Vispopduon "Jag vet vad du gjorde förra sommaren". Med hits som "Det krävs två för pardans, det hörs ju på namnet" och "Hon kanske gjorde slut för att du är så jävla gnällig, har du tänkt på det eller?". Ny skivan "Din MAMMA vet vad du gjorde förra sommaren" kommer snart i en skivbutik nära dig.
(qoute: mary)
förövrigt bevisade emma igår återigen att det är hon och ingen annan som är min popkompis.
igår hann jag vara så många.
jag började med att vara Allas Favoritfröken som fick pärlplattor och hade barn i knät som vägrade vila med sina ordinarie pedagoger och sen var jag Den Språkutvecklande Lärarstudenten som läste spännande dödsgamla böcker på rim och fick kidsen att rimma själva.
sen var jag Inte Lika Duktiga Skolkande Lärarstundenten som åkte till uni, hookade med emma och lekte Barnkulturpretto for a greater good, lyssnade ïntresserat på föreläsningen "den rosa overallen "men egentligen bara brydde sig om det igenkännande leendet som THE fanny gav mig.
sen var jag Den Uppvaktande Vänninan som firade röda boots födelsedag en dag i efterskott med rihannakort och tjugotalsask och med att bli bjuden på varm choklad.
sen var jag Den Goda Konsumenten som peppad av ovanstående föreläsning föregick med gott exempel och köpte en monkitröja med rosa detaljer.
sen var jag Den Kreativa under Pannkakstårtsskaparafton i ipoden.
avslutade kvällen med att vara Den Omtänksamma och Tröstande Vännen som kom med mjölk, ostbågar och kramar och som bara tvingade till lite top modeltittande och snällt kollade på både smash lab och stargateatlantis och tillochmed startade om stargate när vi vaknade av att det tog slut.
Alltså, ni 12 som läser här regelbundet (och tydligen bor i Västerås? Vem känner vi i Västerås?), har ni lyssnat något på Andrew Bird? Jag har precis upptäckt, och jag vet inte om jag liksom är ett steg FÖRE alla andra, eller om jag är några efter och har missat hypen. Eftersom min skivsamling till pinsamt stor del består av döda män så brukar fallet vara det senare, men jag vet verkligen inte. Det känns som att det kanske borde ha varit en hype. Har det? Mitt nya bästa i alla fall, ibland låter han som Jeff Buckley blandat med typ lite Belle & Sebastian (eh, jag vet, mina referenser är uppfuckade av min syster, jag var en impressionable unge) och han spelar fiol! När jag pratade med Elsa kom jag fram till att det kan vara för att jag blir så himla impad av folk med simultankapacitet. Spela och sjunga samtidigt liksom.
Titta här för fiolspel och sång.
Lyssna här också.
tillsammans med mitt guldkassettbandsörhänge hade jag förra veckan mitt guldtrumpethalsband. det tyckte alla var fint. jag hade det idag och då frågade h varför jag inte hade den där som man lyssnar på musik med också i örat utan bara en plupp. precepitve that one.
jag gör födelsedagskort åt röda boots. går sådär. tänkte jag skulle vara spexig och översätta och ha mig, insåg sen att det gör man för att avväpna och visa på hur dåliga saker är. tänkte på det i fredags när vi kollade på im not there när det var i want you so bad, det är nån i en bok som översätter en massa dylantexter till sin pappa i 50årspresent för att visa honom hur sjukt lama hans texter är. jag vill ha dig så dåligt.
en annan jobbig grej är att det inte rimmar längre när man översätter. det är ju tråkigt. fråga kidsen, jävlar i min lilla låda vad vi rimmar och skrattar.
jag har iochförsig för mig att jag gjorde en rimmad översättning av en wildedikt på kreativt skrivande. har för mig att den var rätt bra. borde leta upp och hitta inspiration. nu är det bara du kan stå under mitt paraply.
ps. i ett annat sätt att vara ung är det. även känd i filmversion som hannah med h. suckyass film, bra bok och kickass soundtrack. handy man, bästa knifelåten!
i morse sa när jag kom kröp a upp i mitt knä och sa att hon hade saknat mig.
j berättade om iförrgår när han hade varit på astrid lindgren och haft huvudet i en huvuskål så dom kunde fota hans huvud med snälla laserstrålar.
vi inledde påskpysslet med flörtkulekycklingar, jag gjorde en piratkyckling med sjörövarlapp. nyskapande.
mary styrde upp så att emma kom hit och gjorde pannkakor. jag gillar när folk lagar mat åt en, speciellt om det är hemma hos en. fest. det blir pannkaksfest igen redan nästa onsdag. då blir det tillochmed pannkakstårta. emma bestämde att jag står för dekoreringen. det står jag för.
sandras mamma sa nån gång att vi måste inse att vi inte kan bära varandras bördor och analysera allt vi känner tillsammans för vi är inga psykologer. vi har inte det ansvaret och vi kan inte ta det ansvaret. det tynger ner förmycket, det är bara destruktivt och dåligt att kollektivdwella och vända på alla stenar och det måste vi fatta.
men alltså. om inte vi inte fick göra det, vad tusan skulle vi då prata om?
idag hade jag mitt guldkassettbandsörhänge på mig. ingen av kidsen fattade vad det var för något. b tyckte tillochmed att det var fult, och undrade om jag inte kunde ha ett fint örhänge imorgon. hon undrade också varför jag inte hade flätor oftare.
jag sitter nu och försöker komma på vilket örhänge som kan tänkas falla fröken på läppen. man vill ju vara omtyckt.
mitt bästa igår var när jag presenterade mig för någon och hon ba "maja, som i emmas popkompismaja?". jag gillar hur vi etablerar det här.
imorgon börjar mitt nya liv. jag är pepp. jag kommer ha rutiner. vakna samma tid varje morgon. frukost, lunch och mellis på givna klockslag. betalt, pedagogiska måltider är skiten! minst en timme frisk luft varje dag. påskpyssel. sångsamling. vila. jag ska vara ontop of my game och vara den mest utforskande och mest språkutvecklande ever.
och framförallt så ska jag få hänga med kidsen. det var, för att citera h, "så länge sen vi sågs ju."
