jag är fortfarande här

saxat ur min dagbok från 7 november 2006.

"Det är inte tillräckligt högt till takt, jag slår i huvudet, förstår ni hurlågt det är då om JAG slår i huvudet, jag som bara är en tvärhand hög. Jag behöver få plats med allt, jag vill kunna skriva allt, men det går inte, jag behöver 3 meter i tak och fiskbensparkett och småfönster över dörröppningarna och djupa fönsterkarmar som man kan sitta i och luta huvudet mot det kalla glaset och titta ner på den vindlande trafiken och ondgöra sig över privatbilismen. För detta var inte vad ellen key tänkte sig, det är inget miljonprogram, men snudd på, stöpt i en mall, en form, en kub som är standradiserad för att passa alla men inte passar nån rikigt bra och också den kan kläs i fluff men bara med billigt lim och billig lim gör ingen glad det vet ju alla.

Och kanske kanske skulle ingenting blir bättre, men jag måste få utlopp, jag måste låta det komma ut, men jag har inget forum, inget uttryck som inte begränsar mig på det ena eller andra sättet."

livet är kort men timmarna långa.

det senaste dygnet har jag producerat elva pärlplattor.
igår hängde jag med ellen på en liten kulle i tornparken och åt sushi och pratade mest om pengar och barn. det var bra. på vägen hem träffade jag mina vfu-barn och blev helt nerkramad.

jag är helt galet sällskapssjuk, samtidigt som jag typ bara vill vara ifred. lägga pärlplattor och skriva brev. det är jobbigt när man har så motstridiga behov. och landet, jag vill till landet! det är ju skitlångt kvar till om en vecka.
och ingen svarar på mina sms.

bibliskt i vardagen

alltså, det har regnat san cesse hela förmiddagen, men exakt nu när kyrkklockorna började klämta så tvärslutar det plötsligt. det är lite som i kentdokumentärern, FAST EXAKT TVÄRTOM.

mycket mera inspirerad nu än nitton-hundra-nitti-fem, om du minns?

jag fick brev idag. amerikabrev. ljusblått kuvert på hallmattan. det var värsta bra brevet. jag blev sjukt inspirerad. jag ska svara så himla mycket.
det är så mycket som inspirera nu. helt bakvänt, att när jag faktiskt har tid, så kommer den, inspirationen. det brukar ju vara tvärtom. tjoho. just nu är största problemet att min hjärna är snabbare än pennan.

"då säjer jag cineaster."

"jag kan inte nog poängtera hur läskigt det är med cineaster och vad de gör mot samhället. för det första håller de stora delar av den kultursnubbekåta brudpopulationen i schack med sina eviga utläggnngar om wes anderson eller den klassiska krigsfilems död i samband med apocalyps now. med sina affischer från cinemateket ovan för sängen håller de kvinnosläktet fånget med särade ben mellan lakanen. detta är inte okej. som om inte det vore nog befäster de dessutom förödande könssterotyper genom att ägna sej åt det enda kulturella intresset som är socialt accepterat för män. filmen är mannens kulturella venitil. genom att nöja sig med det trampar de på alla män som hellre hade velat sticka benvärmare eller läsa poesi. det är en acceptans av ett könsförtryck på samma sätt som kvinnor som accepterar ordet framstjärt."

jag har snott marys hey dolly som hon har fått av min mamma. jag hatar den och älskar den omvartannat. den är ungefär som ovanstående citat. som mest ska läsas som en illustration av hur jag ofta ofta känner det och tänker mig att även ellen känner det när vi suckar trött och himlar med ögonen så fort FILM skall diskuteras.
ändock. igår kollade jag på mtv movie awards. och tom curise delade ut mtv generationens (som han kallade det och som kanske är det officiella namnet?) life time achievement till adam sandler. det var fint tycker jag. han är rolig. han spelar huvudrollen i den film som jag brukar säga är min favorit när ovannämnda svettiga cineaster ska diskutera sådant. det brukar göra dem nervösa för de vet inte om det är skoj eller inte.

lista på mina tre bästa adam sandler-filmer, helt ironibefriat, med den bästa först.
1. the wedding singer
2. punch drunk love
3. little nicky

fattig_student_85

om någon vill mig något någongång innan midsommar så är det bara att komma till infodisken. ska vara här 10 av 10 möjliga jobbdagar i streck. blir kul. eller som som jag svarade på biblioteksbästisens förfrågan om att jobba även denna helg "sub är det enda stället jag vill spendera en solig lördag. på allvar alltså. mvh fattig_stundet_85".

det är förvånasvärt hur svårt det är att jobba när man inte har nått att plugga. internet tog slut för länge sen. men nu tänker jag med pennan och petar i chos ord. sen blir det nog brögger och efter det handarbete. kanske kastar mig över scanningen också.

det bästa med nationaldagen

var lätt det här.

annars har jag varit på moderna till 58års priser (1kr) och chillat runt på skeppsholmen barfota med emma och glass och spontanblött från fingret.

dance together go, go, go wild dancers

idag blev jag kallad tant på tuben av en 19åring. jag har hängt på en brygga och ruslana-headbangat bort mitt ena flamingoörhänge. nu är jag supertrött men vill inte gå och lägga mig. jag kommer göra det ändå. för tre år sen hade jag inte en enda klänning och nu vill jag typ aldrig mer ha byxor på mig. vilken tväris.

akademiskt sommarlov

nu har jag lämnat in terminens sista tenta. sist av alla.
igår sa min lärare att jag borde forska. kanske jag ska. men inte nu, för nu är det, som biblioteksbästisen uttryckte det, akademiskt sommarlov!

sjung om studentens lyckliga dar

igår tog min lilla lillebror studenten. det, och kanske framförallt förberedelserna inför det, ställde många saker på sin spets. sin skitjobbiga sylvassa spets. det blev väldigt lyckat, tillslut, fint och bra på många sätt, men vägen dit, jag undrar om den var värd det. och mary sa att det som var bra, som det alltid brukar vara när det är så här, är att det iallafall inte märks utåt. och när hon sa det så nickade jag lättat men nu börjar jag undra över varför det var en så lättnand och om det kanske inte är det som är det värsta av allt, att man håller skenet uppe och pliktskyldigt spelar för gallerierna trots de vassa spetsarna.

känd från

när man inte träffar sina vänner så ofta så är det ju bra att några av dem iallafall lyckas figurera i pressen så man iallafall kommer ihåg hur de ser ut och sådära.

ps. tydligen har vi skrivt 14 opublicerade inlägg.

300

igår åt jag sushi till frukost och hallonremmar till middag. var på sämt organiserade republik och kollade på biblioteksbästisen, hängde med bibliotekarsonen lite och sen begav jag mig till telefonplan och inflyttelsefest och klippte glatt kakelplattor, kanske den bästa fest jag varit på. kom också runt the awkwardness med hjälp av lego. så kan det vara.
författade en halv roman i sms medan jag väntade inne på donken sen tvärdog mobilen så det försvann nog, lika bra det kanske. möttes av kramande främlingar och library lovers och hängde på max och kände mig trygg och nöjd med tanken på att ibland så kan nån komma bara man ber om det, ibland tillochmed snabbare än sl.

imorse åt jag frukost på tommys balkong i solen och kände mig lugnare än på länge.

subkulturen

i förrgår hade vi subfest, i hela tre minuter vara alla bibl. ass samlade på en och samma plats, det var mycket fint. jag vann också tävlingen vem-kontaktas-när-folk-behöver-få-tag-i-hela-gänget. gillarom.mest gillar jag att jag gillar f, som jag inte alls gillade för ett år sen. men nu så klappar hon mig kärväligt på axeln och peppar mig och smider planer med mig och jag känner hur jag är liksom under hennes vinge lite. hon är stor och stark och skyddar mig och det var länge sen jag hade en sån grej och jag gillart. att få vara lite liten. vi gjorde en facebookgrupp igår också, stenen har redan lagt upp bilder där, snabba ryck, och tänk så hon prioriterar när hon har kenya att bry sig om.

för fem år sen

i helgen när jag på söndagsmiddag hos ma och pa så hittade jag min bästa sämstaskiva: absolute music 98! alltså man tror ju typ att man glorifierar 1998 musikmässigt, men det gör man inte! kolla låtlistan:
CD 1
1. Natalie Imbruglia – Torn
2. Robbie Williams – Angels
3. the Corrs – What Can I do
4. Anouk – Nobody’s Wife
5. Kent – 747
6. Brandy & Monica – The Boy is Mine
7. Bran van 3000 – Drinking in L.A.
8. Janet Jackson – Together Again
9. Billy Crawford featuring Nona Hendryx – Urgently in Love
10. Spice Girls – Viva Forever
11. Papa Dee – Island Rock
12. 4 the Cause – Stand by Me
13. Aretha Franklin – A Rose is Still a Rose
14. Eagle Eye Cherry – When Mermaids Cry
15. Lutricia McNel – Stranded
16. Steps – Last Thing on My Mind
17. Jumper – Våran hemlighet
18. Garbage – Push It
19. Massive Attack – Teardrop

CD 2

1. Graaf – You Got (What I Want)
2. Modern Talking featuring Eric Singleton – You’re My Heart, You’re My Soul
3. Dana International – Diva
4. Dr. Bombay – Calcutta (Taxi Taxi Taxi)
5. Bus Stop featuring Carl Douglas – Kung Fu Fighting
6. Tamperer featuring Maya – Feel It
7. Sweetbox – Everything’s Gonna Be Alright
8. Five – When the Lights Go Out
9. Billie Piper – Because We Want to
10. Petter – Vinden har vänt
11. Eternal – Angel of Mine
12. Popsie – Joyful Life
13. Freestyle – Fantasi
14. Bell Book & Candle – Rescue Me
15. Another Level – Freak Me
16. Cajsalisa – Måste va en dröm
17. Cleopatra – Cleopatra's Theme
18. Nanne Grönvall – Avundsjuk
19. Orup – Jag kommer över dig
20. Jill Johnson – Kärleken är

