var nästan nästan hemma. komma till hallonbergsplan, kika upp mot andra våningen och se om det var tänt eller släckt eller neddraget och då kunna räkna ut om det skulle bli tesittning med hanna. det blev det oftast. då gick vi aldrig och la oss så där tidigt som vi hade tänkt oss. väldigt otvunget och oansträngt.
oj vad jag saknar dom, min otvungna tisdagar.

som i simpsonsavsnittet när de blir fosterbarn men listar bra saker som marge brukade göra: micra deras underkläder när det var minusgrader.

idag tog jag på mig strumpor och trosor som kom direkt från torktumlaren. det värmde gott kan jag säga!

mitt eget blue hawaii

igår hade vi beach party på mitt jobb. mina kollegor hade gjort så fint! christer sjögren, ljuslyktor, blomsterkrans runt halsen när man kom. dom gjorde alkoholfria san francisco till mig och de andra drack nått farligt ur en vattenmelon. de hade hängt kreppapper för lysrören i rörelserummet och dukat med små blommor. alla utom jag hade tolkat semsterklädsel som solisar. ingen såg nått i mörkret. sen blev det karaoke med askonstiga låter från åttiotalet som jag aldrig hade hört. utom electric banana band. ägde den. jag och en av bettorna ägde också karaokeskivan med bara spice girls. mel c-kickade också. pratade skitlänge om facebook med en hater. och sen när jag märkte att tanterna började bli lite för tipsy tackade jag för mig och gick hem utan att utsättas för ev. vuxenfylla.

Day 27 – Your favorite place

att det fanns en tid då jag inte ville åka till landet är helt obegripligt. eller ja, det hör väl till nånsorts slå-sig-fri-tonårs-process, det är ju inte urkonstigt att man inte vill vara isolerad i ett hus i skogen slut då. för det är det ju, bokstavligen. längst inne, efter en knagglig grusväg som övergår i gropig gräsmattebelädd sak där ligger ett litet torp, med lillstuga, uthus och lada. gigantisk gräsmatta med vinbärsbuskar som ett bra år förser mina föräldrar med sylt till sin frukostgröt varje dag. urgamla äppelträd, nyplanterade päronträd. plommonträd, körsbärsträd, krusbärsbuskar, fläderbuskar. pioner, lupiner, rallarosor, jasmin. klöver i gräsmattan och påskliljor på rad. högar med bräder och plåt, till evighetsprojektet ladan. faluröfärg med vita knutar och gröna dörrar. och så skogen runt om, som omfamnar och gör allt tyst. tokidyllen.
alla mina sommarlov spenderades här. mamma jobbade i stan två veckor mitt i, då var vi själva med pappa och stekte pannkakor. men jag och niklas var på landet från skolavslut till skolstart tills vi blev gamla nog att bestämma själva att vi inte ville följa med. det var lite magiskt att komma hem då också. till ett rum som stått orört. till kompisarna på gatan. till det varma och instängda radhuset och kabeltevekanalerna.

det bästa med landet är lugnet. att det är tillräckligt långt borta från vardagen för att koppla av, men så välbekant att det bara är att glida direkt in i allt. dom personerna som mamma och pappa blir på landet. älskar dom!

ett år när jag och hanna åkte till arvika så utbrast hanna lyckligt "värmland nu kommer jag!" när vi passerade landskapsgränsen. jag har aldrig känt så inför min födelseort. och det kan kännas lite deppigt. men när bilen skumpar mellan åkrarna och svänger ner mot skogen så huset skymtar fram så vill jag numera utbrista så som mamma alltid gör "hej landet här kommer vi!". min lokalpatriotism är förlagd på annan ort. och jag och niklas har pratat om det där. att vi inte kommer sörja speciellt när mamma och pappa bestämmer sig för att sälja radhuset. men landet! över våra döda kroppar.

Day 26 – Your fears

avdelning smått irrationella rädslor:
nattfjärilar
rivjärn
obehandlat trä

jag är skrikrädd för nattfjärlar, tycker att de är extremt obehagliga. fladdriga, mjöliga, oberäkneliga. är inte skrikrädd för de senare två. det är mer mina köksissues. rädd är väl fel ord. jag är inte rädd för rivjärn och obehandlat trä. det är bara väldigt väldigt obehagliga. hanna har kbt:at mig lite med rivjärnet. nu kan jag vara i samma rum som nått som river morötter. men aldrig att jag skulle ta i ett själv. allt är en virdig reklamfilm från 90-talets fel. massa människor kommer in till aktuen med handskador, ambulanspersonalen ropar: "potatisgratäng" "mackaronilåda" osv. sen förevisar en allvarlig doktor ett rivjärn och säger det här är farliga grejer man måste vara försiktig och exakt samtidigt slinter han med handen och man hör ljudet av hur kan råkar riva in rivjärnet i sina knogar. alltså obehagsryset!!!
obehandlat trä vet jag inte hur det uppkom. nån påpekade att jag borde fått ig i träslöjd. det fick jag inte, problemet måste uppstått senare. jag har alltså diverse köksverktyg som jag inte kan ta i utan att ha handskar eller annat skydd på mig.

riktiga rädslor är väl mer paniken iför att mamma och pappa ska bli gamla och skruttiga. och att falla för grupptrycket på olika sätt, att det här nätverket som man har runt sig inte bara ska bli det som fångar upp en utan också det som håller en fången. typ.

