är för blödig för detta yrke.

mina o:n har slutat nu. sen i måndags går de på storbarnsavdelningen. på andra sidan hallen.
idag när jag skulle gå hem blev ett av o:na hämtad samtidigt av hela sin familj, mamma, pappa och lillkillen (o:ts egna benämning på sin lille tjocke bebisbror). o var på uselt humör, han hade inte sovit på vilan och allt var fel och skrik och gnäll och han såg mig inte medan jag snörde på mig skorna, men han lugnade ner sig medan hans mamma pratade med en av de nya pedagogerna. och när jag slängde på mig ryggsäcken och skulle gå sa jag hej då och o tittade förvånat upp på sig och utbrast maja!
ja? sa jag
och han verkade tänka efter en stund men sen sa han jag vill gå hem med dig maja!
och jag sa nä, men du ska ju gå hem med mamma och pappa och lillkillen och du och jag ses ju imorgon på gården. och skojade bort han önskan men tänkte lilla fina o klart att du ska följa med mig hem och så kan vi prata prata prata om hur mycket vi saknar varandra och hur jobbigt det är att man måste bli stor och byta avdelning och ha sig. och om att det ju inte är vatten värt att ses på gården nån sketen timme om dan!

som om.

kul att jag precis skrev min INRE kulturtant, som om den vore GÖMD och HEMLIG. som om!

frottera sig med fynd.

FROTTERADE mig på gudruns lager på lager idag med sofia. (alltså ordvitslixen i denna mening! hög!) asså, det var halva priset på frotté. vi köpte famnarna fulla.
denna utflykt innebar också en nya bussupptäckt: expressbussen mellan mitt hem och gudrun sjödén! det gick på ett kick! på hemvägen gick det så fort att jag inte hann gå av. men vad gjorde det när min inre kulturtant mös med sina frottéfynd i guddan-väskan.

abstraktioner

i klassisk fröbelpedagogisk anda pratar vi så klart också en hel massa om årstider och månader. och det är, precis som andra tidsbegrepp, abstrakta saker. vi hänger upp det på vad som händer, att de fyller år i olika månader, först var det februari och då fyllde m år och nu är det mars och gå fyller g och b år och sen kommer april och då fyller a och l och l år. och hur de känns, att det är varmt om våren, att man kan ha sandaler och cykla. när vintern är slut. att när l fyller år, då är det april, och då är det vår.
i veckan, när det började bli varmare, så började vi säga att våren kommer nu. l tittade lite stressat på mig och sa att nu får vi skynda oss och cykla iväg till april. till hennes födelsedag.
och när det blåste som värst i fredags, och ven och tjöt så blev b lite rädd. min kollega k sa att det inte var nån fara, det är bara så här när våren kommer.
lite senare kom b springandes och lekskrikandes med sina kompisar. hjälp skrek de. hjälp, hjälp våren kommer! akta er!

uppenbarelse i domkyrkan.

igår, i domkyrkan, innan pukorna drog igång, var det så himla stillsamt. fridfullt. och jag tänkte att jag älskar det här, det är massa folk här men så himla låg ljudnivå. alla viskpratar, rör sig försiktigt i den här stora stora kyrkan med högt i tak och färgade glasfönster och guld här och guld där och en och annan döskalle. en del är helt knäpptysta, och det ska liksom vara så.
det finns för få sånna platser, sa jag till niklas. dit man kan gå och hålla käften tillsammans.
och precis då kom jag på att det är exakt därför jag gillar bibliotek så himla mycket. den tysta konventionen.

en kort visit hos lillebror.

1. niklas på säkert! balanserandes öl och iförd köttfärgad tröja i enlighet med dresscode.
2. dagen efter i domkyrkan, precis innan nånsorts slagverkskonsert med pukor ackompanjerade intågandet av kyrkans män och kvinnor i full mundering inklusive stavar och sånt. det var mäktigt.

konsumtionsenkät.

Skor: fotriktiga i typ gore tex från ecco, likadana som sofia. hon säger att hon har tröttnat på dem, jag är lite ledsen för att de börjar bli för varma. men det betyder ju iochförsig att det är das för gudrun sjödén-pippi-skorna

Sneakers: är converse sneakers? har ett par urfina röd- och vitrandiga just nu.

Jeans: nej! eller jo, jag har förresten köpt ett par snickarbyxe-jeans-shorts!

T-shirt: med roliga/gulliga tryck eller randiga.