POPcorn

emma och jag var på vuxenvänner&bekanta igår. vi åt upp typ alla popcorn och kollade lite på ett rymddansband. sen gick vi. sen blev jag guilttrippad att gå tillbaka, och kom in igen för tjejen i kassan kände igen mig (alltså jag tror det var sevim! ) och jag var ganska trött, eller jätte, som en klubbad säl och ville inte dansa med en asjobbig tjej som slog mig i huvudet med en dödsastorballong, men benny snodde ballongen och flydde all världens väg och sen stod han ensam längst fram och hoppade och sjöng med till bandet och verkade lyckligast i hela världen och efter låten skrek han till gitarristen vad heter? ni vad heter ni? va? dreamworks? nej dreamboy, juste jag visste det! och det livade upp mig lite iallafall. och tommy och jag upptäckte att discobelysnigen framhävde våra fräknar helt sjuk mycket och då kände vi oss snyggast i stan.

och ikväll, ikväll är det mackan! yes please!

lökigt svenskt åttiotal

jag sover aldrig nu förtiden. till viss del är det för att jag inte kommit in i 9-5rytmen (vilket inte ens är rytmen men ni hajjar konceptet), men det är ganska mycket mitt eget fel.
fan vad stressigt det är jämt då. eller pressigt kanske. och gud vad jag skjuter upp och förtränger. har fått mina klassiska utslagsbubblor på fingrarna, det är mitt säkraste tecken. och det här med att jag inte sover. snart är det över dock. det ordnar upp sig. artikeln är färdigskiven, arvikapysslet kan hanteras på långa avstånd och kräver bara final tusches. mitt matteprojekt har utvecklat sig på ett mycket bra sätt som jag kan förankra i kurslitteraturen.
igår skippade jag gårdsfesten för att skriva, ordblajade på jobbet och belönade mig själv med att dra med mig emma till bonden och lyssna på bibloteksbästises skivsamling. bibliotekarsonen var redan där, sen anslöt stenen och sen! sen kom hemliga kollegan som hade gått en halvtimme tidigare när vi jobbade innan för att han var tvungen att hinna göra en "viktig grej". jag tyckte det var för lite lök, men det tog sig när jag klagade. insåg hur sjukt gulliga vi var, alla bibl. ass. som satt uppradade längs väggen och lyssnade på vår fellow bibl. ass som spelade skivor. hur gulligt som helst.
sen kom jag hem vid ett och gick upp vid sex och duschade, sen powernapp i en timme och sen gick jag till dagis och var den enda som åt frukost och var på resusmöte med specialpedagogen och sen gick jag hem efter lunch och idiotskrev artikeln och skickade in den och nu fick jag svar så det var nog inte försent ändå.

borde/gjorde

jag borde skirva på min artikel. det gör jag uppenbarligen inte.
såg den smala vägen ikväll med luggen och scarfen. dom hade asamycket godis med sig. ann petren var fab. fast mest fab var publiken. hets! har aldrig varit med om en så aktiv teaterpublik. heja!
kändes som det var det första steget mot att motbevisa fotbollskvällskobras tysta försynta teaterpublik. tjoff!

mina jackfickor är fulla med snorpapper. jag har valt en så himla oglammig yrkesbana.

multitasking

gör det jag det jag gör bäst, många saker på en gång. kollar på vänner, äter middag, planerar morgondagens matteaktiviteter, skriver en artikel om lilla sjöjungfrun, konstruerar ett festivalpersonlighetstest, monterar en ram och youtubar juvelen.
det blir bra.

dagen p

cho utnämde den här dagen till dagen p (planering, pyssel och picknick). det har det varit.
jag kommer aldrig sluta fascineras över vad som kan hända när man slår sina kloka huvuden ihop.

ps. sparrissoppa med ostbågar är gott. jag lovar. jag har provat.

luke dosen't live here anymore

vi har gett bort fisken till dagis. igår morse fångade vi in honom i en plastpåse och så bar det av.
barnen frågar vad han heter och jag säger "luke", och då säger dom "lok, tuff tuff tuff" och så säger personalen att dom ska döpa om honom till maja för vi är ju så lika (jag ser ut som en guldfisk?)
inskolningen har iallafall gått bra, han äter lite på stenarna som ha brukade göra hemma, men har inte slukat någon guppy ännu och inte hetsat ihjäl kampfisken heller så det här blir nog finemang.
idag redngjorde de akvariet också, han kommer ju få nån sorts renlighetschock.














lukes nya hem + kompisar

horskor

mamma tjatar ibland om sina horskor, eller sin brist på horskor eller om hur många horskor hon hade när hon var ung. och jag brukar mest stirra och sucka och tycka att hon är knäpp. men häromdagen när jag var hemma i segeltorp och mamma hade rensat bland mina gamla skor så gjorde jag, i egenskap av fattig student som behöver finskor inför kommande studentmottagningar, även en inventering bland mammas gamla klackisar. och herre! så himla mycket skor, så djälva snazzy och välbevarade och gud. horskor helt enkelt. jag fattade verkligen grejen och provade och provade och kändes plötsligt hur jag omvärderade det här med skor. horskor är det som alltid har fattats i mitt liv.
och nu, voila, så har jag fyra par horskor i min hall.

cuppsats

mellan menssmärtorna och joakim von anka-vanken så kom jag helt plötsligt på ett lysande c-uppsatsämne! jag hoppade jämfota av glädje och började fila på intervjuobjekt och handledare (jag tänker leva i villfarelsen att jag själv får välja handledare hur jag vill, det är hur oklart som helt om vad det är för premisser som gäller för uppsatsskrivandet så jag tänker att om jag bestämmer mig i förväg och är envis så får jag vem jag vill. jag tänker också att nu när jag går på uni rent tekninskt, eller byrårkatiskt, sett så borde jag få kunna ta nån från genusen. hej hybirs, på så många nivåer!) och annat. helt dumt att det är minst ett och ett halvt år kvar. jag skriva nu! nununu! framförallt vill jag inte skriva om vygotskys syn på språket (jo det vill jag, looove vygotskys syn på språket!). lite bra dock att jag kommit på det här nu, ialla fancy papper man fick i början hetsar de massor om att det är bra att i god tid tänka ut ett ämnen och samla på sig material under hela utbildningen. gosh.

8 b) Varför är det så mycket tyst eget arbete? Matematisk medvetenhet i relation till taluppfattning.

har pluggat diciplinerat hela dagen. förrutom ett två timmars avbrott då jag roade mig med att kvida och vrida mig i menssmärtor och lyssna på lantz där hon fick timos mellangårdspiercing i ett halsband. simla fint. hoppas dom tog med det till teve. helt sjukt att folk med mellangårdspiercingar är pappor. nästan lika sjukt som att folk som heter sandra är mammor. det är mitt sjukaste.
jag hade nån sorts psykbryt nyss när jag joakim von anka-vandrade runtrunt mellan köket-hallen-marysrum.
är nästan klar med mitt plugg, vet exakt vad jag ska skriva men hittar inte refernserna att belägga det med. så är det alltid. baklänges. grejen är då att på lhs så går det PRECIS LIKA BRA att använda sig av muntliga källor som av skriftliga. man får hänvisa till seminarium och föreläningar.
jag kan inte bestämma mig för om jag tycker det är det bästa eller det sämsta med lhs.

det var en gång i en annan tid ett annat dom mot ett annat vi

den här låg i min inkorg. jag har aldrig sett den förrut. jag vet inte vem som tagit den eller när det är. kanske är det en cccp (cool cow community picknick, vad trodde du?).
jag är ganska säker på att det här är den enda bild på oss tillsammans, när vi var tillsammans. den enda jag sett iallafall.
och hur liten får man vara?

cho, jag lyssnar på födelsedagsskivan på repeat

yo: va? har jens lekman gjort en låt som heter "happy birthday dear friend maja"?
cho: ja. han är bara lite otydlig när det gäller uttalet av just "maja".

amonia k klorén

igår frostade vi av frysen. sjukt tillfredställande att karva bort is, och så var vi tvugna att äta upp glassen. nu iallafall: the freshness! hohoho.

skitvecka. inte sugen. jag vill att det ska vara nästa måndag nu.
en dum grej när man ligger efter är att när man har kommit ikapp så blir man så nöjd och känner sig färdig, men det är man ju inte, man har liksom bara klättrat från minus till nollan, inte till plus, man är inte längre under, men man är bara precis precis över, men det känns ändå okej att inte göra de kvarvarande sakerna som också måste göras, för man är ju ikapp, man är inte efter.

ma vie en rose

det känns som om helgen gick i rosa. bokstavligt och bildligt. förstår ni känslan av rosa? den är bra hursomhelst.

big fat giant hole

man hinner lyssna på 18 karat gold sju gånger mellan hallonbergsplan och sub. man hinner börjar lipa 4 gånger varje gång man hör den låten. då är det tur att man kan gömma sig bakom sina solisar. man kan börja med att vara arg, men det slutar alltid med att man skäms och är ledsen. varför ska det alltid sluta med att man lipar? det är så himla ovärdigt. förnedrande. orka med labiliteten. inte min egen, inte nån annans. och så skämmas, över det också. och bli ledsen. och så lipar man igen. djävla ovärdiga, förnedrande cirkel.

23:23

så kom den äntligen, födelsedagen jag väntat på sen jag kunde räkna. 23 den 23:e. hur festligt är inte det? pepp som fan har jag varit. och det var en fin födelsedag. fick frukost på sängen och stylish paket. sen rensade jag avloppet och läste matte. blev bjuden på middag på lao wai och sen tjatade jag om tryfflar så det styrdes också upp. har fått en massa böcker och verktyg och flamingos och formar och skor och en liten skär.

och kolla hur snitsig jag var med publiceringsklockslaget då.
23 23 23:23.

we need to eat

insåg idag när jag loggade in på banken att jag levt över mina tillgångar. skrapade ihop alla mynt och köpte middag och vaniljyogurt. tur för mig att jag kommer bli bjuden på middag fem av veckans dagar iallafall. stora födelsedagsveckan rullar in!
på tal om det så kan jag tipsa om två grejer jag vill ha: körsbärsparaply på topshop (dödsadyrt) och lilla-sjöjungfrun-halsband på h&ms barnavdelning (dödsabilligt).

