what about second breakfast?

förritin ogillade klara starkt att man bloggade om mat. kan man ju fatta. det finns något väldigt livsnjuterigt och fejan-skrytigt över att lägga upp bilder på mat man ätit och gillat. om man inte gör som emma e e och presenterar storheter som smet i kärl osv. när jag var en aktiv användare av bilddagboken la jag ofta upp bilder på fika jag fikat och gillat. tills nån kommenterade "fikadagboken". då slutade jag tvärt.
det betyder inte att jag slutade fota mat jag åt. framförallt inte frukostar jag åt. jag har ett mycket stort arkiv med frukostbilder, men de ligger på en extern hårddisk och skräpar. kanske orkar jag kopplar jag in den och lägger upp. i väntan på detta kommer istället bildkavalkad från mitt kameramobil. först ut: de sista två dokumenterade frukostarna i hallonbergen! tagna med två dagars mellanrum, precis innan jag flyttade därifrån. notera ellens oliviakopp! den fick hon tillbaka i samband med flytten. inte heller den turkosa koppen är längre i min ägo. dess tvilling slog jag sönder, remember? och det var alltså inte mer än rätt att hanna fick den som fortfarande var hel i bodelningen. det är den perfekta koppen och det tog mig ett år att hitta en värdig ersättare. (alltså de bruna vi köpte var INTE ALLS lika bra.)

we can pickle that!

en av de bästa grejerna med påskvistelsen var inställningen till att våffla saker.
svaret på frågan "kan vi stoppa den i våffeljärnet?" var alltid ja. till de mer lyckade våfflingarna hörde nässelvåfflan, sconesvåfflan, mandelkubbsvåfflan. de mindre lyckade var memmavåfflan och tahinibollsvåfflan. man vet inte om man inte provar.

1 av 75 = mycket goda vänner!

det slutgiltiga vänskapsbeviset är alltid att bli bjuden på bröllopet.

glad påsk åt alla och en var önskar de tre mostrarna.

srsly, den här påskhelgen var idyll och klyscha i kvadrat och kubik.
pittoresk landsbygd i freakin' gränna, precis in vid vätterns strand. nyplockad svamp, eld i varje rum.
på påskaftonen kom stina inflämtande och beordrade oss ut för att beskåda solnedgången. det var magiskt. och tove janssonskt med ett litet mostershus precis vid branten innan vågorna som kastade istappar när de sköljde i buskaget vid den steniga strandkanten. jag kände mig som ett litet mumintroll. dagen efter var det regnbågar under bussfärd och ytterligare solnedgång med utsiken från skansen kronan som back drop. klysch klysch klysch.

eftersom det bästa med påksen är godis åker jag nu till gränna.

mycket peppad på påskroadtripen som börjar om en knapp timme.
rutten är linkan-gränna-göteborg-mullsjö. med längre uppehåll i gränna.
laddar upp med jeusus christ superstar och marsipanägg. pepp!

dagens ungdom.

alltså att plinga på och tigga godis med ett skrikigt glad påsk som enda motprestation.
vet dom inte att man 1. MÅSTE klä ut sig och 2. förväntas dela ut hemmagjorda påskkort?

age aint nothing but a number.

en grej jag saknar urmycket med att jobba på sub är att i princip all interaktion med besökarna inleddes med att jag fick veta hur gamla de var. gillar att veta detta fakta. med föräldrarna på jobbet får jag vänta tills deras ungar blir sjuka och jag måste intyga att de har vabbat på riktigt och inte försöket playa systemet. gillar inte att sväva i denna ovisshet, en del barn blir ju för farao aldrig sjuka!

fräsha hjärnor.

förra lördagen hade jag intellektuelle utbyte samt brunch tillsammans med y och s från min uppsatshandledningsgrupp. 70% av detta utbyte byggde på gnäll. men det var välgörande, konstruktivt gnäll. resten var pepp, utmanande av tanke samt löst bokcirklande.
nu har vi styrt upp hårt bokcirklande, kapitelvis med deadline och en diskussionsgrupp. min hjärna behöver dessa två hjärnor. dom är mig så lika. utan att det blir klubben för inbördes beundran. eller lite så blir det också. men precis som gnället är denna klubb välgörande och konstruktiv.

we need to remember what is important in life. fiends, waffles and work. or waffles, friends and work. work is third.

igår firade jag våffeldagen med våffelbrunch samt med att titta ikapp på pawnees största våffelfantast (alltså, vem sa åt mig att titta på denna teveserie? är förevigt tacksam! vrider mig av skratt och älskar samtliga karaktärer.)

slutsats: är ej vuxen?

grej jag trodde om att vara vuxen: att man ej skulle författa blogginlägg så som det nedan. för att jag inte trodde att man skulle tycka att ALLA ÄR DUMMA I HUVUDET OCH INGEN FÖRSTÅR MIG.

jag kommer att dissa er på internet.

jag är råirriterad på alla jag känner. om du läser detta är jag irriterad på dig. (och om du INTE läser detta är jag verkligen irriterad på dig.) ingen har nödvändigtvis gjort något. iallafall inte mer än vanligt.
orka vara passivt aggressiv på internet, JAVET, men ingen av er som irriterar mig är i nuläget värdig av den interaktion det skulle krävas av mig för att berätta detta personligen.

struktur och rytm.

ikväll har vi haft avdelningsmöte. beställt material. diskuterat vår barngrupp. försökt planera bort alla tävlingsmoment. och klippt pippi-prickar.

föräldrarna.