igår sms:de jag när jag var på tuben, fast jag vet att jag mår illa av det. jag mådde illa ända tills jag somnade. förs gjorde jag också. trots täcke och flit och trots att tommy eldade på alla fyra gasplattorna och jag stod med händerna utsträckta både länge och väl.
ikväll har jag rosa ögonskugga som matchar mitt halsband. rosa som i gymnasiet när jag hade mammas frottéklänning i rosa och organge med orange strupbyxor och rosa knästrumpor och orange hårband och som sagt rosa ögonskugga.
mitt bästa med informationstekniken är när man använder den för att meddela sig med personer som man egentligen inte behöver använda sig av informationstekniken för att meddela sig med. som när jag och niklas msnade mellan källaren och mitt rum och gjord upp planer att mötas i köket. eller ännu tidigare när vi tittade på teve i olika rum och ofta hamnade framför samma program fast vi ville inte titta tillsammans för man vill ju ha kontroll över zappandet, men då brukade vi skrika till varandra om det var något bra på den kanal man kollade på, och om det var riktigt bra så brukade vi ringa och säga typ "ztv" och lägga på.
igår författade mary följande mail till mig:
Från: Mary Camden [mailto:mary.camden@gmail.com]
Skickat: on 2008-02-27 22:12
Till: Lucy Camden
Ämne: bills bills bills
el och telefon betald, din halva blir 314 kr och 50 öre. avrunda som du behagar! inte brådis heller, jag är tät i säkert ett par veckor till. easy peasy!
en liten ömhetsbetygelse:
At first we started out real cool,(cool)
Taking me places i ain' tnever been
But now your getting comfortable
Ain't doing those things that you did no more
Your slowly makin me pay for things
Your money should be handling
And now you ask to use my car (car)
Drive it all day and don't fill up the tank
And you have the audacity
To even come and step to me
And ask to hold some money from me
Until you get your check next week
You triflin',good for nothing type of brother
Silly me,why haven't I found another
A baller, when times get hard he's the one to help me out
insted of, a scrub like you who don't know what a man's about
can you pay my bills
can you pay my telephone bills
can you pay my automo'bills
then maybe we can chill
I don't think you do
so you and me are through
now you been maxing out my card(card)
give me bad credit,buying gifts with my own ends
haven't paid the first bill
but you steady heading to the mall
going on shopping sprees
perpetrating to your friends that you be ballin'
and then you use my cell phone(phone)
callin who ever that you think at home
and when the bill comes all of a sudden you be acting dumb
don't know where none of these calls come from
when your mamma's numbers here more than once
ps. två saker som kanske bör förtydligas/ ses som förmildrande omständigheter/ förklara marys godhet
jag var inte hemma när hon mailade
jag har inte fått nån lön den här månaden
det var fint igår.
vi hade mimosa. mamma hade strukit fjorton vita näsdukar, jag skrattade först åt henne, men sen snorade och snyftade vi oss igenom typ hälften.
siz var där också, det var sjukt skönt, även om vi knappt pratade med varandra.
jag insåg också poängen med begravingskaffe, som jag alltid annars tyckt var helt vidrigt, att folk typ PRATAR OM ANDRA SAKER och kanske tillochmed SKRATTAR precis efteråt. men det kan vara skönt att sitta tillsammans med alla de man innan satt och grät med och hämta andan lite och kanske tillochmed skratta åt sin pappas sjukt plumpa skämt om att betämmelserna kring hur man får bli strödd har att göra med hur mycket amalgam man har.
imorron ska jag träffa sofia. det har jag inte gjort sen den 25 januari. fatta länge sen det är då!
*smästbästis*
nu har det hänt. det jag inte rikitgt trodde skulle hända men ändå fasade lite inför. nu har det hänt igen, kanske man ska säga. jag har låtit mig påverkas.
grejen är, och jag skäms för att säga det här men det måste sägas, att jag har börjat läsa ett par tre modebloggar. for kicks, liksom, för att de skriver roligt och fotar fint (alltså inte självporträtt i spegeln med blixt som tar bort huvuden och framhäver dammpartiklar på glaset). det är mycket flickigt och rart och jag tittar på det och det är vackert och jag sugs in och utan att jag vet ordet av det så är marie antoinette-pasteller och spetsar och porslinsdjur det enda jag kan tänka på. och jag klär mig som det vore majmånad och ser ut som en picknick och det är skirt och häromdagen köpte jag en tröja med volang på. det är så snyggt förpackat och jag vill också vara snyggt förpackad, men jag tyckte ju inte att det här var definitionen av snygg förpackning för bara någon månad sen. hjärntvätt i tell you, hjärntvätt!
och i fredags när jag fikade med mamma började hon prata om hur hon skulle sy ner vecken på sin horkjol så hon kunde ha den på begravningen och sen sa hon horkjol kanske fem gånger, och jag tror att det som var hor i kjolen var nånsorts slits, men jag har mycket svårt att tänka mig att den skulle vara oanständigt hög och horig och sen började hon beklaga sig över att hon inte hade några horskor fast kanske kunde hon ha mormors gamla horskor och det var lite förmånga hor i ett samtalsämne och att säga mormor och horskor i samma meningen känns ju sådär.
ps. cho sa när jag pratade med henne om det att man kanske inte behöver se det som hjärtvätt, utan det skulle kunna kallas inspiriation...
chokdagen övergick i en silverskokväll. fast hon hade inte silverskor. vi åt mat och pratade mat. om vår relation till mat. som är ganska lik varandras och som vi inte pratar om för då kommer skammen och skulden och då blir det dåligt stämning. och vem vill ha dålig stämning?
det är tur att nån är lika mycket och lika lite uppfuckad i sin matrelation som man själv. man behöver en outlet. även om det kanske kom sex år försent. eller så kom det precis i rättan tid. det är svårt att avgöra sånt där.
skönt också att man kan vara så lika fast man är hundra mil olika. den 22 mars firar vi fem år.
inatt drömde jag om en skallig man som ramlade och apelsiner. oklart var den skalliga mannen slutade och apelsinen började.
annars har jag haft en choklaradag. tidig fika och textprat och annat prat. simla bra med tidiga fikor, man borde börja varje dag med en fika. jag tycker så mycket om textprat med klara. vi gör det så bra, jag läser hennes texter så bra (bättre än de som faktiskt går hennes kurs och har det som huvudsysselsättning), hennes ord är så bra. och jag kommer alltid på en massa saker som jag inte tänkte på när jag läste när vi pratar utifrån mina kladdiga anteckningar och utropstecken.
sen såg vi vems lilla mössa flyger, publikrepet. alla måste se den. det var barnteater at it's finest. hell, teater at it's finest. det var interaktivt, och rörligt, och världens största sandhög och fiffiga lösningar och tallen och cyklonen och så fina tolkningar och aaahhh!!! men mest var det kostymerna. alltså kostymerna! nökens stickade bulliga, ellens snabel, hela stenkulan, pinjekottens fina fina smoking och sorgbandet , dom var helt fantastiska! mack som var ett med sin hoj, åh. ALLA MÅSTE SE. oh.
och nu skickade cho sms att jag är så snäll och bra. trevligt!