F is the kopiator from hell!! jag drunkar i mansförtryck och kvinnovälde!!

igår skulle jag och f skriva ut ett ex av pär ströms bok, hon hade hittat den för gratis nerladdning här, en bok man vill läsa i sann know your enemy-anda, men inte stoltsera med på sin ohj-hylla direkt (eller var den nu skulle klassas? ska ta det med biblioteksbästisen nästa gång han jobbar). vi skulle vara miljömedvetna och inte fullt så snyltiga så vi tog skrivaren som kan göra dubbelsidigt. men det kom inte ut något. jag försökte fem gånger, sen gav vi upp. f skulle istället scanna lite senare, då var det pappersstopp. efter att vi med gemensamma krafter öppnat upp kopiatorn/skrivaren/scannern så hittatde vi ett vitt ihopskrynklat papper som det stod "mansförtryck och kvinnovälde" på. vi skojade om att pär ström hade cursat skrivaren, stängde igen den igen, varpå den genast började skriva ut ett nytt papper. som sedan fastnade. som vi sedan lirkade ut och som även det endast hade texten "mansförtryck och kvinnovälde". vi stängde igen. och samma procedur upprepade sig igen. och igen. och igen. tio gånger! sista gången hade det fastnat papper på tre ställen! vi var helt övertygade om att pär poltergiestat sig in i skirvaren och skrattade åt oss från andra sidan. sen skrev den ut en miljon exemplar. trixigt värre. fast vi lyckades avbryta den efter ett fyra.

fulheten är så tärande

idag och igår träffade jag min gamla klassbästis. eller stötte på, av en slump, i korridorerna. och kanske kastade jag mig i hennes famn lite för häftigt, och kanske höll jag mig kvar där lite förlänge, men jag blev så sjukt glad över att se henne. att träffa henne, för att hon är den enda vettiga jag vet där, och jag har saknat hennes sällskap och hennes humor och hennes ord. men mest glad blev jag av att verkligen SE henne, att titta på henne. hon var så snygg. hon klär sig så snyggt och intressant. jag hade glömt att man kan vara så snygg på lhs. alla andra har bara tråktråkkläder, samma trista tunikor och jeans och långa halsband från typ snö eller vad det heter. hej bekvämlighet, hej likriktning, hej oinspirerande gråa massan. det tär. men fina klassbästisen har fina håruppsättningar och second hand och ihopknopade outfits. så skönt för ögonen och bra påminnelsen och stöd i min kamp mot fulheten. jag är så rädd för att bli som jag (ofrivilligt) umgås.

mitt liv som teaterfreeloadare

jag och sofia var på edward den andre ikväll. sjukt bra. älskar när teater kommer till sin rätt, när formen utnyttjas. och rickard wolff och simon northon i alla ära, men guuud jag blev helt kär i albin flinkas. simla duktig! simla kär! *river ut idolbilden och sätter upp vid sängen*

i fredags

jag: är det våld eller är det kärlek?
annie: ibland, maja, så är det samma sak.

mitt hem är min soptipp

men jag vill att det ska vara min borg, mitt slott.
jag har inte städat ordentligt sen i januari. nu ska jag ta ett första trevande steg och dödstvätta.
senare: pannkaksonsdag utanför låndan
ännu senare: separatisktiskt pyssel.

jag vill va en skåning

idag när jag satt på tåget med min jos, och fönstret var öppet och släppte in VARMA vindar och det luktade trä vid sågverket, och koskit vid hagarna och eld vid vårbrasan och jag lyssnade på beruit (tack lillebror!) så kände jag mig så sjukt tillfreds och mjukt lyckligt. den förbisvischande utsikten gjorde mig helt nationalromantisk och allt var fintfintfint. antagligen berodde det till största delen på två fina blondiner. eller bara.
iallafall. mycket har varit dubbelt. som blondinerna. och tårtorna. och konserterna med biblioteksbästisens spelningar. marimekkofynden. turen.
jag har freeloadat och lyxat, så det har jämnat ut sig. gästlistat mig in på nation, för första gången. och väl där, impat på utbytestudenter och vanliga studenter med mina omfattande låttextkunskaper.
inledde dessutom hela trippen med att halkramla i en nyskurad stentrappa och tvärsätta mig rakt på kanten av ett trappsteg. detta belönades med ett långt smalt blåmärke över halva rumpan. jag kunde inte sitta på flera dagar.

sandra konstaterad också, mitt i natten efter en massa drama, hur konstigt det var att jag var där i hennes liv. i realtid. att det annars bara är avraporteringar eller samtal med mil emellan så man inte kan göra något. nu satt jag plötsligt där mitt i, när det hände och kunde klappa på henne när hon var ledsen. det var ovant. men vi kommer nog vänja oss igen.

och jag vill inte alls va en skåning. jag vill mycket hellre att blondinerna på de skånska slätterna ska släpa sig tillbaka till betongen. och en av dem är ju på god väg.

"eller så får man försörja sig på musiken."

idag har det varit skola-jobb-studentskiva. om fyra timmar går mitt tåg. planen var att köra en allnighter och stanna i stan tills det var dags, men studentskivan bjöd inte på tillräckligt dansant musik så vi stack. men vi hann iallafall kolla på marimekkotributen genom skyltfönstret och visualisera hur alla våra pengar plötsligt skulle få en mening och ett mål.
imorse stresspackade jag. trots att nästan allt jag äger är lika smutsigt som det var för en vecka sen lyckades jag ändå svänga ihop en garderob med några av mina favoritplagg just nu. kanske för att de flesta av dem är sprillans. jag kommer se ut som ett bubbelgum täckt med strössel. rosa, rengbågar, volanger och annat girlie. när blev jag så girlie? jag kanske alltid har varit girlie.
jag pratade med min mamma idag om två saker. först om hur man känner ansvar och lägger sig i sådant som man inte behöver känna ansvar för, det är ett släktdrag sa hon. sen om mitt mattehat. och hennes icke-mattehat. och när jag berättade om högstadiet när jag inte fattade nått, när det var som ett pansar framför ögonen, så föreslog hon att det kanske hängde ihop med det där att jag aldrig var i skolan första året på högstadiet. kanske har hon en poäng.
nu ska jag göra inbjudningskort, sen ta en varm dusch och kanske powernappa lite, även om det kommer förstöra tågsömnen.
jag hoppas att jag får åka framlänges.

recent keyword activity

är det förresten inte helt fantastisk att de vanligaste sökorden för att ta sig hit är "konstruktionistiskt genusperspektiv"?
"spindelharpan fusk" ligger också i topp
andra favoriter är
"biblioteksblottaren"
"hur startades il divos"
"hemmagjord fitta" (WHAT? vi är förövrigt typ 394 träffen, vem går igenom alla träffar, och vem tycker när det länkas hit att det verkar stämma överrens med vad man var ute efter)
min alltime favvo är dock "emo delicatoboll"
och oroande många har googlat sig hit på min barndomsbästis.

gör upp med mina inre konflikter med matematiken

vi har börjat läsa matte nu. ett tioveckorsmoment som är allt som krävs för att jag ska ha behörighet att undervisa i matematik för barn mellan 0 och 9 år. det är ju helt sjukt. tur då att jag inte tänker göra det då. iallafall inte med de äldre barnen. skulle jag göra det, skulle jag känna mig tvugen att läsa mer matte. och det är kanske det sista jag vill göra. enda sen jag sökte mitt program för ett och halvt år sen har de här 15 poängen som kommer nu varit något jag fasat för. jag hatar matte. jag har alltid hatat matte. så länge jag kan minnas att det pratats om matte så har jag sagt jag hatar matte. i mellanstadiet gjorde jag en sång om hur mycket jag hatar matte. typ "matematik, boom boom, jag får panik, boom boom". och jag vet att jag inte är ensam om att tycka så här. och det visste vår föreläsare på vår första föreläsning också. och hon sa att det är viktigt att vi gör upp med det hatet, annars kommer vi föra över det på de barn vi undervisar. jag skrev GÖR UPP MED MINA INRE KONFLIKTER MED MATEMATIKEN och strök under i mitt anteckningsblock. för jag tror också det är viktigt. jag vill ju inte paja en massa barn. så jag ska gå till botten med det här. matematikhatet. för jag vet inte vad det kommer ifrån. jag har tänkte på det ganska mycket den senaste tiden. och pratat med många om det. på seminariet i fredags fick vi beskriva våra känslor för matte, och ungefär hälften hade negativa känslor, men de flesta som hade det hade utvecklat dessa på typ högstadiet/gymnasiet när det började bli svårt. resten hade fått för sig att de var dåliga på matte. (en hade fått höra att nån procent av befolkningen helt enkelt inte kunde lära sig matte, och accepterat att hon nog var en av dem. det kan man jömföra med en av mina mattelärare i högstadiet som sa att fram tills nu hade man kunnat klara sig om man antingen pluggade väldigt mycket, eller om man hade fallenhet för matematik. nu skulle det inte gå längre, utan en kombination krävdes. vilket ju såklart betyder att vissa aldrig skulle klara sig, hur mycket de än pluggade.) och i högstaidet fattade jag verkligen ingenting, det var som ett språk jag inte förstod, jag förstod att man kunde förstå, men det fanns en blockering, nånting som jag kunde ana men som var höjlt i dimmor. eller bakom en djävla järnridå snarae. men det började inte där. det började på engång. men var kom det ifrån? jag vet verkligen inte. kanske är det tragglandet. vi hade visserligen inga matteböcker, och vi spenderade mycket tid vid klassrummets sandlåda och pratade om landetlängesen och hur man mätt med fot och att fötter är olika långa och vi hade sifferblock i neonfärger och fick lära oss gångertabellen genom ledtårdar och gåtor och andra tankekrokar. men vi hade mattekort. och tusenrullen. mattekorten hade olika färg, det började med de lila som var plus. man skulle räkna tills man kände sig säker, sen kunde man byta till nästa färg, blå där det var minus. de flesta räknade ett eller två kort och tyckte sen att de var säkra. jag kände mig inte säker. jag räknade alla lila kort. men jag kunde samtidigt hjälpa mina kompisar som kommit till de ljusgröna korten, de svårare pluskorten, förklara hur de skulle tänka. men jag kände mig inte säker. så jag räknade alla talen på de blå korten också. och låg såklart långt långt efter alla andra. och tusenrullen. vi skulle få en uppfattning om hur långt tusen centimeter var. så vi klippte remsor av rutatpapper med centimeterstora rutor och skrev sifforna under varandra och tejpade ihop.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
man fattar poängen ganska snabbt. men det det är djävligt tradigt att hålla på så ända till tusen. det tog en evighet. och sen, när vi rullade ut rullarna i korridorerna, för att se hur långt tusen centimeter var, så var det så djävla kort i jämförelse med alla de timmar jag lagt ner på att skriva alla siffrorna. jag har väldigt svårt att uppskatta stora mängder och avstånd och mitt ögonmmått är inte tillförligligt över huvudtaget.
kanske är det tragglandet, och att jag alltid låg efter. fast jag kunde. men jag tyckte inte jag kunde. varför tyckte jag inte jag kunde? jag vet inte. vi kanske kan prata om det någon gång.

på tal om det så berättade emma e e sitt bästa fakta för mig igår:
att i var femte hem så finns ett exemplar av vapen och amunition.
det är ett ganska bra fakta faktiskt.

all stor konst är töntig

eftersom alla jag känner skriver om laakso-markus nya skiva så gör jag också det, man vill ju in gå in nånsorts kanon och vara som dom andra barnen.
jag älskar att han är världens största tönt! alltså det är så töntiga texter. det är så fint att han vågar vara töntig, all stor konst är töntig, har säker någon en gång sagt, annars har jag sagt det nu. missförstå mig inte, jag kommer säkert upphöja det till allmän sanning och blodigt allvar, men vid första anblicken så töntigt. liksom, "rocken spelar ingen roll längre, vad ska jag ta mig till baby" och "levmäre" och så vidare och så vidare. men loves it alltså.
jag är också mycket road av att två textrader påminner mig mycket om två kentlåtar. ni kan ju gissa vilka.

popkompis gick till baba

det var fint. tyvärr fick vi betala men det var det värt för så fort jag visat min popkompis runt så spelade dom håkan och sen dansade vi minst en timme i steck! the work out! sen fick jag fyra hårda gud-vad-länge-sen-kramar, det sas att jag var den häftigaste och ellen utlovade stryk till vem jag ville för hon kände för att slåss. jag ville att hon skulle slå djn som helt plötsligt börjat göra konstiga remixer på varannan låt, men hon trodde man kunde bli utkastad då. så istället gjorde popkompisarna tyst revolt och gick därifrån i ren protest.

idag har jag köpt en klänning med flamingos på. otippat va?

smuts

disken är smutsig, min kläder är smutsiga, mitt golv är smutsigt, mitt nattlinne och mitt hår är smutisgt. allt är smutsigt och inget får jag göra rent. inte diska, inte städa, inte tvätta. jag får bara skriva på min vfurapport och det går åt helvete, för varje moment så är jag ute senare och senare och mary sa igår att så går det när man bor med mig, och jag önskar att det var hennes fel, det gör jag verkligen, men jag tror inte det.
och i går var jag på ungdomsmottagningen för sista gången i livet.

livet är ett facebookevent

i tider som dessa då bilddagboken är ful, obegriplig och töntig så ser jag mig om efter ett alternativ. helt oväntat så ligger fejjan bäst till, kanske enbart för eventfunktionen. det finns så mycket kärlek i eventskapandet! för att inte tala om inbjudandet! fina feministiska grejer och oseriösa popgrejer och antagligen helt vidriga fester, men det finns så många små utrymmen och skrymslen där man kan bedyra sin kärlek och blinka hemlighetsfullt och internskämta och informera sig.
jag har slutat vara en hater och börjat embraca. men bara eventfunktionen. det finns fortfarande mycket jag hatar och angstar över. idag damp en helt ny stalkermöjlighet ner. det är inte bra för min sinnesfrid. frågan är hur länge jag kan hantera det. men möjligheter så som inviten till separatistiskt pyssel väger över. iallafall för tillfället.

i don't see why he moves me

ha! det gör jag visst det. om det är något jag verkligen analyserat och skrivit dagbokssida upp och dagbokssida ner om så är det just det. säkerligen har jag skrivit om det här ett par gånger.
men allafall. därför och därför. tillexempel. fast den sista är väl kanske mer en anledning att omvärdera tommy körberg. och sånt är jag för.
och det här: 31 oktober jcs. femte raden känns bra. mycket pepp efter gårdagens lantz och jag känner hur min andlighet kommer spira. det har varit lite dåligt med det på senaste.

när är det man får köra 70? är det när man ser skylten eller när man har passerat den?

påsk på landet. jag tillbringade största delen av tiden nerbäddad i mammas säng, fullt påklädd med dubbla täcken och filtar. dels för att det var vargavinterkallt, dels för att jag bara orkade halvsova hela tiden. lyssnade mycket på p1 och åt påskgodis. tre dagar av påskgodis och det är fortfarande inte slut.
roligaste grejen i påskägget:

manneken piss-godis! halarious!

här är orginalet för den oinsatte:

yes things are different yes things have changed but i'll always love you we will always be the same

jag skulle vilja tacka:
kriget i irak
melody club
tullys öppetider

och, fast i ett senare skede, att b och t synkroniserade sina dumpningar till samma helg.

tack!

med dyra klockor och dexedrine

är i segeltorp. har köpt 2,5 kg godis samt gjort löksoppa tillsammans med lillebror enligt devisen "efter behag." imogon åker vi till landet, sen förbi flen på hemvägen för att säga hej och grattis på 90årsdagen till vår sommargranne. (hon ramlade för några veckor sen och hade legat i TVÅ dagar när de hittade henne. mary! fatta hemskt. vill aldrig bli gammal. iallafall inte om man kommer ramla. men när man blir gammal om 50 år så lär man ju ha en mobiltelefon attachad i tinningen eller typ larmdetektorer som märker att man ligger på golvet förlänge. but still. det är ju inte det som är det sorgliga, utan att ingen kollar förrän efter två dagar. bara för att jag ringer behäver du inte svara och framförallt inte BRY dig!)
sista vfudagen idag. fem spänn på att jag vakar upp med förkylningen från helvetet. i tältsängen. i mitt fd. rum.

jag tänkte skriva långt och inspirerande nu men jag hinner inte för jag måste springa till dagis och äta våfflor. jag har lovat alla barn och fröknar plus två pappor och en mamma. sen ska jag springa vidare för det är mas födelsedag och det skall intagas middag på hemlig ort som pa ska betala. jag anar lyx!

och jag ska skydda dig med kroppen min

igår var det kickoff i orten. orten komplett med blödande knarkis i porten och allt.
alla på mitt jobb är simla fina. ni fattar inte hur fina dom är, jag tyckte dom var fina redan innan och nu är dom ännu finare. way to toppa laget stina och per!

mary är inte hemma, jag har ätit femton fazer mint till middag. jag kommer aldrig kunna bo själv.

och jag hatar hatar hatar min djävla otillräcklighet. det är så sjukt frustrerande. jag säger samma saker till honom om henne som alla sa till mig om honom, och det jag säger har precis lika lite effekt på honom som de som alla sa till mig hade på mig. det är exakt precis på samma sätt och jag fattar exakt precis grejen och jag vet vet vet att det inte gör nånskillnad vad jag säger och det gör mig galen.
ibland brukade jag fråga varför ingen sa det här är världens sämsta idé ditt jävla spån när han flyttade in hos mig men om jag tänker efter så var det precis det alla hela tiden sa men inte lyssnade jag på det örat inte.

iallafall, telefonen är värsta bra uppfinningen.

im in the band

Vispopduon "Jag vet vad du gjorde förra sommaren". Med hits som "Det krävs två för pardans, det hörs ju på namnet" och "Hon kanske gjorde slut för att du är så jävla gnällig, har du tänkt på det eller?". Ny skivan "Din MAMMA vet vad du gjorde förra sommaren" kommer snart i en skivbutik nära dig.
(qoute: mary)

förövrigt bevisade emma igår återigen att det är hon och ingen annan som är min popkompis.

mina jag

igår hann jag vara så många.
jag började med att vara Allas Favoritfröken som fick pärlplattor och hade barn i knät som vägrade vila med sina ordinarie pedagoger och sen var jag Den Språkutvecklande Lärarstudenten som läste spännande dödsgamla böcker på rim och fick kidsen att rimma själva.
sen var jag Inte Lika Duktiga Skolkande Lärarstundenten som åkte till uni, hookade med emma och lekte Barnkulturpretto for a greater good, lyssnade ïntresserat på föreläsningen "den rosa overallen "men egentligen bara brydde sig om det igenkännande leendet som THE fanny gav mig.
sen var jag Den Uppvaktande Vänninan som firade röda boots födelsedag en dag i efterskott med rihannakort och tjugotalsask och med att bli bjuden på varm choklad.
sen var jag Den Goda Konsumenten som peppad av ovanstående föreläsning föregick med gott exempel och köpte en monkitröja med rosa detaljer.
sen var jag Den Kreativa under Pannkakstårtsskaparafton i ipoden.
avslutade kvällen med att vara Den Omtänksamma och Tröstande Vännen som kom med mjölk, ostbågar och kramar och som bara tvingade till lite top modeltittande och snällt kollade på både smash lab och stargateatlantis och tillochmed startade om stargate när vi vaknade av att det tog slut.

musikblogg

Alltså, ni 12 som läser här regelbundet (och tydligen bor i Västerås? Vem känner vi i Västerås?), har ni lyssnat något på Andrew Bird? Jag har precis upptäckt, och jag vet inte om jag liksom är ett steg FÖRE alla andra, eller om jag är några efter och har missat hypen. Eftersom min skivsamling till pinsamt stor del består av döda män så brukar fallet vara det senare, men jag vet verkligen inte. Det känns som att det kanske borde ha varit en hype. Har det? Mitt nya bästa i alla fall, ibland låter han som Jeff Buckley blandat med typ lite Belle & Sebastian (eh, jag vet, mina referenser är uppfuckade av min syster, jag var en impressionable unge) och han spelar fiol! När jag pratade med Elsa kom jag fram till att det kan vara för att jag blir så himla impad av folk med simultankapacitet. Spela och sjunga samtidigt liksom.

Titta här för fiolspel och sång.
Lyssna här också.

upprättelse

tillsammans med mitt guldkassettbandsörhänge hade jag förra veckan mitt guldtrumpethalsband. det tyckte alla var fint. jag hade det idag och då frågade h varför jag inte hade den där som man lyssnar på musik med också i örat utan bara en plupp. precepitve that one.

jag vill ha dig så dåligt, du kan stå under mitt paraply

jag gör födelsedagskort åt röda boots. går sådär. tänkte jag skulle vara spexig och översätta och ha mig, insåg sen att det gör man för att avväpna och visa på hur dåliga saker är. tänkte på det i fredags när vi kollade på im not there när det var i want you so bad, det är nån i en bok som översätter en massa dylantexter till sin pappa i 50årspresent för att visa honom hur sjukt lama hans texter är. jag vill ha dig så dåligt.
en annan jobbig grej är att det inte rimmar längre när man översätter. det är ju tråkigt. fråga kidsen, jävlar i min lilla låda vad vi rimmar och skrattar.
jag har iochförsig för mig att jag gjorde en rimmad översättning av en wildedikt på kreativt skrivande. har för mig att den var rätt bra. borde leta upp och hitta inspiration. nu är det bara du kan stå under mitt paraply.

ps. i ett annat sätt att vara ung är det. även känd i filmversion som hannah med h. suckyass film, bra bok och kickass soundtrack. handy man, bästa knifelåten!

alla barnen

i morse sa när jag kom kröp a upp i mitt knä och sa att hon hade saknat mig.
j berättade om iförrgår när han hade varit på astrid lindgren och haft huvudet i en huvuskål så dom kunde fota hans huvud med snälla laserstrålar.
vi inledde påskpysslet med flörtkulekycklingar, jag gjorde en piratkyckling med sjörövarlapp. nyskapande.

mary styrde upp så att emma kom hit och gjorde pannkakor. jag gillar när folk lagar mat åt en, speciellt om det är hemma hos en. fest. det blir pannkaksfest igen redan nästa onsdag. då blir det tillochmed pannkakstårta. emma bestämde att jag står för dekoreringen. det står jag för.

if i’ll be your psychologist, who will be the psychologist’s psychologist?

sandras mamma sa nån gång att vi måste inse att vi inte kan bära varandras bördor och analysera allt vi känner tillsammans för vi är inga psykologer. vi har inte det ansvaret och vi kan inte ta det ansvaret. det tynger ner förmycket, det är bara destruktivt och dåligt att kollektivdwella och vända på alla stenar och det måste vi fatta.
men alltså. om inte vi inte fick göra det, vad tusan skulle vi då prata om?

tuff crowd

idag hade jag mitt guldkassettbandsörhänge på mig. ingen av kidsen fattade vad det var för något. b tyckte tillochmed att det var fult, och undrade om jag inte kunde ha ett fint örhänge imorgon. hon undrade också varför jag inte hade flätor oftare.

jag sitter nu och försöker komma på vilket örhänge som kan tänkas falla fröken på läppen. man vill ju vara omtyckt.

i nån form av revolt mot mitt nyfunna inrutade vuxenliv så skaffade jag mig nyss ett hål i en kroppsdel.

kompisar och kids.

mitt bästa igår var när jag presenterade mig för någon och hon ba "maja, som i emmas popkompismaja?". jag gillar hur vi etablerar det här.

imorgon börjar mitt nya liv. jag är pepp. jag kommer ha rutiner. vakna samma tid varje morgon. frukost, lunch och mellis på givna klockslag. betalt, pedagogiska måltider är skiten! minst en timme frisk luft varje dag. påskpyssel. sångsamling. vila. jag ska vara ontop of my game och vara den mest utforskande och mest språkutvecklande ever.
och framförallt så ska jag få hänga med kidsen. det var, för att citera h, "så länge sen vi sågs ju."

pink is my favorite crayon

igår sms:de jag när jag var på tuben, fast jag vet att jag mår illa av det. jag mådde illa ända tills jag somnade. förs gjorde jag också. trots täcke och flit och trots att tommy eldade på alla fyra gasplattorna och jag stod med händerna utsträckta både länge och väl.
ikväll har jag rosa ögonskugga som matchar mitt halsband. rosa som i gymnasiet när jag hade mammas frottéklänning i rosa och organge med orange strupbyxor och rosa knästrumpor och orange hårband och som sagt rosa ögonskugga.

wanna get with me with no money oh no

mitt bästa med informationstekniken är när man använder den för att meddela sig med personer som man egentligen inte behöver använda sig av informationstekniken för att meddela sig med. som när jag och niklas msnade mellan källaren och mitt rum och gjord upp planer att mötas i köket. eller ännu tidigare när vi tittade på teve i olika rum och ofta hamnade framför samma program fast vi ville inte titta tillsammans för man vill ju ha kontroll över zappandet, men då brukade vi skrika till varandra om det var något bra på den kanal man kollade på, och om det var riktigt bra så brukade vi ringa och säga typ "ztv" och lägga på.
igår författade mary följande mail till mig:

Från: Mary Camden [mailto:mary.camden@gmail.com]
Skickat: on 2008-02-27 22:12
Till: Lucy Camden
Ämne: bills bills bills

el och telefon betald, din halva blir 314 kr och 50 öre. avrunda som du behagar! inte brådis heller, jag är tät i säkert ett par veckor till. easy peasy!
en liten ömhetsbetygelse:
At first we started out real cool,(cool)
Taking me places i ain' tnever been
But now your getting comfortable
Ain't doing those things that you did no more
Your slowly makin me pay for things
Your money should be handling
And now you ask to use my car (car)
Drive it all day and don't fill up the tank
And you have the audacity
To even come and step to me
And ask to hold some money from me
Until you get your check next week
You triflin',good for nothing type of brother
Silly me,why haven't I found another
A baller, when times get hard he's the one to help me out
insted of, a scrub like you who don't know what a man's about
can you pay my bills
can you pay my telephone bills
can you pay my automo'bills
then maybe we can chill
I don't think you do
so you and me are through
now you been maxing out my card(card)
give me bad credit,buying gifts with my own ends
haven't paid the first bill
but you steady heading to the mall
going on shopping sprees
perpetrating to your friends that you be ballin'
and then you use my cell phone(phone)
callin who ever that you think at home
and when the bill comes all of a sudden you be acting dumb
don't know where none of these calls come from
when your mamma's numbers here more than once

ps. två saker som kanske bör förtydligas/ ses som förmildrande omständigheter/ förklara marys godhet
jag var inte hemma när hon mailade
jag har inte fått nån lön den här månaden

you put the fun in funeral

det var fint igår.
vi hade mimosa. mamma hade strukit fjorton vita näsdukar, jag skrattade först åt henne, men sen snorade och snyftade vi oss igenom typ hälften.
siz var där också, det var sjukt skönt, även om vi knappt pratade med varandra.
jag insåg också poängen med begravingskaffe, som jag alltid annars tyckt var helt vidrigt, att folk typ PRATAR OM ANDRA SAKER och kanske tillochmed SKRATTAR precis efteråt. men det kan vara skönt att sitta tillsammans med alla de man innan satt och grät med och hämta andan lite och kanske tillochmed skratta åt sin pappas sjukt plumpa skämt om att betämmelserna kring hur man får bli strödd har att göra med hur mycket amalgam man har.

26 (fast det känns som 100!) dagar om man räknar precis

imorron ska jag träffa sofia. det har jag inte gjort sen den 25 januari. fatta länge sen det är då!
*smästbästis*

hatar mig själv! älskar konsum!

beauty is the hardest drug of all

nu har det hänt. det jag inte rikitgt trodde skulle hända men ändå fasade lite inför. nu har det hänt igen, kanske man ska säga. jag har låtit mig påverkas.
grejen är, och jag skäms för att säga det här men det måste sägas, att jag har börjat läsa ett par tre modebloggar. for kicks, liksom, för att de skriver roligt och fotar fint (alltså inte självporträtt i spegeln med blixt som tar bort huvuden och framhäver dammpartiklar på glaset). det är mycket flickigt och rart och jag tittar på det och det är vackert och jag sugs in och utan att jag vet ordet av det så är marie antoinette-pasteller och spetsar och porslinsdjur det enda jag kan tänka på. och jag klär mig som det vore majmånad och ser ut som en picknick och det är skirt och häromdagen köpte jag en tröja med volang på. det är så snyggt förpackat och jag vill också vara snyggt förpackad, men jag tyckte ju inte att det här var definitionen av snygg förpackning för bara någon månad sen. hjärntvätt i tell you, hjärntvätt!

och i fredags när jag fikade med mamma började hon prata om hur hon skulle sy ner vecken på sin horkjol så hon kunde ha den på begravningen och sen sa hon horkjol kanske fem gånger, och jag tror att det som var hor i kjolen var nånsorts slits, men jag har mycket svårt att tänka mig att den skulle vara oanständigt hög och horig och sen började hon beklaga sig över att hon inte hade några horskor fast kanske kunde hon ha mormors gamla horskor och det var lite förmånga hor i ett samtalsämne och att säga mormor och horskor i samma meningen känns ju sådär.

ps. cho sa när jag pratade med henne om det att man kanske inte behöver se det som hjärtvätt, utan det skulle kunna kallas inspiriation...

bara sånt som man kan äta kan jag förstå

chokdagen övergick i en silverskokväll. fast hon hade inte silverskor. vi åt mat och pratade mat. om vår relation till mat. som är ganska lik varandras och som vi inte pratar om för då kommer skammen och skulden och då blir det dåligt stämning. och vem vill ha dålig stämning?
det är tur att nån är lika mycket och lika lite uppfuckad i sin matrelation som man själv. man behöver en outlet. även om det kanske kom sex år försent. eller så kom det precis i rättan tid. det är svårt att avgöra sånt där.
skönt också att man kan vara så lika fast man är hundra mil olika. den 22 mars firar vi fem år.

chok

inatt drömde jag om en skallig man som ramlade och apelsiner. oklart var den skalliga mannen slutade och apelsinen började.
annars har jag haft en choklaradag. tidig fika och textprat och annat prat. simla bra med tidiga fikor, man borde börja varje dag med en fika. jag tycker så mycket om textprat med klara. vi gör det så bra, jag läser hennes texter så bra (bättre än de som faktiskt går hennes kurs och har det som huvudsysselsättning), hennes ord är så bra. och jag kommer alltid på en massa saker som jag inte tänkte på när jag läste när vi pratar utifrån mina kladdiga anteckningar och utropstecken.
sen såg vi vems lilla mössa flyger, publikrepet. alla måste se den. det var barnteater at it's finest. hell, teater at it's finest. det var interaktivt, och rörligt, och världens största sandhög och fiffiga lösningar och tallen och cyklonen och så fina tolkningar och aaahhh!!! men mest var det kostymerna. alltså kostymerna! nökens stickade bulliga, ellens snabel, hela stenkulan, pinjekottens fina fina smoking och sorgbandet , dom var helt fantastiska! mack som var ett med sin hoj, åh. ALLA MÅSTE SE. oh.

och nu skickade cho sms att jag är så snäll och bra. trevligt!

see u watchin'

Jag hade värsta långa inledningen här om skola och studentliv och shit men WHATEVS. Jag har glasögon nu. Det är en helt ny värld där ute folket. Bokstavligt. Jag var så himla säker på att jag hade perfekt syn så när optikern lät mig prova rätt sorts glas (som för övrigt satt i värsta framtiden-på-femtiotalet-bågarna) så trodde jag att han hade fuskpimpat min ögon på något sätt. Och nu när jag har gått omkring med glasögonen i flera timmar så är det helt galet vilken skillnad det gör. Snart ska jag provkolla på teve lite, med glasögonen så klart. Det ska bli en fest.

Vad jag ser med mina nya glasögon:
vad det står på skyltar på långt håll
mer än bara ljusfläckar när det börjar bli mörkt och är mycket lampor tända
vad det står på skyltar på lite närmre håll

Vad jag hoppas att jag kommer att se med mina glasögon:
vad det står på tavlan på föreläsningar
vägen när jag kör bil på kvällen
skillnad på väg och oväg när det regnar

riktigtviktigt

jag har ingen att ringa på natten längre. jag vet jag vet, ni är säkert flera som tycker att jag får ringa er på natten, men det handlar inte om det, det handlar om vem jag känner att jag kan ringa, vem jag känner att jag har rätt att ringa. som jag inte ens tänker tanken om att jag skulle störa, utan som jag utgår ifrån vill lyssna på sånt som jag tänker på på småtimmarna. och det behöver inte ens handla om att det faller samman och isär, det behöver inte vara viktigt, riktigtviktigt utan bara just då nått att berätta. eller inte berätta. de man kan vara tyst med i telefonen. som i teliareklamen, när hon sover med telefonluren avlagd bredvid kudden. sånt kunde jag, sånt hade jag. och det var inte ens länge sen.

jag styr mina känslor dom styr inte mig

efter några veckors, inte speciellt vetenskapliga men nogsamt genomförda, experiment så har jag kommit fram till att det nog rör sig om idoldyrkan. vilket ju är bra, på ett sätt, men så sjukt dåligt på många andra sätt. för får jag inte lyssna längre nu? det skulle säkert vara det bästa, det lugnaste. men vem vill ha lungt?
det rör sig ju också om vänskap, eller en önskan om vänskap, och en sund och fin liten idoldyrkan skulle liksom kunna underlätta den vänskapen.
men de fina linjerna. de fina linjerna gör mig galen!

alla som inte voltar är dansbandsmän

igår stod jag i kö. tillsammans med resten av stockholm. det var en upplevelse och ett krig. först var jag helt imponerad av de långa raka leden och det fina flytet och hur väluppfostrade och trevliga alla var. sen blev det värre en alla babaköer tillsammans. inte ens sista metropolis kom i närheten. det var helt galet. efter att jag och emma stått i kaoset mellan kravallstaketen och inte rört oss förutom i sidled och puttningar i en halvtimme så gav vi upp. vi fick dock vänta innan vi kunde ta oss ur. liksom när står man i kö och så är alternativet "nu vill jag lämna kön" inte genomförbart. då vill man lämna kön. när vi väl gjorde det så fick vi en klapp på axeln av en vakt och sen blev vi helt skakis. då kom nästa krig. tunnelbanan. lika orörligt där. det enda positiva var att den nerkylning som skapades i kön motades lätt bort av den svettiga gröt som tunnelbanan var.
emma och jag kom också på många tips och idéer om hur man kunde göra en världens bästa klubb. eller iallafall en väliidgt bra klubb. den innefattade allt från säkerhetspådrag och uppsyrdkö till frystejpsmarkeringar mellan dansgolven och en twisterlek på det (höger hand syntgolvet! ).

hustlin

nätverknadet gick över förväntan. fanny, the fanny, var där och bara en sån sak som att hon kände igen mig och log glatt hade ju räckt länge. men så pratde vi genuspedagogik och lärarutbildning och hon ba mina barns förskola är bra, där borde du göra praktik, och jag ba okej, och hon ba hör av dig om du vill ha nummer till de bestämmer och jag ba okej, det vore ju finemang det gör jag nog.
jag tror jag är essensen av coolhet.

genusbarnet

och igår var jag på genusdagiset och imorgon ska jag till genusdagiset och ikväll får jag tackvare att jag är genusintresserad lärarstudent som jobbar på bibblan gå på hallongrottan och föreläsning om vilda förlag och hur man bygger en icke normativ värdegrund med barnböcker.
jag hustlar, nästlar mig in, nätverkar.
och idag läser jag och förebreder mig för veckans seminarium om läsutveckling och det är intressant med helordmetoder kontra fonem och morfem och bokstäver och böckerna är så nya men ibland står det så konstiga saker och hur ska jag förena detta med ett konstruktionistiskt genusperspektiv och jag blir så arg när det står att män ska läsa in böcker på talband, så provocerad, fastän jag tycker det är bra, men hur man man avhandla det så enkelt. och det funkar åt andra hållet också, nån genusstudnet hade skrivit buppsats om genusdagisets workshoparbete och kritiserade den kompensatoriska pedagogiken med nån form av queeransats och menade att man upprätthöll den bipolära könsuppdelningen och jag blir så arg, jag blir så provocerad för jaja, det är säkert rätt som the artist formarly known as patriarkatflatan sa att det finns typ sju kön om man räknar och visst det blir problematiskt men hur ska man göra då? vad ska man göra istället? jag tror inte på medvetenhet, inte enbart, för vilket barn som är låst till att leva upp till förväntningarna utfrån det bioligiska kön som omgivningen anser att det har blir hjälpt av att jag tänker "det finns sju kön åh jag är så medveten".
fast kanske är jag bara lockad av det handfasta och konkreat i det kompensatoriska. det är så svårt. och jag vet inte vem jag ska prata om det med.

tandis

igår var jag hos tandläkaren för första gången på tre år och det såg bra ut men hade det någonsin varit tal om tandreglering? , fast alla vill kanske inte ha ett colgateleende och han bara sprutsde ur sig metaforer och liknelser till tandsten (som små alptoppar och svarta små kniveggar) och så fick jag två små tandkrämstuber av tandsköterskan eftersom jag sa att jag hade illningar och små tandkrämstuber är det bästa jag vet, tillråga på allt fyllda med den enda tandkrämssmak jag gillar och så bokade vi tid för nästa besök, och inget vet jag om vad som kommer i framtiden, vad som händer om ett år, jag planerar inte så långt, världen kanske går under, men inte den 3 februari klockan fyra på eftermiddagen för då ska jag till tandläkaren och har man planerat nått som genomför man det så växthuseffekten och trejde världskriget får snällt vänta för jag har planer den eftermiddagen.

jag vet inte om jag gråter eller skrattar men som vanligt är det hård konkurens

igår var det dans. det var kul. mary bangade med orden "jag vet att jag är en dålig vän, men jag kan leva med det". jag utnämnde emma till min nya popvän. vi förklarade krig mot maskerna, hård krigsföring med nånsorts väsande kattpose och vassa armbågar. jag tror vi vann, sista timmen hittade vi en fallen och trampad maskrest på dansgolvet. vi spanade ganska mycket också och emmas mobil var synsk och förutspådde laakso och kent.

nu ska jag äta marys dödsstora bullar till middag och ikväll är det nip/tuck efter tyå två års uppehåll! äntligen. jag firar med att göra mitt carverface, min bästa grimasch.

the bible didn't mention us

jag har tre sorters spill på min tröja. fyra om man räknar med teet jag hällde över mig för en halvtimme sen, men te har en tendens att inte synas på mörka underlag. det gör däremot köttfärssås, gräddfil och choklad.
egentligen hade jag tänkt titta på rules of attraction nu, och få nån sorts dawson is a freack-hattrick . han hade bibliskt personlighetsklyvning och tortererade marys favvoagent nörd på teve nyss. men jag orkar nog inte. tröttheten. jag har faktiskt jobbat tre kvällar i rad den här veckan. man får vara trött då.
juste! igår när jag jobbade så läste jag svds kulturdel och det handlade om fildelning och så var nån artist mot och så var dennis lyxzen såklart med och var för. det fanns en bild på honom. där uppvisade han nån form av, vad jag tror är, hans naturliga hårfärg. han var typ blond! dennis lyxzen! vad är detta! vem ska färga håret svart om inte han gör det? han är ju svarthårsorginalet. han var också ganska lame i sitt hyllade av nerladdning och var typ "kluven". KLUVEN. dennis-refused-vegan-svartfärgatspriphår-hardcore-dödscommie-lyxzen var kluven i frågan om fildelning. jag säger då det. styrka sitter uppenbarligen inte i håret utan i hårfärgen.

blame it on the sammanslagning

nya grejen på skolan formarly known as lhs (vilket man ab-so-lu-t inte får säga längre, vi går på universi-te-tet nu) är att skylla allt på sammanslagningen. på bibblan för man till följd av sammanslagningen inte längre låna på leg (hallå! jag råkar jobba på huvudbibblan och där lånar jag gladeligen ut på leg vareviga pass!), papper kommer inte från tryckeriet till följd av sammanslageningen (som om dom har flyttat på tryckeriet!) och det går inte att lägga upp saker på kurshemsidan till föjld av sammanslagningen (alltså ni var inte så bra på den innan heller!). idag fick vi betala för det lilla kompendiet med föreläsarens printade powerpoint, eftersom hon inte kunde maila den till kursansvarige pga sammanslagningen och istället fick kopiera upp dem. som om hon betalade ur egen ficka!

oh sure i would like to burn but if im gonna burn then it must be fire

hur ska man veta om det är vänskap eller kärlek eller bara idoldyrkan?

(bitter)fitta

idag har jag varit på cellprovtagning. vuxenpoäng! dock stora minusvuxenpoäng till mvc huddinge som författar kallelsen i typsnittet comic sans. ba "nu skojar vi till det och låstsas att det inte handlar om cancer." mog1. which reminds me, den dag jag börjar skriva dagislappar med comic sans är dagen då ni alla säger åt mig att byta karriär. framförallt om jag denna dag också är iförd en bylsig jeansskjorta med pärlemorknappar och kommundelen broderat i blått på ena armen. ni har då mitt full stöd att även anmäla mig till stilpoliserna. och håna mig för all framtid.
efter att dom stoppat instrument och krafsat runt klart i mig så träffade jag sandra. hon hade läst bitterfittan och vi hade helt givande vardagsfeminismsamtal. jag räknade nog ut henne lite för snabbt där. det är fint att ha fel på det sättet.

(jag tänkte skriva THE HEATH IS GONE, men det var kändes aningen smaklöst och plump, för att inte tala om hur mycket roligare det lät i min huvud)

heath ledger är död! det är ju helt sjukt. framförallt är det sjukt för att jag gissade det! i morse vi frukostbordet med p3nyheterna så lyssnade vi bara halft och hörde bob dylan-filmen och piller i lägenheten, och jag sa det är säkert heath ledger, på skoj. och så var det så! det här är ju typ som när jag gick i fyran och drömde om vilka som skulle vara sjuka och så var dom det dagen efter. fatta rädda vi blev då, sandra och jag. vi skulle göra nån stor grej som jag drömde gick åt helvete så då vågade vi inte eftersom jag uppenbarligen drömde sanndrömmar. nu känns det typ som att det är mitt fel att heath har dött.
och alltså jag blir lite upprörd, dn.se/kultur! heaths karriär i bildspel, och inte en enda bild från 10 orsaker att hata dig! hur kan det inte vara med. alltså den filmen, hur många gånger har vi inte sett den? jag älskar som bekant klassikerremakes i high schoolmiljö. alla såg den. alla tyckte att heath var det snyggaste som fanns, vi övergav snabbt bildsökandet efter leonardo dicaprio till att förmån för heaths lockar. skäms dn kultur, ni vågar aldrig ta i fulkulturen! dessutom borde väl det gått tillräckligt lång tid nu för att man ska den ska kunna upplyftas i finsalongerna.

I hate the way you talk to me, and the way you cut your hair.
I hate the way you drive my car. I hate it when you stare.
I hate your big dumb combat boots, and the way you read my mind.
I hate you so much it makes me sick; it even makes me rhyme.
I hate it, I hate the way you're always right. I hate it when you lie.
I hate it when you make me laugh, even worse when you make me cry.
I hate it when you're not around, and the fact that you didn't call.
but mostly I hate the way I don't hate you. not even close, not even a little bit, not even at all.

now thats posei for ya!

fråga kolon

vilka är ni?
vad gör ni här?
och framförallt, hur kom ni på det här helt plötsligt?

konsten och vetenskapen

igår sydde jag ihop grenen på mina byxor med ena bakfickan när jag skulle laga ett hål.
snart ska jag gå på genusföreläsning, i egenskap av alumni (älskar ordet, det känns som man snart ska få vara med i gilmore girls och berätta för rory hur det är att gå på harvard! skulle ju kunna omsätta det till verkligheten och berätta för emma hur det är att gå på cfg. fast det känns ju inte riktigt som samma grej utan de väldrilllade, vitklädda, perky tennisspelande nästintill incetuösa barnen.).
men först ska jag fråga kåren hur 220 + 110 kan vara = 660.

bättre sen än aldrig, eller hur jag slutade ängslas och lärde mig älska fenomenet pluggförhalning

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Kom in på ett program, var på en rättegång. jobbade som personlig assistent och gillade det
2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag jobbar inte så
3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Oj, säkert någon jag känner men jag är dålig på att hålla koll på dem. Ingen nära vän, i alla fall.
4. Dog någon som stod dig nära? Ja
5. Vilka länder besökte du? USA
6. Är det något du saknar 2007 som du vill ha år 2008? Same old, same old
7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas? 28 juli kanske
8. Vad var din största framgång år 2006? Att jag kom in
9. Största misstaget? Om jag fick göra om skulle jag jobbat annorlunda med festivalen
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Löss! Annars har ryggen inte alltid skött sig, och jag har haft feber vid tre tillfällen vilket är mer än typ alla andra år tillsammans.
11. Bästa köpet? Min lilla musikmaskin
12. Vad spenderade du mest pengar på? Hyra och räkningar såklart. Annars har jag börjat köpa kläder, något av en ny grej
15. Gjorde någonting dig riktigt glad? Det där med utbildningen till exempel
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007? Mika - Grace Kelly och Lollipop, romantiska skivan, Säkert! - hela skivan typ, M.I.A. - Jimmy, Brian Wright & the Waco Tragedies - Glory Hallelujah
17. Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år? Rätt lika tror jag
18. Vad önskar du att du gjort mer? Läst [haha, LAME! men ack så sant]
19. Vad önskar du att du gjort mindre? Nojat
20. Hur tillbringar du jul? I feberyra
23. Hur många one night stands? Herregud
24. Favoritprogram på TV? Heroes började bra men svek så himla svårt, Miami Ink och Scrubs och en OZ revival!
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Jag skulle säga att det här året har gått i föraktets tecken, snarare än hatets
26. Bästa boken du läste i år? Det här med att jag lever ett intellektuellt fattigt liv har ju varit ett problem. Det får bli Couplands två senaste, JPod och The gum thief
27. Största musikaliska upptäckten? Jag upptäcker väldigt lite ny musik. Det får bli Säkert!
28. Något du önskade dig och fick? En eventuell framtida karriär
29. Något du önskade dig men inte fick? Ja
30. Årets bästa film? Eh, jag vet inte, jag har typ bara kollat på gamla julkalendrar i år
31. Vad gjorde du på din födelsedag 2007? Hur många år fyllde du? Jag fyllde 22 och enligt min kalender jobbade jag och hade tjejgruppsträff
32. Finns det någonting som hade kunnat göra ditt år bättre? Jag hade kunnat vara mer nöjd över mina prestationer på mitt sommarjobb
33. Hur skulle du beskriva din stil 2007? Jag mötte tightsen och tightsen mötte mig. Lektant möter fältbiolog möter reade Indiskatunikor
34. Vad fick dig att må bra? Jag styrde upp min framtid, fast det var en jobbig väg
35. blev du kär i år? Typ inte
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest? Jag ogillade på avstånd, och skämdes mycket
37. Vem saknade du? Dom som jag inte har tillgång till till vardags, när jag kom på att jag inte hade det
38. De bästa nya människorna du träffade? C! Och alla andra såklart
39. En värdefull läxa du lärt dig i år? Jag jobbar inte så
40. Citera en sångtext som summerar ditt år? Eh, jag vet inte. God is in the house - Nick Cave med tanke på världen och livet och så.

kvoten

idag har jag lämnat in min tenta och nu är 07 slut på riktigt. jag har ätit soppa och pannkaka, fast i fel ordning, gjort ett örhänge, jobbat, tappat/bestulits på/ förlagt mitt terminsbusskort, hence plankat till landet där jag hängde med mina jobbarkompisar och tittade på när biblitoeksbästisen spelade. fint vare!
jag insåg också att man få lov att faktiskt välja om man vill vara vän med en person eller om man vill internetstalka den, en kombination är för komplicerat.
är mest nöjd med bondningen jag gjorde, heja! vi fann oss över svartsjuka och otrohet, hat till han som aldrig sa hora och jag behövde bara nämna bengt ohlssons namns så rynkades näsorna. fina brudar! och nu har jag verkligen fyllt på vår vänskapskvot, och kan slappna av. ibland har jag verkligen samma syn som the sims har på vänskap, att man ska fylla en viss kvot för att vara vänner, sen kan man låta bli att ses på ett tag utan att det dippar alldeles. i sims brukade jag allti låta min karaktär hångla med så många som möjligt, när man hånglar sig över 80 så blir ju folk kära, och man kan ju ha flera kärlekar på gång så länge de inte träffar varandra. sen kunde man sakta låta det droppa från 100 och inte förän det kom till 50 så var vänskapen i fara, för när kärleken försvann vid 80strecket så blev det automatiskt vänskap istället! så himla praktiskt! man behövde bara träffa sina vänner en gång i veckan och hångla upp dom så var man safe och kunde fokusera på träning eller fortbildning vid bokhyllan eller staffliet och så fick man befodran på jobbet.
synd att det inte riktigt funkar så i verkligheten. lätt det skulle vara att vinna livet då.

till hanna, utan vars hangups på arnes fredagsmiddag denna essä ej hade varit möjlig. tack för allt.

jag trodde verkligen verkligen att jag låg på gärnsengränsen. när han gick igenom betygskriterierna så tänkte jag att jag skulle vara så djävla nöjd om jag fick d, men trodde snarare på e, drog världens lättnades suck när han sa att ingen hade fått fx och f.
och så fick jag b! B! som i det näst högsta betyget! ingen på kursen hade fått a. han skrev att han tyckte den verkligen var bra och att jag borde skicka in den till bang. BANG! och efteråt sa han till mig att han verkligen gillade den och frågade om jag var nöjd med betyget. nöjd?! skoja inte! b för tusan!

B!

2007

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? började på utbilda mig till ett yrke, nätverkade på ett karriärsmässigt sätt, bakade prinsesstårta(or), vittnade på en rättegång
2. Höll du några av dina nyårslöften? jag hade inget löfte jag hade ett projekt, och det höll jag, tillsynens mycket bra.
3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? mia
4. Dog någon som stod dig nära? nej
5. Vilka länder besökte du? inga!
6. Är det något du saknar 2007 som du vill ha år 2008? det gamla vanliga
7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas? jag minns inga datum.
8. Vad var din största framgång år 2006? att jag tog djävligt lite skit, både privat och i skolan. att jag vågade byta studentarbetslag. ATT MIN LÄRARE SA ÅT MIG ATT REFERERA TILL MIG SJÄLV!!
9. Största misstaget? en viss fredagskväll i februari skulle jag nog valt att stanna hemma istället
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? jag har haft löss, hade emoöga i en månad och fick min första arbetsskada inom mitt framtida yrke
11. Bästa köpet? guldtajtsen, jag ska spara dom som ett tidsdokument
12. Vad spenderade du mest pengar på? bling
15. Gjorde någonting dig riktigt glad? att mitt intellekt uppskattades, att många var snälla från oväntade håll. och jag började gilla musik igen, det var fett.
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007? lollipop - mika, umbrella - rihanna, generation x – kent, e18 – detektivbyrån, opposite of halleljuha – jens lekman, jag hatar män- e l e n e t t e, säkert!- vi kommer och dö samtidigt du och jag
17. Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år? plus minus noll.
18. Vad önskar du att du gjort mer? dansat
19. Vad önskar du att du gjort mindre? ältat
20. Hur tillbringar du jul? i dagarna tre hos ma och pa. ganska fint, ganska ångestfyllt
23. Hur många one night stands? det beror väl på hur man räkarnar. eller det gör det inte. men i alla fall.
24. Favoritprogram på TV? heros, tori&dean inn love, miami ink, top model 8
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? nej jag tror mest jag slentrianhatade i största allmänhet i år. det känns ju fint!
26. Bästa boken du läste i år? jag har typ inte läst nått annat än kurslitteratur. läste en fett bra avhandling som hette den välreglerade friheten.
27. Största musikaliska upptäckten? mika, detektivbyrån, säkert!, E L E N E T T E
28. Något du önskade dig och fick? substans, i alla fall lite. och en guldig verktygslåda.
29. Något du önskade dig men inte fick? massor.
30. Årets bästa film? blades of glory
31. Vad gjorde du på din födelsedag 2007? Hur många år fyllde du? 22 stycken och jag hade audience hela eftermiddagen
32. Finns det någonting som hade kunnat göra ditt år bättre? csns inkomsttak hade kunnat vara utformat lite bättre. och vissa personer skulle kunna varit lite mindre cepe.
33. Hur skulle du beskriva din stil 2007? guldhora meets popflicka meets jcs ekoavdelning
34. Vad fick dig att må bra? jag fixade nog det mesta själv på den fronten. och bara det är ju en sak att glädjas över i sig.
35. blev du kär i år? alltså jag känner mig inte helt bekväm med att hålla på och etikettera mina känslor så där.
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest? de jag före i skolan. hej jag är marcus birro!
37. Vem saknade du? dom jag inte hade, när jag hade dom ville jag att dom skulle gå.
38. De bästa nya människorna du träffade? dom nya på mitt jobb! och lisa i min klass.
39. En värdefull läxa du lärt dig i år? inget nytt under solen, lära av sina misstag kan de karaktärsstarka ägna sig åt.
40. Citera en sångtext som summerar ditt år? jag hatar män

2008

jag tänkte att i år kunde vara året då jag är den som mår sämst av oss. att jag är lägsta nivån. okej?

kOlLa MiNa ExStEnTiOnS i GaLlErIeT!!!!!!!!!!1

och en annan grej med hela mp3grejen och hur obekväm jag känner mig med det är ju i ärligehetens namn att jag är en sån nu. en sån som har en mp3 spelare. inte en skev cdspelare som hackar när man har bråttom och batteritid på en kvart och tejp istället för batterilucka. inte en freestyle med blandband som nånspelat in för att man ska förstå vem den är.
utan en mp3spelare. inte nog med det, det är ipod dessutom. men den är iallafall inte vit.
men jag känner mig som en förändrare och utesluten ur klubben. sidbyte. lite som jenny och leggingsen. eller tommy och plasthåret.

internet, jag gillar dig igen

min msnskompis kallar mig dryg och jag kallar honom envis och det är så fint på nått sätt, och sen säger han att han tycker om mig ändå och jag försöker säga nått snällt tillbaka och då säger han att jag är dryg igen. det är så himla retigt hela tiden och jag tänker att han är lite min nalle puh, för han fattar inte vad jag menar med trånar när vi pratar om kärlek och grannar som han går offline för och jag säger att jag är hedrad och han förstår inte när jag är uppriktigt, men det är fint. det får plats så mycket fint mellan envisheten och drygheten och fjantiga smileys. det är väldigt fint.

SMSfars

jenny: sjukt. nu är jag på tråkig förfest. och spelar paranoid. haha.
jag: varför är den tråkigt? o. varför SPELAR du paranoid? jag är på förfest med mango och annat trevligt.
jenny: vadå SPELAR? jag fick i uppdrag att välja musik o valde ozzy. varför inte. men nu moz. mango är bra.
jag:JAHA! jag trodde du spelade som i låtsades! att du var. moz är bra. nu ska vi till landet, men jag är lite segis
jenny: JAHA. vadå landet? det låter otäckt.
jag: oh begreppsförvirringen är total! landet som i klubben, you know. klubb idyll, det ska tydligen vara queert sägs det.

<3

mary är den bästa! inte nog med att hon låter mig hänga ut henne för hela maskulinitetskursen, hon hjälper mig att läsa queerfeminisktisk agenda ordentligt och har sagt att hon VILL korra det jag skriver nu imorgon bitti. finaste.

STOPPA MIG JUNI

eller januari, helst januari, helst nu på engång. stoppa mig! stoppa mig!
behov: realtiy check, så himla mycket!

essä oh essä wherefore art thou essä?

igår fick jag mat och sen fick jag dansa. min två bästa grejer. livet och pinnen och det.

idag är dagen då min essä ska matrialisera sig. jag har skrivit två sidor. det ska vara mellan fem och åtta, alltså tänker jag lägga ribban på sex typ. ribban är också lagd på en ganska oakademisk nivå, men han sa att man skulle känns sig fri och vara personlig. tyvärr kommer det nog resultera i att jag lämnar in ett mycket långt blogginlägg med förstättsblad. just nu har jag någon sorts blockering som jag inbillar mig kommer släpp när mary kommer hem med lilla ångestboken. om hon nu gör det.
annars har jag motat blockeringarna med promenad och kalle och chokladfabriken, blev såklart dödsasugen på choklad, men marabou lever inte riktigt upp till ernst-hugos inlevelse i hur en wonkas drömkolafluff smakar.
jag har snott marys arvikatörja för det är så djälva kallt här nere och jag har inga bra stor kläder, bara små och fjantiga, för jag är så liten och fjantig. när ska jag sluta med det?
självklart har jag även lagt patiens tjugo gånger och hittat nya stalkervägar. alltså jag varnar er, jag kan hitta allt på internet! tro inte att ni inte är sökbara bara för att ni har värsta svenssonnamnen, i have my ways! jag har nu läst dagboksinlägg från hösten 05. fatta hur längesen det är då. lämna inte spår på internet, era idioter.
jag skulle bli en så himla bra privatdetektiv.

det sista som ska tystna är musiken i mit huvud

jag har blivit med mp3spelare. på många sätt är det en helt ny värld som öppnar sig och jag kan inte säga att jag helt friktionsfritt kan ta denna värld till mig och känna mig hemma. det är så mycket jag inte förstår. det är så mycket som jag måste lära mig. jag övar varje dag. för jag tycket det är svårt, och konstigt. nästintill perverst. lyssna på musik offentligt, mitt bland en massa andra människor. jag blir helt generad! det känns som om folk läser mina tankar. som om jag lika gärna kunnat vara naken!
och så sitter man där och så kommer ens favoritlåt och så dör man kanske lite av lycka. men man för inte visa det. man kan ju inte sitta där och lyckodö mitt på blanka torsdagen. tunnelbanan is not the place for dramaqueenkänslorna. jag har då aldrig sett nån som sitter och dör av sin favvolåt. alla som lyssnar på musik ser helt nollställda ut. hur gör ni? hur gör ni för att ha exakt samma ansiktsuttryck 7 tunnelbanestationer? hur gör ni för att inte börja lipa när samma låt som ni lyssnade på kvällen innan och tänkte på nått lite sorgligt kommer? hur gör ni för att inte spänna ögonen i passageraren mittemot och peka med myndigt med pekfingert och skriksjunga but im far too smart to get fooled by myself? hur lyckas ni hålla benen i styr och inte skutta, dansa och gå i takt till musiken?
jag måste koncentrera och kontrollera mig så himla mycket att jag knappt vet vad jag lyssnar på längre. gör alla andra också så här? eller hur gör ni? lyssnar ni på dålig musik eller? som inte berör er det minsta? som hissmusik? eller är ni helt avtrubbade? eller är ni så hämmande att ni aldrig känt för att brista ut i koreografi mitt på gatan? inte undra på att ni behöver alkohol för att kunna dansa i så fall.
säg då! hur gör man?

nyår: får jag bara duka med måttband och ha guldtajts så är jag nöjd

*fick* *nöjd*

det sista jag sa till biblioteksbästisen var att jag önskade att jag också fick vända hem, som han

jag åker inte hem. jag stannar. ännu en natt i källaren i den påtok förmjuka sängen och ännu en sittning med julmat. jag stannar och gömmer mig.
och hemvändning. är det inte exakt det jag sysslar med? jag går på samma gator och stigar som jag gått tusen gånger förr och tänker om samma tankar som då, stöter på sånna som man bara hälsar på för att och aktar mig för gamla klasskamrater, och dricker fjorton koppar te om dagen ur min älsklingsmugg, och hänger i mitt gamla flickrum som nu är nånsorts gästrum med tätlsäng och helt omatchade möbler (ikea ungdomsstyle möter mormors finstolar som man inte fick sitta på(stolar! som inte är till för att sitta på!)) mot mina vrållila målade väggar, och jag gräver bland gamla foton och böcker och hittar gamla uppsatser och saker som jag letat efter i två år på helt fel ställen. men mest av allt tänker jag på allt som jag tycker är minsta lilla jobbigt, eller tråkigt, eller läskigt, eller hemskt, eller sorgligt, och blåser upp allt och ältar tills jag inte längre vet jag blir ledsen, egentligen.
det som är bra då, med att vara hemvänd, är att man har sin bästis bara ett telefonsamtal bort. det är mycket lättare med nattliga promenader då.

though we adore men individually we agree that as a group they're rather stupid

igår var det julafton. jag har antagligen varit snällast någonsin, för jag fick mest julklappar (det brukar jag icohförsig få) och bäst. tex. så önskade jag mig en gång för längre sen en verktygslåda, helst i guld, haha, på skoj. och nu fick jag det! mamma hade sprayat en verktygslåda med guldfärg, för tydligen är det inte helt vanligt med guldverktygslådor i järnaffärerna. bästa julklappen. sen fick jag massa andra saker som också var dödsabra. jag äger tex. örhängen nu som kostar mer än 100 pix, thats a first. och sofia hade gjort finaste magneterna av våra fotoremsor från lava anno typ 2002.
missade midnattsmässan, för den började tydligen halv tolv.
nu ska jag gå runt sjön med mamma och pappa och karin. jag vill inte åka hem. jag vill gå runt sjön om och om igen och kolla på film med niklas och äta julmat och sjunga soundtracket till mary poppins. inte åka hem till en tom lägenhet med världens stökigaste nedervåning och essäer och vfurapporter som ska skrivas.