har jag befogenhet att göra det? nej. men det hindrade mig inte.

gav precis en person sparken.

julen och döden.

ifredags åt jag middag hos s:et och skulle planera vår julfest, men vi fick ett meddelandet som istället gjorde att vi pratade om döden halva kvällen och enades om att det enskilt värsta vi båda kunde tänka oss vara att förlora våra respektive bröder. så av inte helt oklara anledningar kände jag ett starkt behov av att umgås med min, jag ringde hit honom på middag nu ikväll. det var flera veckor sen vi sågs sist. inte extremt länge sen, inte konstigt, men ändå rätt länge. vi pratade om jul. har velat prata så länge med honom om jul. jag vet att mamma vill fira på landet iår. och jag vet att han inte vill det. men nu presenterade jag tanken, planterade ett litet julfrö. han var helt emot först. men sen påminde jag honom om förra året. och han insåg, lite chockad efter ett tag, att han hade förträngt förra julen. förra julafton. den enskilt värsta i mitt liv. hans med. men han hade glömt det, tydligen helt casual i förbifarten pratat med mamma om hur det nu var, var det inte kusinjul förra året? men han mindes såklart när jag påminde honom, och han fattade faktiskt när jag sa att vi måste återuppfinna julen, att det inte får bli som förra året. och att ett sätt att göra det är att vara på landet istället. han är fortfarande motvillig. en annan del i återuppfinnandet av julen är just vår julfest. att inte läggs all sin jullängtan i att kulminera på julaftonen, utan sprida den över hela december och leva ut hela registret. och vi hann faktiskt planera för den också ifredags. efter vi var klara med döden.

och den sabbar för oss båda.

en sak som jag owen hunt har gemensamt är vår pliktkänsla och lojalitet.

spenderade tidig torsdagskväll med att hålla en nyfödd, dagsfärsk liten i min famn. aldrig varit nära en så ung person. med illröda mumiefötter och vågiga igenknipna ögon. hon gjorde små pipiga ljud i sömnen. 

i år har det fötts så många barn. har känt mig rätt blasé inför detta. men att vänta på min bästis sista unge, hennes tredje, var lika stressig som när jag väntade på hennes först födda. kanske beter mig lite mer chillat kring att digital appar som räknar graviditetsveckor passerar datum, och kanske inte tror att spädbarn går sönder om jag tar i dom. men grinade av exakt samma rördhet som första gången sofia fick barn. 

och grinade igen när ellen skickade ett grattis sms till mig. som alltså var riktat till mig, som grattis till att din bästis fått barn. älskar att folk fattar. 

har uppenbarligen noll problem med att tränga mig på och var gränslös, för jag våldgästade alltså femfamiljen bara några timmar efter att de kommit hem. ångrar mig inte! 

ragn-hej-du!

har sovit så dåligt i natt pga min bästis har fött barn och live-instagrammat förlossningen! lyckades fatta hur man slår på avisering typ en timme innan hon började posta.

houngstevatten.

när man va liten och var förkyld så fick man alltid honungsvatten. alltså hett vatten med honung i. jag minns att jag ville ha det, jag kände liksom att det var välgörande, men vatten + honung har en ganska metallisk smak. det var inte supergott. nuförtiden sötare jag mitt te med honung, men det tog liksom tills typ för nått år sen för mig att komma på att istället för att dricka honungsvatten så kan man ju bara ösa på led honung i teet.

väntar ut och vinner.

har en devis som är killar är sämst, som specifikt handlar om att killar är sämst på att vårda sina relationer. det är sorgligt men sant och jag blir gärna motbevisad, men det händer så så sällan. mina två bästa kompisar från sub, även kända som bibliotekarsonen och biblioteksbästisen, är tyvärr gående exempel på att killar är just sämst. alla gånger som vi har sammanstrålat efter att vi slutade jobba ihop så har det skett på mitt initiativ. trots att jag VET att dom gillar mig samt varandra vrålmycket och verkligen vill ses. nu var det ett och ett halvt år sedan sist. och jag har väntat ut dom. och känt att det lite är en farlig väg att gå, att tiden som ökar drar oss ifrån varandra så det inte går att komma tillbaks. biblioteksbästisen fick ett till barn i våras, utan att berätta. och jag vet snart ska han disputera . han har inte sagt nått, men stalker stalkersson har sina sätt att veta ändå. och jag har tänkt att detta är droppen. om han inte bjuder mig på sin disputation så är det kört.
men så idag fick jag en inbjudan och behöver ej säga upp kontakten.

jag kommer alltid tidigt när det är fest. om jag nångång kommer sent så är det för att jag alldeles för när inpå fått en superbra idé till en tårta att göra till festen och inte riktigt hunnit klart innan den ska börja.

aldrig behövt en helg mer. eller jo typ förra veckan. och den innan det. och kanske alla veckor denna höst. JAJA.