Jag hade värsta långa inledningen här om skola och studentliv och shit men WHATEVS. Jag har glasögon nu. Det är en helt ny värld där ute folket. Bokstavligt. Jag var så himla säker på att jag hade perfekt syn så när optikern lät mig prova rätt sorts glas (som för övrigt satt i värsta framtiden-på-femtiotalet-bågarna) så trodde jag att han hade fuskpimpat min ögon på något sätt. Och nu när jag har gått omkring med glasögonen i flera timmar så är det helt galet vilken skillnad det gör. Snart ska jag provkolla på teve lite, med glasögonen så klart. Det ska bli en fest.
Vad jag ser med mina nya glasögon:
vad det står på skyltar på långt håll
mer än bara ljusfläckar när det börjar bli mörkt och är mycket lampor tända
vad det står på skyltar på lite närmre håll
Vad jag hoppas att jag kommer att se med mina glasögon:
vad det står på tavlan på föreläsningar
vägen när jag kör bil på kvällen
skillnad på väg och oväg när det regnar
jag har ingen att ringa på natten längre. jag vet jag vet, ni är säkert flera som tycker att jag får ringa er på natten, men det handlar inte om det, det handlar om vem jag känner att jag kan ringa, vem jag känner att jag har rätt att ringa. som jag inte ens tänker tanken om att jag skulle störa, utan som jag utgår ifrån vill lyssna på sånt som jag tänker på på småtimmarna. och det behöver inte ens handla om att det faller samman och isär, det behöver inte vara viktigt, riktigtviktigt utan bara just då nått att berätta. eller inte berätta. de man kan vara tyst med i telefonen. som i teliareklamen, när hon sover med telefonluren avlagd bredvid kudden. sånt kunde jag, sånt hade jag. och det var inte ens länge sen.
efter några veckors, inte speciellt vetenskapliga men nogsamt genomförda, experiment så har jag kommit fram till att det nog rör sig om idoldyrkan. vilket ju är bra, på ett sätt, men så sjukt dåligt på många andra sätt. för får jag inte lyssna längre nu? det skulle säkert vara det bästa, det lugnaste. men vem vill ha lungt?
det rör sig ju också om vänskap, eller en önskan om vänskap, och en sund och fin liten idoldyrkan skulle liksom kunna underlätta den vänskapen.
men de fina linjerna. de fina linjerna gör mig galen!
igår stod jag i kö. tillsammans med resten av stockholm. det var en upplevelse och ett krig. först var jag helt imponerad av de långa raka leden och det fina flytet och hur väluppfostrade och trevliga alla var. sen blev det värre en alla babaköer tillsammans. inte ens sista metropolis kom i närheten. det var helt galet. efter att jag och emma stått i kaoset mellan kravallstaketen och inte rört oss förutom i sidled och puttningar i en halvtimme så gav vi upp. vi fick dock vänta innan vi kunde ta oss ur. liksom när står man i kö och så är alternativet "nu vill jag lämna kön" inte genomförbart. då vill man lämna kön. när vi väl gjorde det så fick vi en klapp på axeln av en vakt och sen blev vi helt skakis. då kom nästa krig. tunnelbanan. lika orörligt där. det enda positiva var att den nerkylning som skapades i kön motades lätt bort av den svettiga gröt som tunnelbanan var.
emma och jag kom också på många tips och idéer om hur man kunde göra en världens bästa klubb. eller iallafall en väliidgt bra klubb. den innefattade allt från säkerhetspådrag och uppsyrdkö till frystejpsmarkeringar mellan dansgolven och en twisterlek på det (höger hand syntgolvet! ).
nätverknadet gick över förväntan. fanny, the fanny, var där och bara en sån sak som att hon kände igen mig och log glatt hade ju räckt länge. men så pratde vi genuspedagogik och lärarutbildning och hon ba mina barns förskola är bra, där borde du göra praktik, och jag ba okej, och hon ba hör av dig om du vill ha nummer till de bestämmer och jag ba okej, det vore ju finemang det gör jag nog.
jag tror jag är essensen av coolhet.
och igår var jag på genusdagiset och imorgon ska jag till genusdagiset och ikväll får jag tackvare att jag är genusintresserad lärarstudent som jobbar på bibblan gå på hallongrottan och föreläsning om vilda förlag och hur man bygger en icke normativ värdegrund med barnböcker.
jag hustlar, nästlar mig in, nätverkar.
och idag läser jag och förebreder mig för veckans seminarium om läsutveckling och det är intressant med helordmetoder kontra fonem och morfem och bokstäver och böckerna är så nya men ibland står det så konstiga saker och hur ska jag förena detta med ett konstruktionistiskt genusperspektiv och jag blir så arg när det står att män ska läsa in böcker på talband, så provocerad, fastän jag tycker det är bra, men hur man man avhandla det så enkelt. och det funkar åt andra hållet också, nån genusstudnet hade skrivit buppsats om genusdagisets workshoparbete och kritiserade den kompensatoriska pedagogiken med nån form av queeransats och menade att man upprätthöll den bipolära könsuppdelningen och jag blir så arg, jag blir så provocerad för jaja, det är säkert rätt som the artist formarly known as patriarkatflatan sa att det finns typ sju kön om man räknar och visst det blir problematiskt men hur ska man göra då? vad ska man göra istället? jag tror inte på medvetenhet, inte enbart, för vilket barn som är låst till att leva upp till förväntningarna utfrån det bioligiska kön som omgivningen anser att det har blir hjälpt av att jag tänker "det finns sju kön åh jag är så medveten".
