idag, ca 13.54. tvättrummet
ett av o:na bajsar. det andra o:t väntar utanför dörren.
o1: nu är jag klaaaaaar! kom och torka!
jag: vänta lite, jag håller på och byter en blöja.
o2: jag kan torka dig! *öppnar glatt dörren*
o1: NEJ! är du galen?! barn kan inte torka! du kan ramla ner i toaletten och då är det ute med dig!!!
den här månaden heter februari. den har precis börjat.
jag ska gå på ettårskalas och beach-party.
kommer antagligen bjuda hem mig själv till olika personer med teveapparat på lördagarna och kolla på mello.
2 februari började också mindfullness-skiten. "man brukar tala om mindfullness men jag tycker att det är minst lika viktigt att tala om heartfullness." det innebär också att jag kommer spendera ett par eftermiddgar hos sandra. 2 februari var också klaras födelsedag. hannas är den 15. jag har tänkt ut en asbra tårta. så februari kommer bli första månaden på urlänge som jag gör en tårta.
vi ska ha ett dramaprojekt från och med tisdag. jag är så peppad så jag vet inte var jag ska ta vägen. vi kommer också märka av överinskrivningen, från torsdag är det ingen som är på semester längre. men dom säger ju att februari kommer bli kräkismånaden. så det kanske inte blir full barngrupp ändå.
det är också mariabebådelsedag, fettisdag och alla hjärtansdag = våfflor, semlor och gelehjärtan.
att min ansökan till estetiska gymnasiet bestod av att jag, med nedåtböjt huvud och inåtpekande tår, viskandes reciterade en kenttext med många konstpauser.
och att jag kom på detta bidrag kvällen innan, och bara sökte till denna enda skola. att jag inte satsade, inte tog reda på om jag faktiskt var bra, såg till att bli bedömd utifrån med nått som var på riktigt, inte bara ett kvasipretentiöst försök att framstå som djup&svår.
och så är det extremt pinsamt att tänka på att en viss ung, fantastisk skådespelare sökte in samtidigt som jag. och att hon var generositeten själv och lät mig öva inför henne. och att hon, när vi träffades genom kompisars kompisar fem år senare, kom i håg mig.och kenttexten.
jag gillar ju att fira saker rent generellt. i min familj firar vi alltid namnsdagar och jag minns att vi firade min och-ett-halvt-dag tills niklas föddes eller så.
att fira sin födelsedag är också en rättmätig ego-grej, man får liksom balla ur med hela JAG JAG JAG-grejen utan att nån får säga ifrån, för det är ens födelsedag. man får bestämma och det får vara lyxigt.
sofia och jag fyller ju år på samma dag. och ganska länge hade vi separata firanden. vi har nog aldrig pratat om det egentligen, att vi ville ha det så, men jag har nog iallafall alltid tänkt att det var ett sätt att fokusera på en i taget, ett ego åt gången.
men när vi skulle fylla 24 så ändrade vi på det. jag fick nämligen panik över sofias stundade föräldraskap och tänkte att det var bäst att PASSA PÅ medan jag fortfarande fick ha henne för mig själv. typ. och så kom vi på den briljanta idén med en heldag av skoj, en day-of-fun. fattar inte att vi inte gjort det förut, för det blev liksom som ett firande av vår vänskap också. vi har ju liksom det där som alla annonserade efter i på kps brevkompissidor: en låtsastvilling. som dessutom råkar vara ens allra bästa vän.
24 var briljant, 25 var nästan ännu bättre. har höga förväntningar på 26, som dessutom är på påskafton. tror på episkt och bibliskt!
igår pratade sandra och jag om det faktum att jag äger förvånande lite böcker. (hon äger å andra sidan väldigt mycket böcker. det blir liksom tydligt vem av oss som jobbat i bokhandel och lätt kunnat köpa de böcker hon velat läsa, och vem som jobbat på bibliotek och lätt kunnat låna de böcker hon velat läsa.)