åh denna vecka. att toppa att få en ny kollega med att dessutom ha föräldrafika, förskolebio och fotografering. så slut nu. sen ramlade ett barn och föll så illa att j började gråta av chock. jag skickade hem j, och satt med barnet och en frusen mjölpåse tills barnets förälder kom.
men nu ska jag kolla på fyra avsnitt av greys OCH jag har lagat min favoriträtt. imorgon ska jag sova tills jag vaknar och sen ska jag köpa ett dyrt påslakansett och gå på fest i min bästa bokhandel.

i've come to wish you an unhappy birthday.

idag fyller f år. vet detta pga stalkig personlighet samt elefantminne. egentligen hade jag tänkt göra nått storslaget, men nu har vi liksom inte hörts på typ två veckor och man måste väl hålla sig i nån sorts skinn och kanske även inom nån sorts gräns för var en värdighet går. så inget storslaget. istället valde jag att skicka en lagom passivt aggressiv the smithslåt. 

helt klart fler än förväntat ändå.

kul ändå att jag har hela två kompisar som bryr sig om min lugg så mycket att de följer instakontot som bara handlar om den.

luggbloggen strikes again

har väldigt otvättad lugg och hann inte tvätta den innan bokcirkelmiddag så jag tog väl lite potatismjöl och gnuggade in. det blev bra på så sätt att det blev väldigt oflottigt, och dåligt på så sätt att mitt hår blev hemskt mycket ljusare samt såg ut att ha en väldigt finfördelad variant av mjäll. blandade i lite kanel för bättre färgmatch, men den mjälliga känslan bestod. tror kanske att jag överdoserade, ska fortsätta med detta hippieexperiment vid nästa flott-tillfälle.

totalt djävla mörker.

spännande väder igår, åskmoln som helt skymde solen. så himla ohöstig höst. förra helgen plockade mamma en bukett med lupiner, prästkragar och klöver. mörkret igår gav ju nånsorts apokalyptisk stämning. så var det bara åskmoln. bara. hej klimatångest.
annars har jag fått en ny kollega. detta har jag knappt berört med en tanke innan det hände. detta kaosig kaos som pågått denna höst har gett mig en väldigt mindfull en dag i taget-inställning. det är för mycket att oroa sig över, så jag zoonar ut. min planeringsaspiga läggning funkar inte, jag kan inte ha koll, jag kan inte planera. så jag släpper det. är så förvånad över detta hos mig själv. jag antar att det är detta som får mig att inte klappa ihop. alltså jag har ju varit vrålstressad, se alla inlägg från september, men nu är jag kanske luthrad. eller så är det sånna här strategier som gör att man inte går in i väggen. min chef kanske ändå visste vad hon pratade om när hon sa att jag inte var en sån som bränner ut mig.
igår hade j och jag avdelningsmöte. hon sa att hon inte tyckte att det märktes att vi bara varit två. och sen sa hon att hon tänkte att det kanske var för att jag gjort allt.

solidaritet föralltid.

såg billy elliot ikväll. mycket bra musikalupplevelse. flera extremt vackert koreograferade dansnummer som liksom gjorde så man inte ville andas. både ljuvliga med typ en vägg av virvlande snö och män i balettkjol och bar överkropp, men också hemska med stridsmunderade poliser och billy som argdansar och glider nedför kravallsköldar medan batonger slår . så slipade barndansare/skådisar. grinade många goda gånger. men, denna lilla revolutionsromantiker var mer team tony än team billy. alltså blev väl ingen motsättning egentligen, men när pappa elliot skulle bryta den ettåriga strejken för att bekosta kunglig balettskola så blev jag ändå vild av ilska och kände att billy var en himla snorunge. kunde inte pappan bara låtit honom dansa på på balettskolan för fem pence i veckan utan att klå upp honom? måste det vara dyr kunglig utbildning eller inget? alltså jag fattar väl att det skulle vara en lite sämre berättelse, men ändå. fint att alla strejkisar skramlade istället, men som tony påpekar, alla kan inte dansa sig ur misären.
men blev mest rörd av att höra alla sjunga om solidaritet för alltid och en för alla och fackliga kampen. ska nu läsa på om gruvstrejken.