fast kanske är jag bara lockad av det handfasta och konkreat i det kompensatoriska. det är så svårt. och jag vet inte vem jag ska prata om det med.
igår var jag hos tandläkaren för första gången på tre år och det såg bra ut men hade det någonsin varit tal om tandreglering? , fast alla vill kanske inte ha ett colgateleende och han bara sprutsde ur sig metaforer och liknelser till tandsten (som små alptoppar och svarta små kniveggar) och så fick jag två små tandkrämstuber av tandsköterskan eftersom jag sa att jag hade illningar och små tandkrämstuber är det bästa jag vet, tillråga på allt fyllda med den enda tandkrämssmak jag gillar och så bokade vi tid för nästa besök, och inget vet jag om vad som kommer i framtiden, vad som händer om ett år, jag planerar inte så långt, världen kanske går under, men inte den 3 februari klockan fyra på eftermiddagen för då ska jag till tandläkaren och har man planerat nått som genomför man det så växthuseffekten och trejde världskriget får snällt vänta för jag har planer den eftermiddagen.
igår var det dans. det var kul. mary bangade med orden "jag vet att jag är en dålig vän, men jag kan leva med det". jag utnämnde emma till min nya popvän. vi förklarade krig mot maskerna, hård krigsföring med nånsorts väsande kattpose och vassa armbågar. jag tror vi vann, sista timmen hittade vi en fallen och trampad maskrest på dansgolvet. vi spanade ganska mycket också och emmas mobil var synsk och förutspådde laakso och kent.
nu ska jag äta marys dödsstora bullar till middag och ikväll är det nip/tuck efter tyå två års uppehåll! äntligen. jag firar med att göra mitt carverface, min bästa grimasch.
jag har tre sorters spill på min tröja. fyra om man räknar med teet jag hällde över mig för en halvtimme sen, men te har en tendens att inte synas på mörka underlag. det gör däremot köttfärssås, gräddfil och choklad.
egentligen hade jag tänkt titta på rules of attraction nu, och få nån sorts dawson is a freack-hattrick . han hade bibliskt personlighetsklyvning och tortererade marys favvoagent nörd på teve nyss. men jag orkar nog inte. tröttheten. jag har faktiskt jobbat tre kvällar i rad den här veckan. man får vara trött då.
juste! igår när jag jobbade så läste jag svds kulturdel och det handlade om fildelning och så var nån artist mot och så var dennis lyxzen såklart med och var för. det fanns en bild på honom. där uppvisade han nån form av, vad jag tror är, hans naturliga hårfärg. han var typ blond! dennis lyxzen! vad är detta! vem ska färga håret svart om inte han gör det? han är ju svarthårsorginalet. han var också ganska lame i sitt hyllade av nerladdning och var typ "kluven". KLUVEN. dennis-refused-vegan-svartfärgatspriphår-hardcore-dödscommie-lyxzen var kluven i frågan om fildelning. jag säger då det. styrka sitter uppenbarligen inte i håret utan i hårfärgen.
nya grejen på skolan formarly known as lhs (vilket man ab-so-lu-t inte får säga längre, vi går på universi-te-tet nu) är att skylla allt på sammanslagningen. på bibblan för man till följd av sammanslagningen inte längre låna på leg (hallå! jag råkar jobba på huvudbibblan och där lånar jag gladeligen ut på leg vareviga pass!), papper kommer inte från tryckeriet till följd av sammanslageningen (som om dom har flyttat på tryckeriet!) och det går inte att lägga upp saker på kurshemsidan till föjld av sammanslagningen (alltså ni var inte så bra på den innan heller!). idag fick vi betala för det lilla kompendiet med föreläsarens printade powerpoint, eftersom hon inte kunde maila den till kursansvarige pga sammanslagningen och istället fick kopiera upp dem. som om hon betalade ur egen ficka!
hur ska man veta om det är vänskap eller kärlek eller bara idoldyrkan?
idag har jag varit på cellprovtagning. vuxenpoäng! dock stora minusvuxenpoäng till mvc huddinge som författar kallelsen i typsnittet comic sans. ba "nu skojar vi till det och låstsas att det inte handlar om cancer." mog1. which reminds me, den dag jag börjar skriva dagislappar med comic sans är dagen då ni alla säger åt mig att byta karriär. framförallt om jag denna dag också är iförd en bylsig jeansskjorta med pärlemorknappar och kommundelen broderat i blått på ena armen. ni har då mitt full stöd att även anmäla mig till stilpoliserna. och håna mig för all framtid.
efter att dom stoppat instrument och krafsat runt klart i mig så träffade jag sandra. hon hade läst bitterfittan och vi hade helt givande vardagsfeminismsamtal. jag räknade nog ut henne lite för snabbt där. det är fint att ha fel på det sättet.
heath ledger är död! det är ju helt sjukt. framförallt är det sjukt för att jag gissade det! i morse vi frukostbordet med p3nyheterna så lyssnade vi bara halft och hörde bob dylan-filmen och piller i lägenheten, och jag sa det är säkert heath ledger, på skoj. och så var det så! det här är ju typ som när jag gick i fyran och drömde om vilka som skulle vara sjuka och så var dom det dagen efter. fatta rädda vi blev då, sandra och jag. vi skulle göra nån stor grej som jag drömde gick åt helvete så då vågade vi inte eftersom jag uppenbarligen drömde sanndrömmar. nu känns det typ som att det är mitt fel att heath har dött.
och alltså jag blir lite upprörd, dn.se/kultur! heaths karriär i bildspel, och inte en enda bild från 10 orsaker att hata dig! hur kan det inte vara med. alltså den filmen, hur många gånger har vi inte sett den? jag älskar som bekant klassikerremakes i high schoolmiljö. alla såg den. alla tyckte att heath var det snyggaste som fanns, vi övergav snabbt bildsökandet efter leonardo dicaprio till att förmån för heaths lockar. skäms dn kultur, ni vågar aldrig ta i fulkulturen! dessutom borde väl det gått tillräckligt lång tid nu för att man ska den ska kunna upplyftas i finsalongerna.
