pepp!

efter jobbet drog jag på releasfest för tre nya genuspedagogiska böcker. finaste y som jag skrev uppsats samtidigt som var där och vi pratade om hur vi längtar till akademin fast skäms lite över det och hur fint det var när vi skrev uppsats för att vi hade varandra (och s!) och vår handledare och hur peppigt det är att ses och att vi borde göra det oftare. vi bestämde att vi skulle läsa en av böckerna som var på releasefesten, den som vår handledare varit med och skrivit. och sen ses och diskutera och försöka se hur vi kan omsätta den i praktiken. vi pratade också om att vi vill läsa en masterkurs men att alla verkar vara så dåliga, men y hade hittat en på distans. det skulle ju kunna vara genomförbart. jag sa att jag önskade mig nån genuspedagogisk masterkurs som inte innebar att man behövde sluta jobba (pga älskar att jobba), som man kunde läsa på halvfart eller kvartsfart eller vid sidan om bara.
och när vi sekunde efter snackade med vår gamla handledare om var hon gör nu när hon blivit pensionär (hon handleder, grattis till alla studenter som får ha henne. mer dedikerad och peppad handledare får man leta efter.) så sa hon att det var på gång med en master i normkritik som hon tyckte borde gå på halvfart eller kvällstid eller nått! fatta peppen på det! och att hon iallafall på planeringsstadiet uppfyller min önskan så fort jag har uttalat den!

forskningobjekt, det enda objekt jag vill vara. (fast helst vill jag ju vara forskningssubjekt)

idag har jag blivit lite forskad på. det var kul! gillar ju att prata om mitt jobb och det blev särskilt roligt med en peppad förskollärarstudent som typ blev asimpad av vårt dramaprojekt.
det är väldigt peppande att vara inspirerande (sa hon ödmjukt).

111111 + på ej förekommen anledning, en skivrecension.

i fredags, denna numerologiskt magiska dag, var jag och niklas och kollade på jonathan johansson. det var fantastiskt såklart. så väldigt mycket mer bombastiskt och liksom, skränigt, än på skiva. gillade tillochmed den låt jag inte tycker är speciellt bra.
det var sådär bra att jag liksom inte vill lyssna på musik igen på länge, länge.
och skivan, den gillar jag ju, precis som alla andra. det är en bättre skiva, ett bättre album än den förra. som helhet. även om förra skivan har låtar som är arbra allihop så är de liksom mer bra för sig. och förra skivan var typ det ända jag lyssnade på i kanske ett års tid. den kom precis samtidigt som när jag pajade min ipod med en vattenmelon. där jag hade all musik. utom en hand i himelen, som jag också hade på datorn. och sen kom jag mig liksom inte för att bygga upp nått musikbibliotek igen, jag lyssnade bara på den skivan om och om och om igen. så jag hade ju skyhöga förväntningar minst sagt.

kort recension av klagomuren dårå:
intro. alltså. det är 100% fusk att göra en låt som heter intro. det är ett bra intro, men det är ändå fusk.
stockholm. bästa låten. i livet. depp och pepp i samma. ett destillat av förra skivan. den har allt det jag gillar med honom. disco och bibel.
centrum. också bra. mycket bra. också depp och pepp. också bibliskt. gillar katarsisen i det, särskilt när han sjunger snart kommer tårarna ett regn i sahara.
redan glömda. fin och bra.
blommorna. urbra. lyssnade sönder nån himla remix av den i när den kom i våras. alltså den låter som våren. och inte på nånsorts nostalgiskt soundtrack till mitt liv-sätt, utan den låter som våren i sig själv.
under sjukhusen. alltså, den här låten skulle inte kunna låta mer som en kentlåt om kent gjort den själva. som en blandning av hagnesta hill och röd framförallt. det är så mycket kent att det nästan är knut. älskar såklart detta.
som om. hehe, på konsertet drog han ett dissigt mellansnack där han jämförde sig med bill murrays karaktär i lost in translation. och att det då hade mynnat ut i den här. eftersom jag hatar den filmen så uppskattade jag denna diss. fast jag gillar låten ändå.
horoskop. den här tycker jag är rent dålig. eller intetsägande. en utfyllnad. den fyller sin plats i det dramaturgiska albumbygget, men jag vill liksom inte LYSSNA på den.
ingenting stor. storslaget och episkt. låter som åttiotalet/alla manliga syntduos under noll-noll-talet. eller som den här. mycket mycket bra.
min ljusaste röst. mycket bra avslutning på en mycket bra skiva. man är ju svag för tvärtomspråket.