dont you think?

blev SÅ glad när en tråkig låt med en tråkig stämma livades upp med att vi fick viska en textrad. mina körbästisar skrattade så länge åt mig. fast längst skrattade jag.

dramadetox.

s:et berättade för nått år sen att hon försökte dramadetoxa. alltså hålla sig ifrån berättelser (böcker/teve/film) som bygger på nånsorts romcom-premiss, där dramat liksom drivs framåt av att man missförstår varandra, och framförallt inte pratar med varandra och talar om vad man menar. att man inte jobbar med ärlighet utan tror att folk ska kunna läsa tankar, och förutsätter att saker är på ett visst sätt utan att fråga, och sen bara kör på. hon menade att konsumtionen av dessa berättelser gjorde att hon betedde sig lika dant. att hon fostrades i att tänka på och bete sig på samma sätt, och i typ alla dessa filmer så blir det ju lyckliga slut, så det finns liksom inget sedelärande i dessa dumma beteenden. 

jag försöker göra samma. eller jag försöker att framförallt inte konsumera berättelser som underblåser mina idéer den här icke-relationen jag har med f. den starkaste trope:n som funkar som nånsorts bevis för att det kommer att gå är typ såhär: man är själsfränder, men det är ingen som agerar på dessa känslor pga liv kommer mellan/man är blyg etc. det går eoner av tid mellan gångerna man ses, men varje gång är det ändå NÅGOT där. det går ytterligare eoner av tid, man hörs inte av alls och så plötsligt så stämmer allt, det är nått med tajmingen, och man berättar för varandra att man väntat sen första gången man sågs men pga orsak har det ej gått, men nu faller alla bitar på plats och man här happily ever after.  lex tex ferrante del två. och ja den här veckan har jag slukat del tre och den har verkligen slagit små dunster i mina dumma ögonen med vilka jag betraktar verkligheten på ett särskilt realistisk sätt. åh. 

delicatoasken.

aldrig förr har så många tipsat, länkat, taggat mig i en nyhet.

vilken ton är det här🖕?

är på landet. alla är här. inför min bror känner jag mig töntig med min lugg och min youtubeyoga. jag tror att han drömmer mig i tysthet. tänker att det är för mycket på en gång, att han vill skrika vemärduens?
vi för såna där samtal där alla pratar samtidigt, om olika saker men liksom ändå kommentar allt alla säger ändå. man får skärpa sig för att hänga med och det bygger liksom in missförstånd men vi reder ut dem och det här är ändå min familjejargon när den är som bäst. vi pratar om piaonfingrar, och niklas skämtar ett kul skämt om fuckyou-fingrar. en stund senare frågar jag vad han tänker på och han säger att han tänker på sitt skämt.
fast jag skäms lite gör jag min yoga. på en strandmadrass. det är inte ultimat, men det är ändå en spännande kombination att ha ansiktet tryckt ner i lite fuktig tygöverklädd skumgummi och samtidigt hör den hurtiga youtubeyogisen skämta om day four on all fours.

luggbloggen del, hm, 3? av cirka 1065, gissar jag.

idag ser luggen ut exakt som jag tänkte att den skulle se ut! kanske för att den fick ha balsam? man har ju lärt sig att man har balsam i längderna va, och luggen kan väl knappast räknas som en längd? men sen mixade jag upp det lite vid hårtvagningen igårkväll och imorse vaknade jag med en mjuk enhetlig våg i hela luggen. så fint! tror dock att det kanske aldrig kommer gå att återskapa för hittills har luggen betett sig helt olika olika dagar. idag var också första gången som jag fick uppriktiga komplimanger för luggen. tror jag. annars har folk mest sagt, HAR DU KLIPPT LUGG, MODIGT/KUL MED FÖRÄNDRING.