I hate the way you talk to me, and the way you cut your hair.
I hate the way you drive my car. I hate it when you stare.
I hate your big dumb combat boots, and the way you read my mind.
I hate you so much it makes me sick; it even makes me rhyme.
I hate it, I hate the way you're always right. I hate it when you lie.
I hate it when you make me laugh, even worse when you make me cry.
I hate it when you're not around, and the fact that you didn't call.
but mostly I hate the way I don't hate you. not even close, not even a little bit, not even at all.
now thats posei for ya!
igår sydde jag ihop grenen på mina byxor med ena bakfickan när jag skulle laga ett hål.
snart ska jag gå på genusföreläsning, i egenskap av alumni (älskar ordet, det känns som man snart ska få vara med i gilmore girls och berätta för rory hur det är att gå på harvard! skulle ju kunna omsätta det till verkligheten och berätta för emma hur det är att gå på cfg. fast det känns ju inte riktigt som samma grej utan de väldrilllade, vitklädda, perky tennisspelande nästintill incetuösa barnen.).
men först ska jag fråga kåren hur 220 + 110 kan vara = 660.
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Kom in på ett program, var på en rättegång. jobbade som personlig assistent och gillade det
2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag jobbar inte så
3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Oj, säkert någon jag känner men jag är dålig på att hålla koll på dem. Ingen nära vän, i alla fall.
4. Dog någon som stod dig nära? Ja
5. Vilka länder besökte du? USA
6. Är det något du saknar 2007 som du vill ha år 2008? Same old, same old
7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas? 28 juli kanske
8. Vad var din största framgång år 2006? Att jag kom in
9. Största misstaget? Om jag fick göra om skulle jag jobbat annorlunda med festivalen
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Löss! Annars har ryggen inte alltid skött sig, och jag har haft feber vid tre tillfällen vilket är mer än typ alla andra år tillsammans.
11. Bästa köpet? Min lilla musikmaskin
12. Vad spenderade du mest pengar på? Hyra och räkningar såklart. Annars har jag börjat köpa kläder, något av en ny grej
15. Gjorde någonting dig riktigt glad? Det där med utbildningen till exempel
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007? Mika - Grace Kelly och Lollipop, romantiska skivan, Säkert! - hela skivan typ, M.I.A. - Jimmy, Brian Wright & the Waco Tragedies - Glory Hallelujah
17. Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år? Rätt lika tror jag
18. Vad önskar du att du gjort mer? Läst [haha, LAME! men ack så sant]
19. Vad önskar du att du gjort mindre? Nojat
20. Hur tillbringar du jul? I feberyra
23. Hur många one night stands? Herregud
24. Favoritprogram på TV? Heroes började bra men svek så himla svårt, Miami Ink och Scrubs och en OZ revival!
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Jag skulle säga att det här året har gått i föraktets tecken, snarare än hatets
26. Bästa boken du läste i år? Det här med att jag lever ett intellektuellt fattigt liv har ju varit ett problem. Det får bli Couplands två senaste, JPod och The gum thief
27. Största musikaliska upptäckten? Jag upptäcker väldigt lite ny musik. Det får bli Säkert!
28. Något du önskade dig och fick? En eventuell framtida karriär
29. Något du önskade dig men inte fick? Ja
30. Årets bästa film? Eh, jag vet inte, jag har typ bara kollat på gamla julkalendrar i år
31. Vad gjorde du på din födelsedag 2007? Hur många år fyllde du? Jag fyllde 22 och enligt min kalender jobbade jag och hade tjejgruppsträff
32. Finns det någonting som hade kunnat göra ditt år bättre? Jag hade kunnat vara mer nöjd över mina prestationer på mitt sommarjobb
33. Hur skulle du beskriva din stil 2007? Jag mötte tightsen och tightsen mötte mig. Lektant möter fältbiolog möter reade Indiskatunikor
34. Vad fick dig att må bra? Jag styrde upp min framtid, fast det var en jobbig väg
35. blev du kär i år? Typ inte
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest? Jag ogillade på avstånd, och skämdes mycket
37. Vem saknade du? Dom som jag inte har tillgång till till vardags, när jag kom på att jag inte hade det
38. De bästa nya människorna du träffade? C! Och alla andra såklart
39. En värdefull läxa du lärt dig i år? Jag jobbar inte så
40. Citera en sångtext som summerar ditt år? Eh, jag vet inte. God is in the house - Nick Cave med tanke på världen och livet och så.
idag har jag lämnat in min tenta och nu är 07 slut på riktigt. jag har ätit soppa och pannkaka, fast i fel ordning, gjort ett örhänge, jobbat, tappat/bestulits på/ förlagt mitt terminsbusskort, hence plankat till landet där jag hängde med mina jobbarkompisar och tittade på när biblitoeksbästisen spelade. fint vare!
jag insåg också att man få lov att faktiskt välja om man vill vara vän med en person eller om man vill internetstalka den, en kombination är för komplicerat.
är mest nöjd med bondningen jag gjorde, heja! vi fann oss över svartsjuka och otrohet, hat till han som aldrig sa hora och jag behövde bara nämna bengt ohlssons namns så rynkades näsorna. fina brudar! och nu har jag verkligen fyllt på vår vänskapskvot, och kan slappna av. ibland har jag verkligen samma syn som the sims har på vänskap, att man ska fylla en viss kvot för att vara vänner, sen kan man låta bli att ses på ett tag utan att det dippar alldeles. i sims brukade jag allti låta min karaktär hångla med så många som möjligt, när man hånglar sig över 80 så blir ju folk kära, och man kan ju ha flera kärlekar på gång så länge de inte träffar varandra. sen kunde man sakta låta det droppa från 100 och inte förän det kom till 50 så var vänskapen i fara, för när kärleken försvann vid 80strecket så blev det automatiskt vänskap istället! så himla praktiskt! man behövde bara träffa sina vänner en gång i veckan och hångla upp dom så var man safe och kunde fokusera på träning eller fortbildning vid bokhyllan eller staffliet och så fick man befodran på jobbet.
synd att det inte riktigt funkar så i verkligheten. lätt det skulle vara att vinna livet då.
jag trodde verkligen verkligen att jag låg på gärnsengränsen. när han gick igenom betygskriterierna så tänkte jag att jag skulle vara så djävla nöjd om jag fick d, men trodde snarare på e, drog världens lättnades suck när han sa att ingen hade fått fx och f.
och så fick jag b! B! som i det näst högsta betyget! ingen på kursen hade fått a. han skrev att han tyckte den verkligen var bra och att jag borde skicka in den till bang. BANG! och efteråt sa han till mig att han verkligen gillade den och frågade om jag var nöjd med betyget. nöjd?! skoja inte! b för tusan!