Underkläder:sen jag slutade använda byxer har trosorna blivit högre och högre. alltid svarta, alltid i bomull. + tio bar turkosa med flamingos från åhlens.

Väska: rosa kånken, eller tygkasse.

Plånbok: portmonnä från marimekko.

Solglasögon: har köpt två par helt nyligen, från h&m. ett par hipsteriga, ett par äppelformade. har tyvärr haft sönder mina hjärtsolisar.

Klocka: främst mobilen. mormors fickur, som jag inte ids använda. och köksklockan från netto, när det låg i segeltorp. sandra har en likadan.

Smycken: min lyckopeng samt diverse roliga örhängen. gillar dingliga mest, men det är ohållbart när man jobbar med klåfingriga småbarn.

Teve: svtplay i väntan på tevemöbel från 50talet med jalusidörrar att stoppa in en åbäke i.

Mobiltelefon: nokia nånting. med ok kamera, radio och mp3-spelare. internet i fickan = inte ett behov jag har.

Dator: PC 4-life! det fulaste som finns är vita teknikprylar.

Smink: flytande eyeliner och fransgele från body shop. random mascara på extra pris.

Ansiktskräm: känner ej behov av.

Lotion: body butter från body shop med kokoslukt. mer för lukteffekten än för lotioneffekten.

Tandkräm: sensodyn pga ilningar i tänderna annars

Schampo/balsam: har haft en lång och lycklig relation med orgasmshampot HERBAL ESSENCES (nivet, reklamen när hon löddrar sig i håret och stönar i ducshen.) den har nu utgått ur sortimentet och jag har haft panik i ett år! hann dock köpa upp ett litet lager av balsamet, men det börjar sina. använder ett parfymfritt shampo av märket neutral för att mitt hår ändå ska lukta som vanlig. orkar inte tänka på vad jag ska ta mig till när balsamet tar slut för alltid.

Tvål: handtvål: gysinges linoljesopa *är underbaraclara* duschtvål: kokos från body shop.

Parfym: gillar ej parfym.

Mineralvatten: gillar ej bubblor.

Vin: gillar ej alk.

Drink: just nu vill jag bara dricka en froosh-smoothie med kokos, banan och mango.

Bröd: kavring eller hannas morotsbröd.

Mat: pedagogisk lunch!

Glass: sias exotiserande världsglassar! typ valnöt och pistach osv.

Godis: min tand är den sötaste tanden! alla sorters marsipan. djävligt peppad på påskgodissäsongen. anton berg-ägg *nomnomnom*

Säng: svin hård, asskön madrass från ikea. likadan sängstome som niotillfem.

Lakan: hemsydda av mamma av marimkekkos tyg ananas. de fanns som påslakanset men hann utgå så mamma sydde egna, mot marimekkos inrådan. fick dem i 25årspresent. har en matchande vetevärmare också. *bortskämd medelklassnorunge*

Frisörsalong: klippte mig på salong senast när jag var fjorton. klippte mig senast överhuvudtaget för typ ett år sen. åh denna hårångest.

Dagstidning: dn, som jag bara läser på helgen. ska skaffa helgprenumeration, även fast det typ är lika dyrt. ångesten och stressen av olästa dagstidningar. hatarn.

Magasin: pedagogiska magasinet, förskoletidningen, lärarnas tidning, bang och opsis barnkultur. vi och vi läser när mamma är klar med dem.

mms till cho: den danska förlagan till mandelmassekakan: kransekage!

två fina från mammas 60årsdag på louisiana.

igår när våren kom.

nu var jag inte hemma igår, men att döma av väderleksrapporter och statusuppdateringar som jag tagit del av i efterhand så verkar det ändå som att t på mitt jobb hade rätt.

musik man har en relation till för att någon man tycker mycket om lyssnar mycket på den.

var tvungen att spotifya stefan sundström nu. (eftersom inslaget kreativ ångest påminde mig om att det var just där låten låg sol föddes. den framfördes sen på poesifestivalen 2002 med den ack så fantastiska men ack så omusikaliska kristina lugn på triangel. alltså hon kunde inte ens slå på triangeln i takt. det var fint. )
sofia brukar beklaga sig över att ingen hon känner lyssnar lika mycket på sundström som hon. att hon verkligen skulle vilja ha någon att prata om hans texter med.
och jag är inte den personen, jag har aldrig lyssnat speciellt aktivt. men när jag scrollar igenom hans album och klickar lite här och där så känner jag igen väldigt mycket. kan sjunga med, kommer ihåg textrader, kan nynna introt på till nästa låt på skivan innan den börjar.
och jag tycker ju att det är bra. jag har bara aldrig fastnat.
jag har ungefär samma relation till manic street preachers. av samma anledning. det är ett av sofias favoritband, utan att vara mitt.