äntligen!

hurra, en japan som inte är murakami fick nobelpriset! det borde sabba hans chanser att få det inom en överskådlig framtid. mitt intresse i detta pris handlar mest om att han inte borde få det.

it's bitter, i'm coughing, but now it's in my blood.

lyssnar på lana och känner hur mitt hjärta brister men jag antar att det ska vara så.

klippte lugg och tappade koncepten.

välkomna tillbaka till luggbloggen! har ev blivit lite sjuk i huvudet av denna lugg. känner mig som snorkfröken. sån narcissism nu. tar så mycket luggselfies, och skickar typ alla till hanna. beter mig som om luggen var ett spädbarn och jag dess distanslösa moder. jag inser att det är orimligt. skojar med hanna om att luggen borde ha ett eget instakonto. känner mig allvarlig i samma stund som jag skriver det.

gå och kamma sig.

hej och välkomna till luggbloggen! jag tror att denna frisyr kräver att jag skaffar en kam? en vanlig hederlig. denna lilla förskollärare har nämligen bara luskammar. ja i plural.

första oktoberdagen på resten av mitt liv.

oktoberpeppen är skyhög! tänker att att oktober ska bli allt som september inte var. inledde starkt med yoga, och jag vet att yoga inte ska vara prestationsinriktat, men helv vad dålig jag var. fick ont i fötterna? jaja. planen för oktober är att göra youtubeyoga varje dag, så då kommer väl fossingarna vänja sig. ska också äta lagad mat lite mer. eller jag menar att jag ska laga den. och inte äta så mycket socker varje dag. och så ska jag läsa. och åka till skogen.
ska också sluta vara en stressad suris! kul för mig och alla runt mig! soundtracket till detta är nya morrisseylåten. lyssnade på den en gång i onsdags, älskade, men bestämde mig för att spara den till oktober, för att inte kapsla in den i septembers dåliga stämning. nu blir det på repeat, i repris, i all evighet.

den första svala vinden.

Hur var din september?
ett bottenlöst hål av icke-ork. fy fan i helvete vad jobbigt det har varit? har varit så vrålstressad av jobbet, på så många olika plan. det har verkligen lättat senaste veckan, men alltså fy. FY. har verkligen inte orkat göra nått annat än att jobba på vardagar. och kolla på teve. har dock umgåtts mycket med sandra på helgerna, känns som vi gjort så kvalitativa saker, typ gått på teater och roadtripat till bomässan i linköping. har också varit på barnkalas varannan helg. som det brukar vara i september.

Vilket var ditt största I made it, I’m the worlds greatest-moment i september?
alltså, att jag skolade in de där sex barnen helt själv under tre dagar, och fick det att bli bra. sa till k på fredagen att det aldrig gått om det inte varit just hon som varit min backup. och då sa hon att det gick så bra för att jag var så lugn. jag har nog aldrig känt mig så stressad och otillräcklig, fick typ dåligt minne och kände mig splittrat och som en yr höna som typ sprang på alla bollar utan kontroll, men framstod som lugn och metodisk och pedagogisk. keeping up apperances. vet inte om det är något eftersträvansvärt iochförsig.
och kanske att jag lämnade mitt hår i en frisörs händer. stor personlig utveckling, hehe.

Vad kollade du på TV?
plöjde en del känns det som. en säsong mindy project, en säsong friends from collage, en säsong trettiplus, en säsong the good place. kollade klart på riverdale. har också kollat på tro hopp och kärlek, de flesta av hitlåtens historia.

Vad läste du för böcker?
världens vackraste man lena ackebo (SÅ pladdrig. alltså det var sjukt. SJUKT.)
välkommen till amerika linda boström knausgård (älskade den. kommer behöva köpa den nu i efterhand)
lisbet och sambakungen emma karinsdotter (var tvungen att kvalitetssäkra den innan jag gav den till godbarnet i fölsi. helt klart godkänd!)
ljuset vi inte ser av anahony doerr ( gripande och hemsk men lite väl amerikansk. kanske inte ens skriven av en amerikan men ja, det kan vara amerikanskt ändå.)

Vilken musik lyssnade du på?
vasas flora och faunas nya. shout out louds nya. försökte med mattias alkbergs nya också men nä.
den där playlisten som jag skrev ett inlägg om häromdagen.

Vilken blev din mest gillade Instagrambild?
en på en laminerad skolfotobild på mig från 2010. men den jag gillade mest föreställer mina fötter i sandaler ovan på röda asplöv. min bästa instagrambild i år

Vad handlade du mest på mataffären?
bara godis typ. har levt på godis, hämtmat och gröt denna månad. pga icke-orken.

Vad tänker du mycket på just nu?
jag peppar ändå väldigt på oktober! och så tänker jag väldigt mycket på om jag ens passar i lugg. och hur den ser ut. och hur man gör med den. och lite, igen, på f.

Vad klädde du dig mest i under förra månaden?
slängiga kappan, sneakes, scarf, kort svart kjol.