Day 25 – A first

jag minns inte hur gammal jag var exakt, 11 kanske, och det var någon dag efter skolavslutningen. jag åkte till skärholmen alldeles själv, och kom för första gången hem med kläder som inhandlats helt på egen hand.
jag hade shoppat för första gången.
jag kan fortfarande se framför mig var plaggen hängde inne på åhlens, hur man kom upp på övervåningen och så var det till vänster. (alltså, i gamla skärholmens centrum, innan det blev skhlm shopping.) en tennisklänning i vitt, 89. och en ljusblå, magkort tröja i plastigt material med prästkragar i relieftryck, 129. jag minns att jag nöjt visade upp mina fynd, mamma frågade hur mycket det hade kostat och och tyckte nog magtröjan var lite väl dyr. såhär i efterhand tror jag att hon kanske inte heller tyckte att den var ursnygg. så himla konstigt det där, att inse att ens mamma inte tycker att allt man har på sig är oavkortat snyggt. att man inte har prick lika smak. fint att hon inte sa nått. jag älskade den där tröjan.

Day 24 – Something that makes you cry

sen augusti 2008 gråter jag inte så mycket längre. då grät jag ögonen ur mig typ en gång i veckan.
nu gråter jag mest när jag kollar på teve. man är ju blödig lix.
mest gråter jag när jag kollar på greys anatomy. herregud alltså. säsong 7 = gråtfest i varje avsnitt.
och glee-avsnittet med kurt och hans pappa, när kurt sjunger i want hold your hand. inte ett öga var torrt, på varesig mig eller hanna. jag gråter fortfarande varje gång jag ser klippet. varje himla gång. dvs. kanske en gång i veckan. beatles got nothing on kurt!

Day 23 – Something that makes you feel better

en kopp te
prata om det (asså the talkning cure OJOJ. nått gjorde du rätt freud!)
hänga med godbarnet
och brev.

Day 22 – Something that upsets you

boken alfons och milla
när folk bär vit slips som fashion (man får bara ha vit slips om det är begravning och den som dött är emidiet family . mvh maggan ribbing. )
när folk avfärdar kristendom med argumentet "jag har faktiskt läst bibeln"
till exempel.

Day 21 – Another moment

idag, ca 13.54. tvättrummet
ett av o:na bajsar. det andra o:t väntar utanför dörren.
o1: nu är jag klaaaaaar! kom och torka!
jag: vänta lite, jag håller på och byter en blöja.
o2: jag kan torka dig! *öppnar glatt dörren*
o1: NEJ! är du galen?! barn kan inte torka! du kan ramla ner i toaletten och då är det ute med dig!!!

Day 20 – This month

den här månaden heter februari. den har precis börjat.
jag ska gå på ettårskalas och beach-party.
kommer antagligen bjuda hem mig själv till olika personer med teveapparat på lördagarna och kolla på mello.
2 februari började också mindfullness-skiten. "man brukar tala om mindfullness men jag tycker att det är minst lika viktigt att tala om heartfullness." det innebär också att jag kommer spendera ett par eftermiddgar hos sandra. 2 februari var också klaras födelsedag. hannas är den 15. jag har tänkt ut en asbra tårta. så februari kommer bli första månaden på urlänge som jag gör en tårta.
vi ska ha ett dramaprojekt från och med tisdag. jag är så peppad så jag vet inte var jag ska ta vägen. vi kommer också märka av överinskrivningen, från torsdag är det ingen som är på semester längre. men dom säger ju att februari kommer bli kräkismånaden. så det kanske inte blir full barngrupp ändå.
det är också mariabebådelsedag, fettisdag och alla hjärtansdag = våfflor, semlor och gelehjärtan.

Day 19 – Something you regret

att min ansökan till estetiska gymnasiet bestod av att jag, med nedåtböjt huvud och inåtpekande tår, viskandes reciterade en kenttext med många konstpauser.
och att jag kom på detta bidrag kvällen innan, och bara sökte till denna enda skola. att jag inte satsade, inte tog reda på om jag faktiskt var bra, såg till att bli bedömd utifrån med nått som var på riktigt, inte bara ett kvasipretentiöst försök att framstå som djup&svår.
och så är det extremt pinsamt att tänka på att en viss ung, fantastisk skådespelare sökte in samtidigt som jag. och att hon var generositeten själv och lät mig öva inför henne. och att hon, när vi träffades genom kompisars kompisar fem år senare, kom i håg mig.och kenttexten.