B!
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? började på utbilda mig till ett yrke, nätverkade på ett karriärsmässigt sätt, bakade prinsesstårta(or), vittnade på en rättegång
2. Höll du några av dina nyårslöften? jag hade inget löfte jag hade ett projekt, och det höll jag, tillsynens mycket bra.
3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? mia
4. Dog någon som stod dig nära? nej
5. Vilka länder besökte du? inga!
6. Är det något du saknar 2007 som du vill ha år 2008? det gamla vanliga
7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas? jag minns inga datum.
8. Vad var din största framgång år 2006? att jag tog djävligt lite skit, både privat och i skolan. att jag vågade byta studentarbetslag. ATT MIN LÄRARE SA ÅT MIG ATT REFERERA TILL MIG SJÄLV!!
9. Största misstaget? en viss fredagskväll i februari skulle jag nog valt att stanna hemma istället
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? jag har haft löss, hade emoöga i en månad och fick min första arbetsskada inom mitt framtida yrke
11. Bästa köpet? guldtajtsen, jag ska spara dom som ett tidsdokument
12. Vad spenderade du mest pengar på? bling
15. Gjorde någonting dig riktigt glad? att mitt intellekt uppskattades, att många var snälla från oväntade håll. och jag började gilla musik igen, det var fett.
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007? lollipop - mika, umbrella - rihanna, generation x – kent, e18 – detektivbyrån, opposite of halleljuha – jens lekman, jag hatar män- e l e n e t t e, säkert!- vi kommer och dö samtidigt du och jag
17. Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år? plus minus noll.
18. Vad önskar du att du gjort mer? dansat
19. Vad önskar du att du gjort mindre? ältat
20. Hur tillbringar du jul? i dagarna tre hos ma och pa. ganska fint, ganska ångestfyllt
23. Hur många one night stands? det beror väl på hur man räkarnar. eller det gör det inte. men i alla fall.
24. Favoritprogram på TV? heros, tori&dean inn love, miami ink, top model 8
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? nej jag tror mest jag slentrianhatade i största allmänhet i år. det känns ju fint!
26. Bästa boken du läste i år? jag har typ inte läst nått annat än kurslitteratur. läste en fett bra avhandling som hette den välreglerade friheten.
27. Största musikaliska upptäckten? mika, detektivbyrån, säkert!, E L E N E T T E
28. Något du önskade dig och fick? substans, i alla fall lite. och en guldig verktygslåda.
29. Något du önskade dig men inte fick? massor.
30. Årets bästa film? blades of glory
31. Vad gjorde du på din födelsedag 2007? Hur många år fyllde du? 22 stycken och jag hade audience hela eftermiddagen
32. Finns det någonting som hade kunnat göra ditt år bättre? csns inkomsttak hade kunnat vara utformat lite bättre. och vissa personer skulle kunna varit lite mindre cepe.
33. Hur skulle du beskriva din stil 2007? guldhora meets popflicka meets jcs ekoavdelning
34. Vad fick dig att må bra? jag fixade nog det mesta själv på den fronten. och bara det är ju en sak att glädjas över i sig.
35. blev du kär i år? alltså jag känner mig inte helt bekväm med att hålla på och etikettera mina känslor så där.
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest? de jag före i skolan. hej jag är marcus birro!
37. Vem saknade du? dom jag inte hade, när jag hade dom ville jag att dom skulle gå.
38. De bästa nya människorna du träffade? dom nya på mitt jobb! och lisa i min klass.
39. En värdefull läxa du lärt dig i år? inget nytt under solen, lära av sina misstag kan de karaktärsstarka ägna sig åt.
40. Citera en sångtext som summerar ditt år? jag hatar män
jag tänkte att i år kunde vara året då jag är den som mår sämst av oss. att jag är lägsta nivån. okej?
och en annan grej med hela mp3grejen och hur obekväm jag känner mig med det är ju i ärligehetens namn att jag är en sån nu. en sån som har en mp3 spelare. inte en skev cdspelare som hackar när man har bråttom och batteritid på en kvart och tejp istället för batterilucka. inte en freestyle med blandband som nånspelat in för att man ska förstå vem den är.
utan en mp3spelare. inte nog med det, det är ipod dessutom. men den är iallafall inte vit.
men jag känner mig som en förändrare och utesluten ur klubben. sidbyte. lite som jenny och leggingsen. eller tommy och plasthåret.
min msnskompis kallar mig dryg och jag kallar honom envis och det är så fint på nått sätt, och sen säger han att han tycker om mig ändå och jag försöker säga nått snällt tillbaka och då säger han att jag är dryg igen. det är så himla retigt hela tiden och jag tänker att han är lite min nalle puh, för han fattar inte vad jag menar med trånar när vi pratar om kärlek och grannar som han går offline för och jag säger att jag är hedrad och han förstår inte när jag är uppriktigt, men det är fint. det får plats så mycket fint mellan envisheten och drygheten och fjantiga smileys. det är väldigt fint.
jenny: sjukt. nu är jag på tråkig förfest. och spelar paranoid. haha.
jag: varför är den tråkigt? o. varför SPELAR du paranoid? jag är på förfest med mango och annat trevligt.
jenny: vadå SPELAR? jag fick i uppdrag att välja musik o valde ozzy. varför inte. men nu moz. mango är bra.
jag:JAHA! jag trodde du spelade som i låtsades! att du var. moz är bra. nu ska vi till landet, men jag är lite segis
jenny: JAHA. vadå landet? det låter otäckt.
jag: oh begreppsförvirringen är total! landet som i klubben, you know. klubb idyll, det ska tydligen vara queert sägs det.
