jag försöker göra samma. eller jag försöker att framförallt inte konsumera berättelser som underblåser mina idéer den här icke-relationen jag har med f. den starkaste trope:n som funkar som nånsorts bevis för att det kommer att gå är typ såhär: man är själsfränder, men det är ingen som agerar på dessa känslor pga liv kommer mellan/man är blyg etc. det går eoner av tid mellan gångerna man ses, men varje gång är det ändå NÅGOT där. det går ytterligare eoner av tid, man hörs inte av alls och så plötsligt så stämmer allt, det är nått med tajmingen, och man berättar för varandra att man väntat sen första gången man sågs men pga orsak har det ej gått, men nu faller alla bitar på plats och man här happily ever after. lex tex ferrante del två. och ja den här veckan har jag slukat del tre och den har verkligen slagit små dunster i mina dumma ögonen med vilka jag betraktar verkligheten på ett särskilt realistisk sätt. åh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar