horskor

mamma tjatar ibland om sina horskor, eller sin brist på horskor eller om hur många horskor hon hade när hon var ung. och jag brukar mest stirra och sucka och tycka att hon är knäpp. men häromdagen när jag var hemma i segeltorp och mamma hade rensat bland mina gamla skor så gjorde jag, i egenskap av fattig student som behöver finskor inför kommande studentmottagningar, även en inventering bland mammas gamla klackisar. och herre! så himla mycket skor, så djälva snazzy och välbevarade och gud. horskor helt enkelt. jag fattade verkligen grejen och provade och provade och kändes plötsligt hur jag omvärderade det här med skor. horskor är det som alltid har fattats i mitt liv.
och nu, voila, så har jag fyra par horskor i min hall.