det beror mest på att min mamma är bibliotekarie och att vi regelbundet gick till biblioteket. för det låg ett litet bibliotek i segeltorp när jag var liten. som hade öppet alla dagar i veckan. men jag tror att vi mest var där på fredagar. det låg under vårdcentraler och hade dörrar med orangemålad ram som gled isär när man närmade sig. semsam öppna dig osv. jag minns prick hur det luktade. ungefär som det brukar lukta på bibliotek, torrt och lite varmt. gammalt papper. det var på den tiden som bibliotek skulle vara lite murriga, en plats att sjunka in i, inneslutas av. på barnavdelningen stod böckerna i backar med bokstäver efter elsa beskows, nej kanske ottilia adelborgs illustrationer. det fanns två äckliga blåa sofffor att sitta i, brevid en gigantisk alfons ågberg som var hemsk luggsliten. man fick låna så många böcker man ville. jag lånade mest blomsterfesten i täppan och en om ett barn som hette emilia. sen gick man till ylva som satt i disken. ylva hade kulturtantsglasögon och eyeliner och röttläppstift och blekt lugg och lila scarfer. hon visste vad jag hette och pratade alltid mycket långsamt. sen gick jag och mamma hem och satte oss i höret i soffan i vardagsrummet och läste och läste och sjöng sånger och så pratade jag med den som låg inne i magen och som alla trodde skulle bli en annika.
biblioteket finns inte längre kvar. det flyttade ihop med skolbiblioteket och fick kortare och kortare öppettider och för några år sen såg biblioteksbästisen att de sökte en bibliotekarie dit som kanske skulle hålla öppet två timmar i vecka eller nått. men när jag var och röstade i de nya skollokalerna med rundande hörn och spexiga utformningar så såg jag att de fått en alldeles nytt bibliotek. som verkade ha öppet flera dagar i veckan.
min första kyss. såhär var det: det tog en evighet. vi hade umgåtts hela dagen. gått en urlång promenad, varit på bio, bara ätit popcorn, och nu var vi hemma hos en kompis i en soffa och skulle kolla på harry potterfilmen. vi hade kanske hållit handen hela dan. han pussade mig i pannan när vi sågs. jag pussade på hans hand som jag höll i min när vi väntade på grön gubbe vid ett övergångsställe. och så kollade vi på den där himla filmen, handhållandes, och när eftertexterna rullade så hade jag inte kunnat återberätta en enda sekvens ur filmen vi just sett för jag hade varit upptagen med att kyssas för första gången.
jag drömmer om fjorton lager spackel i ansiktet, sminkad katt, till gammal, till man, till ful, till bombnedslag, till oigenkännlighet.
om frasande kjolar, volanger och spetsar, huvudbonader som tronar högt högt, dräkter som väger bly, slimmade trikåer i alla färger och mönster, fastsuits och korsetter, klackar och tår.
om öppna scengolv, varmt strålkastarljus, gigantiska kulisser, fiffigt utnyttjande av scenrummet, vajrar att spännas upp i, flyga från, falluckor och lönndörrar, regn från en vattenkanna
om lukten av svett och rökmaskiner.
om regi, koreografi och rörelse.
om texten och orden, tajmingen och reaktionen, leka och arbeta med någon annans ord, göra dem till sina, göra dem självklara.
om att stå längst fram och gömma sig/visa upp sig själv i form av någon annan.
djungelförklädet, min förskollärarunifrom. hela dan, varje dag. nästan.
1. tio orsaker att hata dig
2. shes the man
3. easy a
4. clueless
5. en djävulsk romans
den här veckan var jag förfärligt trött redan på måndagen och så fortsatte det till typ söndag morgon.
kräkis gick på jobbet, alla ungar utom kanske två fick det. inte samtidigt men vi hade halv barngrupp måndag-tisdag.
fick veta att de två äldsta (överåriga) ska få byta avdelning i mars.
köpte två gulliga nagellack till min kollega som fyllde 62.
försökte introducera det kommande dramaprojektet med att berätta om tigern och koalan som dom ska få träffa. dom ba ska vi få kola?
dog lite när jag var hos de stora barnen som hade ritat blixtar, klippt ut dessa och tejpat fast dom i pannan!
tittade på teve och pratade om böcker med emma.
fick dan humphrey-overload hemma hos my. älskade dock easy a. rekames i highschool miljö 4-ever <3
såg även black swan. den var väl bra?
gjorde ugnsomelett två gånger.
fick semlor på jobbet. och av mamma.
fick upp bokhyllor och spegel med hjälp av mamma och pappa.
och packade därför äntligen upp alla böcker. ställde upp dem i nånsorts klassificeringssystem och var tvungen att rådfråga libris två gånger om lämpliga uppställningar.
fick även skrivbordet och skrivbordsstolen hitfraktade.
tappade bort och återfann sofias tillgodokvitto på marimekko.
och såg den fantastiska sonja åkesson-tributen. och kom på, återigen att jag gillar annika norlin så himla himla mycket.
