julen och döden.

ifredags åt jag middag hos s:et och skulle planera vår julfest, men vi fick ett meddelandet som istället gjorde att vi pratade om döden halva kvällen och enades om att det enskilt värsta vi båda kunde tänka oss vara att förlora våra respektive bröder. så av inte helt oklara anledningar kände jag ett starkt behov av att umgås med min, jag ringde hit honom på middag nu ikväll. det var flera veckor sen vi sågs sist. inte extremt länge sen, inte konstigt, men ändå rätt länge. vi pratade om jul. har velat prata så länge med honom om jul. jag vet att mamma vill fira på landet iår. och jag vet att han inte vill det. men nu presenterade jag tanken, planterade ett litet julfrö. han var helt emot först. men sen påminde jag honom om förra året. och han insåg, lite chockad efter ett tag, att han hade förträngt förra julen. förra julafton. den enskilt värsta i mitt liv. hans med. men han hade glömt det, tydligen helt casual i förbifarten pratat med mamma om hur det nu var, var det inte kusinjul förra året? men han mindes såklart när jag påminde honom, och han fattade faktiskt när jag sa att vi måste återuppfinna julen, att det inte får bli som förra året. och att ett sätt att göra det är att vara på landet istället. han är fortfarande motvillig. en annan del i återuppfinnandet av julen är just vår julfest. att inte läggs all sin jullängtan i att kulminera på julaftonen, utan sprida den över hela december och leva ut hela registret. och vi hann faktiskt planera för den också ifredags. efter vi var klara med döden.