mary är den bästa! inte nog med att hon låter mig hänga ut henne för hela maskulinitetskursen, hon hjälper mig att läsa queerfeminisktisk agenda ordentligt och har sagt att hon VILL korra det jag skriver nu imorgon bitti. finaste.
eller januari, helst januari, helst nu på engång. stoppa mig! stoppa mig!
behov: realtiy check, så himla mycket!
igår fick jag mat och sen fick jag dansa. min två bästa grejer. livet och pinnen och det.
idag är dagen då min essä ska matrialisera sig. jag har skrivit två sidor. det ska vara mellan fem och åtta, alltså tänker jag lägga ribban på sex typ. ribban är också lagd på en ganska oakademisk nivå, men han sa att man skulle känns sig fri och vara personlig. tyvärr kommer det nog resultera i att jag lämnar in ett mycket långt blogginlägg med förstättsblad. just nu har jag någon sorts blockering som jag inbillar mig kommer släpp när mary kommer hem med lilla ångestboken. om hon nu gör det.
annars har jag motat blockeringarna med promenad och kalle och chokladfabriken, blev såklart dödsasugen på choklad, men marabou lever inte riktigt upp till ernst-hugos inlevelse i hur en wonkas drömkolafluff smakar.
jag har snott marys arvikatörja för det är så djälva kallt här nere och jag har inga bra stor kläder, bara små och fjantiga, för jag är så liten och fjantig. när ska jag sluta med det?
självklart har jag även lagt patiens tjugo gånger och hittat nya stalkervägar. alltså jag varnar er, jag kan hitta allt på internet! tro inte att ni inte är sökbara bara för att ni har värsta svenssonnamnen, i have my ways! jag har nu läst dagboksinlägg från hösten 05. fatta hur längesen det är då. lämna inte spår på internet, era idioter.
jag skulle bli en så himla bra privatdetektiv.
jag har blivit med mp3spelare. på många sätt är det en helt ny värld som öppnar sig och jag kan inte säga att jag helt friktionsfritt kan ta denna värld till mig och känna mig hemma. det är så mycket jag inte förstår. det är så mycket som jag måste lära mig. jag övar varje dag. för jag tycket det är svårt, och konstigt. nästintill perverst. lyssna på musik offentligt, mitt bland en massa andra människor. jag blir helt generad! det känns som om folk läser mina tankar. som om jag lika gärna kunnat vara naken!
och så sitter man där och så kommer ens favoritlåt och så dör man kanske lite av lycka. men man för inte visa det. man kan ju inte sitta där och lyckodö mitt på blanka torsdagen. tunnelbanan is not the place for dramaqueenkänslorna. jag har då aldrig sett nån som sitter och dör av sin favvolåt. alla som lyssnar på musik ser helt nollställda ut. hur gör ni? hur gör ni för att ha exakt samma ansiktsuttryck 7 tunnelbanestationer? hur gör ni för att inte börja lipa när samma låt som ni lyssnade på kvällen innan och tänkte på nått lite sorgligt kommer? hur gör ni för att inte spänna ögonen i passageraren mittemot och peka med myndigt med pekfingert och skriksjunga but im far too smart to get fooled by myself? hur lyckas ni hålla benen i styr och inte skutta, dansa och gå i takt till musiken?
jag måste koncentrera och kontrollera mig så himla mycket att jag knappt vet vad jag lyssnar på längre. gör alla andra också så här? eller hur gör ni? lyssnar ni på dålig musik eller? som inte berör er det minsta? som hissmusik? eller är ni helt avtrubbade? eller är ni så hämmande att ni aldrig känt för att brista ut i koreografi mitt på gatan? inte undra på att ni behöver alkohol för att kunna dansa i så fall.
säg då! hur gör man?
jag åker inte hem. jag stannar. ännu en natt i källaren i den påtok förmjuka sängen och ännu en sittning med julmat. jag stannar och gömmer mig.
och hemvändning. är det inte exakt det jag sysslar med? jag går på samma gator och stigar som jag gått tusen gånger förr och tänker om samma tankar som då, stöter på sånna som man bara hälsar på för att och aktar mig för gamla klasskamrater, och dricker fjorton koppar te om dagen ur min älsklingsmugg, och hänger i mitt gamla flickrum som nu är nånsorts gästrum med tätlsäng och helt omatchade möbler (ikea ungdomsstyle möter mormors finstolar som man inte fick sitta på(stolar! som inte är till för att sitta på!)) mot mina vrållila målade väggar, och jag gräver bland gamla foton och böcker och hittar gamla uppsatser och saker som jag letat efter i två år på helt fel ställen. men mest av allt tänker jag på allt som jag tycker är minsta lilla jobbigt, eller tråkigt, eller läskigt, eller hemskt, eller sorgligt, och blåser upp allt och ältar tills jag inte längre vet jag blir ledsen, egentligen.
det som är bra då, med att vara hemvänd, är att man har sin bästis bara ett telefonsamtal bort. det är mycket lättare med nattliga promenader då.
igår var det julafton. jag har antagligen varit snällast någonsin, för jag fick mest julklappar (det brukar jag icohförsig få) och bäst. tex. så önskade jag mig en gång för längre sen en verktygslåda, helst i guld, haha, på skoj. och nu fick jag det! mamma hade sprayat en verktygslåda med guldfärg, för tydligen är det inte helt vanligt med guldverktygslådor i järnaffärerna. bästa julklappen. sen fick jag massa andra saker som också var dödsabra. jag äger tex. örhängen nu som kostar mer än 100 pix, thats a first. och sofia hade gjort finaste magneterna av våra fotoremsor från lava anno typ 2002.
missade midnattsmässan, för den började tydligen halv tolv.
nu ska jag gå runt sjön med mamma och pappa och karin. jag vill inte åka hem. jag vill gå runt sjön om och om igen och kolla på film med niklas och äta julmat och sjunga soundtracket till mary poppins. inte åka hem till en tom lägenhet med världens stökigaste nedervåning och essäer och vfurapporter som ska skrivas.