Day 18 – Your favorite birthday

jag gillar ju att fira saker rent generellt. i min familj firar vi alltid namnsdagar och jag minns att vi firade min och-ett-halvt-dag tills niklas föddes eller så.
att fira sin födelsedag är också en rättmätig ego-grej, man får liksom balla ur med hela JAG JAG JAG-grejen utan att nån får säga ifrån, för det är ens födelsedag. man får bestämma och det får vara lyxigt.
sofia och jag fyller ju år på samma dag. och ganska länge hade vi separata firanden. vi har nog aldrig pratat om det egentligen, att vi ville ha det så, men jag har nog iallafall alltid tänkt att det var ett sätt att fokusera på en i taget, ett ego åt gången.
men när vi skulle fylla 24 så ändrade vi på det. jag fick nämligen panik över sofias stundade föräldraskap och tänkte att det var bäst att PASSA PÅ medan jag fortfarande fick ha henne för mig själv. typ. och så kom vi på den briljanta idén med en heldag av skoj, en day-of-fun. fattar inte att vi inte gjort det förut, för det blev liksom som ett firande av vår vänskap också. vi har ju liksom det där som alla annonserade efter i på kps brevkompissidor: en låtsastvilling. som dessutom råkar vara ens allra bästa vän.
24 var briljant, 25 var nästan ännu bättre. har höga förväntningar på 26, som dessutom är på påskafton. tror på episkt och bibliskt!

Day 17 – Your favorite memory

igår pratade sandra och jag om det faktum att jag äger förvånande lite böcker. (hon äger å andra sidan väldigt mycket böcker. det blir liksom tydligt vem av oss som jobbat i bokhandel och lätt kunnat köpa de böcker hon velat läsa, och vem som jobbat på bibliotek och lätt kunnat låna de böcker hon velat läsa.)
det beror mest på att min mamma är bibliotekarie och att vi regelbundet gick till biblioteket. för det låg ett litet bibliotek i segeltorp när jag var liten. som hade öppet alla dagar i veckan. men jag tror att vi mest var där på fredagar. det låg under vårdcentraler och hade dörrar med orangemålad ram som gled isär när man närmade sig. semsam öppna dig osv. jag minns prick hur det luktade. ungefär som det brukar lukta på bibliotek, torrt och lite varmt. gammalt papper. det var på den tiden som bibliotek skulle vara lite murriga, en plats att sjunka in i, inneslutas av. på barnavdelningen stod böckerna i backar med bokstäver efter elsa beskows, nej kanske ottilia adelborgs illustrationer. det fanns två äckliga blåa sofffor att sitta i, brevid en gigantisk alfons ågberg som var hemsk luggsliten. man fick låna så många böcker man ville. jag lånade mest blomsterfesten i täppan och en om ett barn som hette emilia. sen gick man till ylva som satt i disken. ylva hade kulturtantsglasögon och eyeliner och röttläppstift och blekt lugg och lila scarfer. hon visste vad jag hette och pratade alltid mycket långsamt. sen gick jag och mamma hem och satte oss i höret i soffan i vardagsrummet och läste och läste och sjöng sånger och så pratade jag med den som låg inne i magen och som alla trodde skulle bli en annika.

biblioteket finns inte längre kvar. det flyttade ihop med skolbiblioteket och fick kortare och kortare öppettider och för några år sen såg biblioteksbästisen att de sökte en bibliotekarie dit som kanske skulle hålla öppet två timmar i vecka eller nått. men när jag var och röstade i de nya skollokalerna med rundande hörn och spexiga utformningar så såg jag att de fått en alldeles nytt bibliotek. som verkade ha öppet flera dagar i veckan.

Day 16 – Your first kiss

min första kyss. såhär var det: det tog en evighet. vi hade umgåtts hela dagen. gått en urlång promenad, varit på bio, bara ätit popcorn, och nu var vi hemma hos en kompis i en soffa och skulle kolla på harry potterfilmen. vi hade kanske hållit handen hela dan. han pussade mig i pannan när vi sågs. jag pussade på hans hand som jag höll i min när vi väntade på grön gubbe vid ett övergångsställe. och så kollade vi på den där himla filmen, handhållandes, och när eftertexterna rullade så hade jag inte kunnat återberätta en enda sekvens ur filmen vi just sett för jag hade varit upptagen med att kyssas för första gången.

Day 15 – Your dreams

jag drömmer om fjorton lager spackel i ansiktet, sminkad katt, till gammal, till man, till ful, till bombnedslag, till oigenkännlighet.
om frasande kjolar, volanger och spetsar, huvudbonader som tronar högt högt, dräkter som väger bly, slimmade trikåer i alla färger och mönster, fastsuits och korsetter, klackar och tår.
om öppna scengolv, varmt strålkastarljus, gigantiska kulisser, fiffigt utnyttjande av scenrummet, vajrar att spännas upp i, flyga från, falluckor och lönndörrar, regn från en vattenkanna
om lukten av svett och rökmaskiner.
om regi, koreografi och rörelse.
om texten och orden, tajmingen och reaktionen, leka och arbeta med någon annans ord, göra dem till sina, göra dem självklara.
om att stå längst fram och gömma sig/visa upp sig själv i form av någon annan.