jag visste ju själv att jag hade alldeles för stora förväntningar på bibliotekstjuven. så klar blev jag dödsbesviken. och då hade alla redan sett första avsnittet och tyckt att det var förfärligt. skämskudde osv. jag trodde helt enkelt, dåligt hantverk. tama skådespelar insatser. allt skulle vara gurras fel. men nej, det var inte det som var den stora besvikelsen. utan att man ändrat på jordens mest pikanta plot, gjort om den till igenkännelighet, underskattat sin publik och framförallt översatt klass till pengar. alltså, originalhistorien är ju så fruktansvärt bra, hur kan man välja bort den och få klasskomplexet att handla om pengar. har dom inte läst bourdieu eller? och hur kunde de göra huvudkaraktären så fumlig, fjantig, lam. bara för att få honom att genomgå en personlighetsförändring a la en inverterad stålmannen med hjälp av ett par bågar med fönsterglas? grejen var ju att han okej, kom från knappa förhållanden men hade gjort en himla KLASSRESA och var oerhört bildad och världsvan och närmast psykopatiskt charmig och kunde ta alla människor. KLASSFÖRAKT javisst, men lix, det handlade inte om pengarna, det handlade om en livsstil.
okej, bortsett från detta så såg jag ju hela skiten, man var ju tvungen. hade behållning av följande:
1. när frun med extremt allvarlig röst säger: men vi kan inte ta ett sms-lån till.
2. gunilla röörs bibliotekarie, mest i första avsnittet. så himla fin! yrkesstoltheten!
3. den stillsamma bibliotekarieragen när de tittar på den sönderslizade boken. alltså den totala respekten för boken som artefakt! biblioteksbästisen brukar citera nån bok med en bibliotekarie som stryker över läderbanden med pilska händer. fatta att jag har betrotts i magasin där den sortens böcker har förvarats under överinseende av den sortens människor.
jaja, raderar detta våldsförande på en berättelse och stjälande av avd som skulle kunnat vara en briljant tjyvkaraktär från minnet och hoppas att ryktet om att akademins ständige faktiskt knåpar på ett manus med producenterna till darling-filmen i ryggen stämmer.
2. innehållet i det stora facket uppifrån vänster: fem kastanjer, kompendium om temaarbete kring ljus, bok om syskonspykologi, diverse kvitton, halsband med örhängen fastsatta i, överstryningspenna + blyertspenna + stjärstans, tepåse, förra årets kalender (röd) och årets kalender (blå), paraply (som egentligen är i ett av sidofacken), anteckningsbok, min uppsats utskriven på lösblad + tillhörande åhörarkopior utifrån ppp om den, min gamla portmonä.
3. innehållet i ytterfacket uppifrån vänster: otrivin comp - världens bästa nässpray, ihoprullad biljett från stadsteatern (sex roller söker en författare), to do-list på hello kitty-papper, pass, försvarets, usb, läderarmband med rosett från h&ms barnavdelning, lövstans, enkrona, knapp, hellokittyfigur från ett chokladägg, leonardo di caprio-nyckelring.
jag har en bror. en lillebror. under väldigt lång tid med betoning på lille. han är fyra år yngre än jag, fyller år dagen före, så första gången jag träffade honom var på min födelsedag, dan efter hans födelsedag. med betoning på födelse. jag bar en beppehatt med mussepiggtryck, rosa solglasögon och en frottéoverall med ett litet hus på bröstfickan. jag var själaglad och stoltast i universum.
jag kvävde nysningar när jag var i närheten av honom som nyfödd av rädsla för att han skulle bli sjuk. en kväll prick klockan 18.15, när bolibompa började halkade han med ett glas och skar upp ansiktet. då var han ett år och fick limmas ihop på vårdcentralen. det resulterade i ett y, inte ett ärr, mitt på näsan.
vi har aldrig varit speciellt bråkiga. niklas har försökt retas en del men jag är oretbar. iallafall ganska. en period brukade han stoppa in virknålar i genom min sovsrumsdörr när han tyckte att jag sov förlänge. en gång hällde han lugnt och metodiskt ett glas vatten över mig. en jul hade han ett alterego som hette nisse som han förvandlades till när han hade en specill tomteluva på sig. då pratade han med störig röst och svarade inte på tilltal om man inte sa nisse. jag hatade nisse och såg till att tomteluvan försvann. och jag brukade gömma min lilla sjöjungfrunfilm så att han inte fick titta på den tidiga mornar när jag fortfarande sov. då fick han titta på mtv istället.
niklas hade en pojkbandsperiod och hade en singel med aaron carter och ett band med sina klasskompisar i lågstadiet som hette black boys (alla var väldigt vita, mind you). detta vände dock när jag och sofia blev kompisar och sofia introducerade honom för ebba grön och thåström. i en legendariskt "mitt sommarlov"-uppsats som han lämnade in när han började sexan förkunnar han kort att han har blivit punkare. enligt ryktet satt den länge uppe på svensklärarens vardagsrumsvägg.