varmkorv boogie

ja, i lördags fyllde emma år. eftersom emma gillar korv asmycket och jag gillar henne lika mycket som hon gillar korv så körde jag på korvtema. hon fick korvstrumpor, ett födelsedagskort med en cut-out-korv på och ett foto på emma själv när hon äter en korv, samt, såklart, en korvtårta. alltså, en tårta som såg precis ut som en varmkorv men som i själva verket var en marspiankorv (nogsamt färgad i exakt rätt färg, asstolt över denna färgblandning! ) fylld med samma innehåll som en dammsugare, vilandes i ett korvbrödsformat semmelbröd.
emma skrattade i ungefär en kvart när hon fick se korven. och sen varje gång hon såg den igen. näst bästa tårtreaktionen alltså. (bästa reaktionen var suset som gick genom bröllopsföljet när ellens och richards tårta skars upp.)
superfin födelsedagsfest också, med hamburgare och ballonpelare och frågesport och quiz (kom två! efter fölisbarnet.) och dansgolv. dansade hela friskiskoreografin till ruslana, var sedan tvungen att vila i en kvart för att återhämta normal andning. min kondition alltså, ej vad den brukade vara.

fars dag.

idag skulle vi fira farsdag med att sätta ljus på gravarna och sen äta på hos. trots visst illamående från min sida gav jag mig i kast med dessa aktiviteter. gav upp när maten serverades och åkte hem och hade djupa samtal med emmas skurhink istället.

firar nu i stillhet med att kallsvettas och lyssna på denna lilla pappalåt.

mycket lång utläggning om att jag tycker att jag är en bra pedagog.

igår infann sig ett årligt inslag på mitt jobb som har mycket lite med den pedagogiska verksamheten att göra. det var fotografering. lite sent kan man tycka. lite risky att lägga den såhär i sjukdomshärjartider. man vill ju gärna att alla kidsen ska vara med på gruppfotot. inte vara sjuka. så de oroade vi oss lite för i förra veckan typ hälften var hemma med febertoppar, hostattacker och magsjukor. närvaron var inget vi behövt fundera över. alla var där. inklusive det barn som börjat på stora avdelningen förra månaden (och därför missat deras fotografering som var supertidigt utomhus.). och barnet som av 58 möjliga dagar varit där 21. hon kom igår morse med sin mamma. efter att ha varit borta fyra veckor i streck. så kom hon till fotograferingen. detta kaos. man vill ju gärna att alla kids ska vara med på gruppfotot. men kanske inte om de varit sjuka i fyra veckor och endast är där för fotograferingen. och inte blivit färdiginskolade pga sin höga sjukfrånvaro.
kaosscenarierna målades snabbt upp av mig och mitt arbetslag.
det gick ändå långt över förväntan. det sjuka barnet fick ha sin mamma med sig, mamma sätt gömd bakom oss pedagoger sin unge stående på en stol bredvid. sen gick de direkt efter gruppfotot.
porträttbilderna brukar också vara en pärs. det är lite läskigt att sitta på den där lilla kulle med en främmande fotograf framför. men ingen av våra småttingar opponerade sig. bara hon som redan börjat på stora avdelningen. visste att hon skulle det. fotografen och en av mina kollegor frågade gång på gång om hon inte ville. det ville hon inte. det försökte lirka med henne men hon tvärvägrade, och jag vet ju hur hon brukar bli. hon ger sig inte. så fort hon sa nej sa jag att hon inte behövde och att de skulle ta någon annan. hennes bästis som fortfarande går hos oss hade sina två gosedjur med sig, som han glatt ville visa upp för fotografen. när han var färdigfotad frågade jag om inte han kunde låna ut ett av dem till sin bästis. det gjorde han genast, och hon blev på väldigt bra humör. jag frågade om hon ville visa för fotografen att hon fått låna gosedjuret av sin bästis. visst ville hon det och vips hade hennes foto blivit taget.
man tar ju också syskonbilder. förra året var det en enkelmatch då vi hade ett syskonpar. i år hade vi sju. småsyskonen som var kvar i väntan på sina äldre syskon fick spel och sprang runt och rev ner grejer och tände och släkte lyset. jag ropade alla till mig och bad dem tända lampan så vi kunde berätta deras favoritramsa om spöket. klart de kunde. på en gång. vi ramsade två gånger och sen tog vi snabba imsevimsespindel vilket fick dem att vika sig av skratt. och alla var sen på superhumör när det var dags att fotas tillsammans med syskonen.
ville med detta mest ha sagt att jag kände mig som en asbra pedagog igår. i detta hysteriska kaos utan pedagogiska inslag styrde jag så att alla blev glada och trygga. envist men flexibelt liksom. det var som ett eldprov och tycker att jag faktiskt att jag ägde på detta prov.

livet osv.

den senaste veckan har alla kramar varit hårda och långa.

my gay husband.