10 år sedan.

den här veckan fick hanna en inbjudan till en highschool reunion. det betyder att det i juni gått tio år sedan hon slutade nian. och eftersom hon och jag är lika gamla, betyder det att det är tio år sedan för mig med. vi pratade lite om det i tisdags, hanna hävdade att hon inte komihåg alla som gick i hennes klass, jag och sofia diskuterade vilka som gick i vår klass resp. i parallellklassen, jag hade ingen känsla för det nästan. vi var ju bara sextio stycken totalt. vi kom också fram till att ab nog skulle ha en reunion, alltså inte vår klass, den lite sämre klassen. vi visste inte om vi ville gå på en reunion ändå. antagligen inte.
den här veckan hade också kobra sitt jubileumsprogram. tio år sen det började. jag minns att jag började kolla på kobra då i början av gymnasiet, men jag visste inte att det startade då. dog nostalgidöden hela tiden. de påpekade också att kobra är årsbarn med nineeleven. och då slog det mig att det är så mycket som det är tio år sedan det hände.
för tio år sen var jag sexton. för tio år sen slapp jag högstadiet. för tio år sen hittade jag en bästis i sofia, världens bästa sofia. för tio år sen stod vi längst fram på rocktåget i jogersö med våra egentryckta t-shirts och pratade sen hela natten om ALLT uppe på min vind på landet. för tio år sen var jag med hennes familj ett par dagar på sandhamn och lärde henne lyssna på lars winnerbäck. för tio år sen började vi gymnasiet. för tio år sen var vi på en informationshelg om ungvänster, den 15 september, alltså bara några dagar efter terrorattacken. för tio år sen hade jag mitt politiska uppvaknande och sen demonstrerade vi mot bombningarna av afghanistan och hatade anna lindh varje helg. för tio år sen var jag med och återuppstartade ungvänster huddinge tillsammans med min dagiskärlek. för tio år sen började jag sminka mig. mest med glitter, stjärnor, kajal och knalliga ögonskuggor.
och framförallt. för tio år sen åkte jag, och sofia (och anna och eve och vår homie pappa per) till hultsfredsfestivalen. (och missade därmed göteborgskravallerna. som vi nog var lite försmå för.)
och min mamma sa efter det att hennes kompisar brukade säga att deras barn blev så stora när de började gymnasiet. mamma tyckte att jag blev stor när jag hade varit på hultsfred.
2001, för tio år sen, var jag sexton år och det var då jag blev stor.

jag när en kulturelit vid min barm!

notera dock att vi väger upp den goda smaken med att fredags-mys-äta tacos till lunch.

(måste citera mig själv från fejan också) för säkerhets skull ska jag börjar repetera u-n-i-k-k-o varje lunch. man vill ju inte riskera att de sitter där i på spåret om 30 år och ba "ja den ser ju ut som en vallmo så vi säger- vallmo..?" *kulturskymning*

kompisbussen.

i torsdags upptäckte jag att det går en buss mellan mig och sandra. en kompisbuss. åtta minuter tar det. mer än dubbelt så fort som att ta tuben, och framförallt utan det mentalt jobbiga att åka in till liljeholmen för att sen byta och åka ut igen.
eftersom sandra bor ganska nära mitt jobb, så betyder det att det är en buss som tar mig dit också. tur att jag upptäckte detta just när... just när... just när våren kom.
och det är dags att börja cykla.

melasspex.

biblioteksbästisen ska leda nånsorts bokcirkelprat om camus fallet.
är lite sugen på att dra på mig en svart polotröja och gå dit och hävda att han "orättvist har hamnat i skuggan av sartre".

ranson.

t på mitt jobb har slagit fast att våren kommer den 20 mars. inte förr, inte senare. ej baserat på vårdagjämningar eller liknade. hon känner det i benen eller så.
hon är dock rädd att vi kommer gå under innan dess. men hon har en lösning. i hennes lokala matvaruaffär kan man ofta göra bra klipp. nu senaste på tryfflar. tio spänn. så t har köpt på sig ett antal askar fyllda med tryfflar. varje onsdag sen någon vecka tillbaka ställer hon in en ask i personalrummet med en post-it som säger varsågod ta EN var. askarna är egentligen fyllda med 24 tryfflar. men för att det ska bli rättvist och alla ska få en var och inte mer har t tagit bort så att de innehåller prick 16.
en chokladbit mitt i veckan. för att klara vintern. sen kommer solen, då behöver man inte choklad, säger t.

