totalt djävla mörker.

spännande väder igår, åskmoln som helt skymde solen. så himla ohöstig höst. förra helgen plockade mamma en bukett med lupiner, prästkragar och klöver. mörkret igår gav ju nånsorts apokalyptisk stämning. så var det bara åskmoln. bara. hej klimatångest.
annars har jag fått en ny kollega. detta har jag knappt berört med en tanke innan det hände. detta kaosig kaos som pågått denna höst har gett mig en väldigt mindfull en dag i taget-inställning. det är för mycket att oroa sig över, så jag zoonar ut. min planeringsaspiga läggning funkar inte, jag kan inte ha koll, jag kan inte planera. så jag släpper det. är så förvånad över detta hos mig själv. jag antar att det är detta som får mig att inte klappa ihop. alltså jag har ju varit vrålstressad, se alla inlägg från september, men nu är jag kanske luthrad. eller så är det sånna här strategier som gör att man inte går in i väggen. min chef kanske ändå visste vad hon pratade om när hon sa att jag inte var en sån som bränner ut mig.
igår hade j och jag avdelningsmöte. hon sa att hon inte tyckte att det märktes att vi bara varit två. och sen sa hon att hon tänkte att det kanske var för att jag gjort allt.