såg hair igår. det var fab av många olika anledningar. hitsen, showen, symboliken. fick mig önska mig en antikrigsrörelse att brinna för.
det var också mycket naket. man skulle kunna sig att alla var nakna. utom han som jag helst vill ligga med. besvikelsen. dock kanske att detta är bra ur nån sorts hora-madonna-synvinkel? fast jag antar att när han ändå hellre ligger med sin man än med mig så är det ändå jag som är snuvad på konfekten.

igår karvade jag och emma pumpor. hon skulle göra ett spöke (den vänstra), jag skulle göra en läskig (den högra).

längtar tills det är över.

på tisdag är det föräldramöte. min andra sport. enmansshow med mig. även i denna sport är mina kraftord snäll och smart. jag är så himla dåligt på att chitchatta med föräldrarna. blir helt ställd när de frågar om mitt privatliv, och skulle aldrig drömma om att snoka i deras på det helt obehindrade vis som mina kollegor gör. och inte håller jag på och kramas till höger och vänster med papporna. (obs! inte med mammorna heller.) (mer om det nån annan gång.)
men om det är nått jag kan, så är det att prata om mitt jobb. vår pedagoiska verksamhet och hur jag tänker. hur vi tänker. men det är jag som förmedlar det, jag som klär det i ord. jag som håller låda i en och en halv timme. v och k är mycket nöjda med denna arbetsfördelning. den är rimlig, med tanke på mitt övergripande ansvar och minst tidskrävande. och jag vill ju så klart att det ska vara fantastiskt. att de ska gå därifrån och tycka att vår förskola är den bästa förskolan. jag vill formulera mig exakt rätt så de fattar att vi i första hand ägnar oss åt pedagogik och inte åt barnförvaring.
detta gör att jag har formulerat föräldramötet i huvudet hela hösten. men ändå hållit mig ifrån det. för det är lite samma typ av ångest som uppstår som uppstod när jag skrev c-uppsats. blir som besatt. jag går och aktar mig för att sugas in nu också.eller jag har gjort. den här veckan har varit veckan av kapitulation och jag sover följaktligen ingenting om nätterna. för att jag bara ligger och tänker djupa tankar och kommer på smarta formuleringar. blir galen.

dagens pedagogiska grepp:

om jag sjunger så slår barnen inte varandra.
får. inte. sluta. sjunga.

kvalitetstid.

har haft kvalitetshäng med både stickan och godbarnet den här veckan.
stickan fick jag ha i famnen i kanske fem minuter, max. vi tittade varandra djupt i ögonen, jag gull-nonsens-pratade och han vevade med vänsterarmen. sen gnällde han och fick gå till sin pappa istället. ett fint första möte. och hans föräldrar var så samspelta och lugna, det var fint att se.
godbarnet och jag flydde från flyttandet med hjälp av min födelsedagspresent till honom - tunnelbaneresa för att sen gå på teater. lilla syster kanin går alldeles vilse. mycket lyckad (ut)flykt! alla vet ju hur skoj det är att åka tunnelbana, för att inte tala om hur kul det är med teater! godbarnet skrattade högst av alla, var totalt oberörd av några andra barn som grät när kaninen viftade på svansen, tappade inte intresset en enda gång och fick med sig ett annat barn på försök till taktklapp under det avslutande sångnumret. sen applåderade han glatt och ropade bravo!

när harpan väl går ut, det gör den lyckliga filmens lyckliga slut.

jag har blivit helt besatt av att lägga harpan. alltså, elenette-besatt.

pomo.

hittar också papers som jag skrev 2007. alltså gulli jag va då! samt smart. samt nyfrälst på pomo.
"jag heter maja och jag ska prata om postmodernismen.
'postmodernismen'
postmodernismen uppstod i åttiotalets akademiska kretsar."

kanske den finaste komplimang jag någonsin fått.

sorterar gamla papper och hittar bland annat följande

"du påminner om våren."

varsego för info!

om nån undrar så äger jag fyra kavlar.

vissa betyg mäts bäst i tårar.

precis som på många andra förskolor skriver vi ett månadsbrev till föräldrarna där vi informerar om vad som hänt under den gångna månaden i vår verksamhet. månadsbrevet är lite av min bästa sport, jag tycker det är roligt att få ha en skrivkanal i jobbet och det är alltid en utmaning att med de texterna beskriva vad vi gör och lyfta våra pedagogiska poänger och koppla dem till läroplanen på ett sätt som föräldrarna kan ta till sig. lagom professionellt och lagom käckt liksom. (snäll och smart är typ de ord jag helst skulle vilja bli beskriven med av föräldrarna.) jag vet ju verkligen inte om de ens läser det jag skriver. alla gör det säkert inte. men då och då är det nån som säger att vad fint ni skrivit i senaste månadsbrev. så några läser iallafall.
i månadsbrevet för september skrev jag bland annat om älgfamiljen. det var svårt, för jag vill ju att det ska vara självklart, men jag vill ju också visa på att vi faktiskt tänker till. och, att det är vårt himla uppdrag. det var svårformulerat, och när jag i stort sätt var färdig råkade jag ryka ur sladden till datorn med foten. det mesta återskapades, men jag fick i alla hast skriva om stycken jag just kämpat med formuleringarna till. hann inte korra ordentligt. och var himla nervös för vad framförallt flatmammorna skulle tycka.

igår fick jag veta att i den ena familjen att de hade gråtit båda två. av rördhet.