jag har lärt min lillebror allt jag kan, allt han kan. en typisk grej är att jag gillar nått, introducerar honom för det och han blir helt hooked och går till överdrifter. alltid ska han vara värst. detta gäller cirka all populärkultur utom hiphopen och viss film. vi gillar mycket populärkultur ihop. och en del fin kultur. och nu går han kulturvetarlinjen, bara för att vara värst. han skulle bli en kulturprettohipster på noll tid, om det inte var för att han är väldigt obekväm med det som är hippt.
min lillebror är kanske hundra gånger mer socialt kompetent än vad jag är. bibliotekarsonen kallade honom en gång "smooth". niklas kan linda vem som helst runt sitt lillfinger, trots vissa skolsvårigheter hade han den suraste mellanstadieläraren som bara gillar pluggisar ätandes ur sin hand. när en av de populäraste lärarna på vår grundskola summerade sina år där så hörde han av sig till min bror och sa att om det är någon som verkligen gjort intryck så var det han.
han har länge varit knepig med mat. i princip levt på bullar och jos och the occasional pannkaka/köttbulle/fiskpinne. nu äter han sushi med hull och hår och jag trodde att grisar skulle börja flyga på julafton när han smakade på sillen.
på många sätt är han en bortskämd skitunge, men det är väl mitt fel om någons.
första gången jag slogs av att han inte längre var världens minsta, stammande, gullockiga unge med klotrunda kinder var på mormors begravning. då var han sexton och hade kostym och var samlad och la en hand på min axeln när jag snyftade och åt räkmacka till begravningskaffet.
nu bor han i linköping. jag tror det är asbra för honom, men det är urdåligt för mig. fast det är inte så långt bort. jag är själaglad över att jag har honom. och fortfarande stoltast i universum över att han är min bror.
1.man ska vara snäll mot barn. man ska vara snäll mot alla, men särskilt mot barn. och dont you take my kindness for weakness, som det står på en tröja jag har som klara har gjort.
2. från var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
3. jag tror att ord har en har en kraft som är större än allt annat. ingenting är någonting alls om man inte klär det i ord.
4. rent metafysiskt så tror jag såklart att det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången.
den 10 januari 2009 sitter jag på bussen på väg hem från bibblan. Sofia ska komma hem till mig och vi ska kolla på rapport till himlen på kvällen. I höjd med bergshamra får jag ett sms från henne där det står: ”jag har skvaller!” några timmar senare sitter vi med kallnade tekoppar och pausad teveserie och kramas och gråter, för skvallret var att sofia var gravid.
om några veckor är det sportlov. då skulle man kunna säga att min och sofias vänskap firar tio år.
vi gick hela högstadiet tillsammans, men började inte umgås förrän vårterminen i nian.
på sportlovet i nian skulle sofia åka till fjällen med sin familj. kvällen innan hade vi pratat om the ark och hon hade frågat om inte jag kunde spela in min skiva med dom till henne på band. vi bestämde att jag skulle lägga den i en platspåse i min brevlåda när jag var klar, så skulle hon få komma och hämta den tidigt på morgonen. tyvärr hade jag inte invigt min familj i bandöverlämnadet, så min pappa plockade in påsen med kasettbandet när han hämtade morgontidningen. sofia fick iallafall med sig bandet tilllslut.
det känns stort, att ha en vänskap som är så gammal att den startade med ett kasettband. och den kommer överleva långt mycket längre än bandet vi då kunde förenas kring.
skulle kolla upp nått gammalt jag skrivit här i bloggy, och hittade det här inlägget. hade helt glömt den drömmen. hur sjukt är det inte att det typ HÄNDE på riktigt två år senare?! *leva drömmen*
vaknade, åt frukost, läste veckans dn i sängen
blev upphämtad av mamma och pappa, åkte till fredells, köpte hyllplan, konsoler, spik, tog fel hyllplan, upptäckte detta när vi lassade in i bilen eftersom de fick plats alldeles för bra, gick in och bytte
satte med hjälp av pappa och mamma upp hyllor uppe vid taket
färgkoordinerade och nålade upp 36 hipsters på min vägg
åkte till segeltorp och åt söndagsmiddag, hittade ett litet lämpligt skrivbord i hallen, pratade rekordlänge med godbarnet i telefon
tvättade håret, åt glass, läste gamla artiklar som jag skrivit.