hade utvecklingssamtal med eric haag-pappan* och hans fru i veckan. iallafall så var allt idel tiptop och framgångssaga, och då tenderar det att gå undan. så när vi var klara hade vi en kvart kvar ungefär, och jag frågade om det var något mer de undrade över? och då sa mamman att hon ville passa på att fråga, för det är ju så mycket debatt om det nu, det här med hen. hur tänker vi kring det?
och så pratade vi om det, hur vi tänker, eller hur jag tänker som pedagog. och jämförde med debatten kring snippa och hur himla snabbt sen det blev var mans ord. och makten i ord och förändringarna det kan innebära i nutiden och framtiden.
och så sa eric haag-pappan att först hade han tyckt att det var ett himla larvigt hittepåord, men det är ju som du säger, och i längden kan det säkert skapa ett mer jämställt samhälle och ALLT SOM LEDER TILL MER JÄMSTÄLLDHET KAN JU BARA VARA BRA.


* jag kallar honom så för att han är lite lik eric haag, och för att jag inte gillade honom från början. han är en hantverkardude som är ganska knegig av sig, inte mitt typ av person kanske, och inte den jag tänker högst tankar om kanske. men nu gör jag det svinmycket, och det gör att jag även gillar eric haag lite mer.

my cure is on the dancefloor.

har förövrigt varit sjuk i två veckor. var fortfarande ganska risig igår. sen dansade jag visst till klockan tre och nu är jag frisk. untz untz.

eufori.

mycket nöjd med gårdagens mellohäng. efter att jag uttryckt önskemål om saken så ordnades det en ordentlig poängtavla. jurygrupper, indelade utifrån geografisk tillhörighet, delade sedan ut poäng under intensiva diskussioner (en jurygrupp hade intern omröstning och räknade ut merdian/medelvärde (vilket är vilket nuigen?) innan de fördelade sina poäng) som sedan räknades ihop till ett gemensamt resultat. det visade sig att vi tyckte som svenska folket.
iochförsig hade det blivit bäst teve om molly hade vunnit och gossmannen fått överlämna sångfågeln till henne. alla tänkbara reaktioner där skulle varit värt licenspengarna hundra gånger om.
sedan hade vi youtube-disco med schlagertema som blev the arktema. bästa på hela kvällen var när endast jag och einar befann oss på dansgolvet och megadansade (sandras ord) till father of a son.

HÄSTTJEJ!? vad är detta för grundlösa anklagelser?

hanna kommenterar föregående inlägg: "hahaha du hade verkligen varit helt OMÖJLIG som människa om du inte varit syskon. plus är inte Storasyster (TM) en rätt viktig del i din identitet? du kanske hade varit hästtjej utan niklas?!"

eventuellt höll hon med lite mer än nödvändigt.

välja-kön-på-sitt-barn-diskussionen landade in någon sorts diskussion om syskon och ensambarn och ett aktivt val redan från början att bara ha ett barn och hur det eventuellt påverkar ens förhållningssätt gentemot barnet jämfört med om man planerar ett syskon till sitt barn från början.
jag sa att jag antagligen hade var helt fucked up om jag inte hade haft ett syskon. och sofia höll med om att det hade jag VERKLIGEN varit. helt körd. herregud. vilken tur att du fick ett syskon. herregud, du hade inte fungerat i sociala sammanhang alls annars. ojojoj.

mila.

friade internationella kvinnodagen med att jobba till klockan åtta, under mycket upprörda åthävor. sen gick jag hem till min bästis och drack te och diskuterade lite olika till dagen relaterade topics. typ användandet av hen, om man ska få välja kön på sitt barn och vad som egentligen skiljer en trubblande genuspedagogik mot att bara vara könsblind.

man ba: nej, det stämmer.

på ett av utvecklingssamtalen sa en förälder:
"jag kan inte tänka mig att det finns en förskolan som är bättre än den här."

shit förskollärare says när de blir intevjuade om sin dramapedagogiska verksamhet.

"det är en utmaning att dokumentera så det inte blir och så gjorde vi det här, och så gjorde vi det här, och så gjorde vi så här, och så gjorde vi det här. Man får försöka hitta vad det var vi lärde oss. Det håller vi i arbetslagen fortfarande att prata om, vilka frågor vi kan ställa till dem och till oss som faktiskt svarar på något mer än vad vi gjorde idag. Det här projektet tar mycket av vår tid och om man inte hittar ett bra sätt att göra det på så kan det vara mycket tid som kanske bara försvinner. Det är ju viktigt att det känns meningsfullt om man ska hålla på med det"

"språket är inte bara det vi talar utan det finns olika typer av uttrycksformer där drama kan vara en, att det är viktigt att man får utvecklas i att man ska ha olika kompetenser och att man kan uttrycka olika saker på olika sätt […] [d]e får möta uttryck, vilket kanske är en förutsättning för att kunna uttrycka"

"man kan ha mer utmaning för de större barnen men att med de små gäller det att börja i en liten skala, att de kanske behöver träna på att vara tillsammans och träna på turtagning och så vidare."

"det är ganska tidskrävande att arbeta med drama, men så är det med allt man ska planera för. Om man har en struktur som man trivs med kan man använda sig av den och känna sig lite friare att utveckla den. Våra dramastunder är lite som en samling där det är samma upplägg varje vecka. Detta ger en trygghet hos de små barnen, att de vet vad som kommer att hända men att man kan utveckla det så det ändå uppstår något nytt som ger spänning för barnen."