ÄNTLIGEN! / vi måste leva med det finstilta gräset och källarskrattet.

alltså, att nobelpriset gick till en författaren som jag inte bara känner till utan dessutom har läst och älskar? har aldrig känt mig så finkulturell.
och jag läser ju typ INGA böcker. har alltså prickat rätt med de få jag har valt kan man säga.

en onsdag.

kom till jobbet samtidigt som e och hans pappa, de hade plockat fler löv till koalan kajsa som jag blev betrodd med.
gick ut med e och k som redan hade kommit, idag behövde vi inte galonisar. tog emot f som bröt ihop när han kom fram och skulle köra tillbaka sin vagn hela vägen hem för han kom på att han glömt äta päronet han paxat hemma. han sa dock glatt hejdå till sin mamma när jag lovade att vi snart skulle äta frukt. ägnade kanske en halvtimme åt att springa ifrån lejonen. tog emot j som blev lämnad av sin mamma utan att gråta för första gången. bakade sandkakor och glassar. när v kom var det dags för utvecklingsgrupp för förskollärarna. de andra hade börjat för v var försenad. vi tog fram en lathund för utvecklingssamtalen. jag lyckades få in genusperspektiv på alla punkter, obs! inte som egen punkt utan som ett genomsyrande perspektiv på alla punkter.
tog in tre barn i hallen, tvättade händer och bytte blöjor. lekte i ljusrummet i väntan på att alla skulle komma in. bäddade med s och a, väldigt just a spoon full of sugar. v höll i samlingen, vi hängde upp alla barns brickor, läste ett brev vi fått från koalan kajsa, sjöng om alla djuren på bondgården (jag bor på en bondgård en liten ko jag är och när jag är hungrig så låter jag så här). v skulle göra en pedagogisk övergång och fråga hur barnen lät när de var hungriga, då tittade e på henne och sa förnärmat att han inte var nått djur.
gick till matsalen, spagetti och köttfärssås. succé. s och j har aldrig ätit så mycket nån gång. gjorde rockad på vilan, alla somnad tillskillnad från igår. då satt jag i en halvtimme och vaggade l som vrålgrät i famnen, sjöng här kommer pippi långstrump om och om igen för annars ville f inte ligga ner, samtidigt som j som vaknat skrattade åt mig och k och a som också vaknade satt upp på sina madrasser och pratade lite för högt om sina gosedjur. jag gav upp när m också vaknade. men idag fick jag bara tusen tovor i håret av att ligga bredvid e.
hade rast, läste skvallertidningar och kollade på bilder på ms nyfödda barnbarn.
läste böcker och tittade på dokumentationen från dramaleken tillsammans med k, m och f. blev inkallad till personalrummet för att reda ut datorstrul. skrev i väggdagboken om förmiddagen. v läste månadsbrevet högt för k som tyckte jag hade skrivit bra om älgfamiljen.
åt fil, kuddar och russin till mellanmål. tog fram papper, förkläden, lim och löv. barnen gjorde hösttavlor av de löv som koalan kajsa inte velat äta upp. m limmade mest i sitt eget hår. delade upp barngruppen, hade m, e, k, k och s med mig in i stora lekrummet. de bröt armar och ben hundra gånger med det blev bättre när de tog blodtrycket. läste oh-sagor om spöket laban, plockade i ording medan v gick ut med de som var kvar. klädde på mig och gick hem, på vägen ut ville e och k att jag skulle klappa deras hästar, sen pussade de mig på varsin kind.
köpte banan och päron och tog bussen till yogan. eldandades och gjorde grodan 26 gånger. lårmusklerna ville dö.
pratade med sofia i telefon, skickade peppiga sms till en som är i vecka 41+5 och redde ut ursprung till citat.
lagade gröt, diskade tre dagars disk, duschade. kollade två avsnitt 30 rock och läste bloggar.

men trettio liter av dom kunde jag plocka iallafall.

om man byter ut "hug" mot "plocka" och "cat"mot "svamp" så har man en ganska bra beskrivning av sorgen/frustrationen jag känt i skogen i helgen.