ett hårt, ogenomträngligt skalbaggeskal av urvuxna kläder

på tal om det här med kläder jag hade på mig i mina unga tonår/när jag fortfarande var en tween:
kommer ni ihåg när jc var ens favoritaffär? när alla som inte hade råd att köpa champion-tröjor köpte complete-tröjor och det ändå var ganska coolt?
jag hade ingen complete-tröja. ingen champion-tröja heller. jag minns dock en kamouflagemönstrad topp som kostade 99 kronor som jag önskade mig men som jag inte fick. jag köpte den själv tillslut, tyckte den var skitfin. knappt tre år senare tyckte jag den var det fulaste ever och skämdes över att jag ens haft den på mig. sa nått till mamma om hur det är konstigt med trender som påverkar en sådär, kommer du ihåg hur snygg man tyckte att den var? och mamma ba eh, nä, jag tyckte den var ful redan då. chocken när hon sa så! chocken!

jag hade heller inga savannbyxor. är stolt över detta än idag. men jag hade hipsterserna från jc. och här ska hipsters läsas i betydelsen att de var byxor som satt på höften. typ alla hade dom. de var mörkt mörkt jeansblå, hade bred linning och breda hylsor. två knappar. inga fickor. fy satan var snygga de var. och vad snygg jag kände mig. har aldrig älskat ett par byxor så som jag älskade dem, min jc-hipsters.

Day 30 – One last moment.

nån gång, max för tio år sen, pratar jag och min bror om kofi annan. jag minns ej detaljer men jag märker att vi inte riktigt pratar om samma sak och känner att jag måste fråga: vet du vem kofi annan är?
då svarar niklas med att lite frågande sjunga "kofi annan davids son?"

Day 29 – Your aspirations

jag ska bli världens bästa förskollärare.
jag vill bli säkrare, ha en massa erfarenhet att luta mig emot, ha ett lugn i att jag vet vad jag håller på med. gissa mindre.
jag tror att jag är ganska bra redan, att det är rätt, att jag tillför något och hör hemma. men jag vill liksom bli... skicklig.

och, så vill jag ju forska. grotta ner mig, marinera hjärnan i teorier och smarthet. formuerla, upptäcka nytt, ta med mig.

teorin eller praktiken, den eviga frågan. helst teorin i praktiken. praxisnära forskning. tillämpbar teori. hitta former för att slippa välja, inte se det som två skilda världar utan två viktiga kompletterande delar.
inte ge alla puckon på min utbildning rätt som sa att det här har ju ingenting med verkligheten att göra. (det är ju det här som är verkligheten! puckon!)

Day 28 – Something that you miss

jag saknar mina tisdagskvällar.
dom som började med att jag tog bussen 17.14 från centrum, kom till biblioteket tjugo i sex, hittade en undansmusslad banan från mamma och gick till pentryt och kokade en kopp te, stal en mjölkskvätt och fann biblioteksbästisen nedsjunken i svd kultur. tio i kom bibliotekarsonen ut ur hissen, stegade fram till kaffeautomaten och märket inte oss. några minuter i gick vi i samlad tropp till disken, möttes oftast av vår fantastiska chef som höll en kort monolog om dagens verdermödor kring universitetet och dess studenter. en sen jobbade vi tillsammans i tre timmar, plockade böcker, scannade artiklar, fixade kopiatorer och förklarade hylluppställningar. eller dessa arbetsuppgifter ägnade vi kanske max en halvtimme. resten av tiden satt vi där tillsammans och småpratade om ytterst viktiga saker, nördade in oss och lärde känna varandra och hade det fint tillsammans på ett väldigt otvunget och oansträngade sätt.
sen stängde vi ner, om jag hade tur tog det så långtid att de missade tuben som gick 12 över, då väntade de ut med mig tills min buss kom 21.21.
då åkte jag hem, vansinnesfärderna med 540, alltid var det nått. stå still i fem minuter i råsta, fastän man var nästan nästan hemma. komma till hallonbergsplan, kika upp mot andra våningen och se om det var tänt eller släckt eller neddraget och då kunna räkna ut om det skulle bli tesittning med hanna. det blev det oftast. då gick vi aldrig och la oss så där tidigt som vi hade tänkt oss. väldigt otvunget och oansträngt.
oj vad jag saknar dom, min otvungna tisdagar.