Som för att kompensera för jul/chanukka-firandet (ja ni vet ordet lucy brukar använda) så vann jag julklappscounten idag. Halsband, kola och ljus (i och för sig inte till mig, men ändå). Värt. Jag har också judebondat ikväll, så jag tänker att jag är på guds goda sida ändå. Det är mitt i natten nu, jag har varit på inflyttningsfest på andra sidan stan. Jag vill inleda följande stycke med att förklara mitt förhållande till kollektivtraffiken. Jag gillar kollektivtrafiken. Starkt. Man skulle kunna säga att jag och kollektivtraffiken står på god fot med varandra. Jag åker mycket tunnelbana och pendeltåg. Tunnelbanan och pendeltåget svarar med att inte vara försenad så ofta så det stör (blå linjen kompisar). Men alltså det är löningshelg och snart storhelg och för en halvtimme sedan fann jag mig på centralen med en halvtimmes väntetid, några ynka timmars sovtid och en tågresa framför mig och sjukt kissnödig. Så jag tog en taxi och nu skäms jag. Jag memorerade chaufförens nummer, och sedan skämdes jag för det. Jag lämnade fram mitt leg fast han ville inte kolla på det så då skämdes jag igen. Sen kom jag in och fick gå på toa och skammen liksom lämnade mig i samband med det. Det var värt det, alla gånger. Jag hade tänkt skriva något mer om hemvändarfester och hur man inte kan förstå det om man är från en storstad, men det känns av någon anledning inte så intressant längre. Jag kanske återkommer när jag är i skogen. Då ska jag berätta mer om UNA-bombarnyåret också. Spännande!
här sitter jag i mina änglapyjamasbyxor och min julvintertröja och äter risgrynsgröt. känn julpeppen! samtidigt som jag gör, dekorerar och slår in julklappar för glatta livet. niklas julklapp mest. den tar tusen år.
igår ägnade jag typ 90 % av min vakna tid åt niklas julklapp. jag vaknade, åt frukost, gjorde niklas julklapp, julpysslade i typ en kvart, gjorde niklas julklapp, lisa kom hit med choklad, jag smakade på chokladen, gjorde niklas julklapp, gick till coop och köpte clementiner och middag, värmde middagen, gjorde niklas julklapp, åt middagen, åkte till jobbet, gjorde niklas julklapp, impade på biblioteksbästisen med niklas julklapp, scannade, gjorde niklas julklapp, stängde, väntade på bussen, gjorde niklas julklapp, kom hem och hetsade mary om niklas julklapp, kollade på teve och gjorde niklas julklapp. you get the picture. och jag har ändå hållt på med den då och då i två veckor och nu på morgonen, och fortfarande är den inte klar!
har pausat nu ägnat marys julklapp lite uppmärksamhet, eller mest förpackningen. vi ska ha chrismukkah ikväll, mary hatar mig så himla mycket och skirker typ assimilering och exotisering varje gång jag nämner det. och då var det ändå hennes förslag.
igår var jag på julkonsert i katarina kyrka. tommy bjöd. i väntan på att det skulle börja hade han en lång utläggning om varför han hade gått ur svenska kyrkan, att han gärna skulle betala om pengarna gick till att underhålla dom snygga kyrkorna och att bevara fina traditioner, men inte när dom ska hålla på och modenrisera sig och hänga med och lansera sig och göra reklam. egentligen håller jag helt med, men det sa jag inte. dels för att han skulle bli mallig, och dels för att vår kommunikation på någotsätt går ut på att säga emot allt den andra säger. sen svor han fem gånger också och sen började det. det var juligt och varmt. gloo-ooooo-ooooo-oooooo-ooooo-ooooo-ria var bäst. sämst var att alla apploderade! i kyrkan! sen jag åkte hem och fortsatte på det religösa temat i julkortstillverkningen och sen somnade jag innan timmen (alltså den tolfte) var slagen. vakande pigg och nyter halv nio för att en dryg timma senare infinna mig på arbetet. bibliotekerasonen hade inte riktigt följt samma linje, enligt egen utsago hade han hävt öl i gamla stan tillsammans med ålderstigna norrmän fram till klockan sju på morgonen. idag mår han alltså som han förtjänar och ser ut som sju svåra år. jag gör min plikt och varavar med att säga ofördelaktiga saker om hans uppenbarelse, skratta och peka och tipsa om chokladtårtan i personalrummet, som han tyvärr är för illamående för att kunna njuta av.
jag har ont i huvudet. senast jag hade ont i huvudet var en torsdag för exakt fyra veckor sen. gången innan det torsdag exakt fyra veckor tidigare. gången innan det var också en torsdag exkat fyra veckor tidigare. innan dess var det kanske ett halvår sen, om man inte räknar alla solstingsontihuvudet som jag har dagligdags under sommaren. så jag blev lite förvånad när den infann sig. huvudvärken. och fattade inte och såg inte mönstret. men sen insåg jag att det är min nya pms. mensankomst om ca tolv timmar. jag har inte haft några förkänningar sen innan jag började käka ppiller (eller det gör jag ju inte, men de med ppillerliknade effekter.), då hade jag dödsaont i knäna några dygn innan.
idag känns det ju som att det iochförsig kan ha ett visst samband med dagens festligheter på dagis, luciatåg utomhus vilket innebar overaller under linnena, vilket innebar påklädningen en halvtimme innna utgång (för det tar ju så långtid att klä på 16 kids), vilket innebar varma, svettiga gnälliga kids. efter detta var det ju såklart fika med tre gånger så många föräldrar. vad är grejen med att barn börjar härja som om det inte fanns någon morgondag bara för att föräldrarna är där utan att det innebär hämtning eller lämning.
Lucy försökte få mig att ändra hennes mest utmärkande personlighetsdrag till "svart, modig och alternativ", eller möjligtvis "ensam, osocial och hatad". Jag kryssade i "glad, social och sprallig" istället. Det spelade ingen roll, hon blev Elvis i vilket fall.
idag fördrev jag och bibliotekarsonen tiden med att fantisera ihop hur det skulle kunna bli ifall bibblan blev översvämmad igen. vi kom fram till att vi helst skulle vilja ha sånna där flytdynor som dom har i baywatch och springa i slowmotion. sen sa bibilotekarsonen att han också gärna skulle vilja ha sånna snygga orange badbrallor som the hoff har. du menar röda sa jag. nej orange sa han. när biblioteksbästisen inte ville vara skiljedomare så uppstod istället ett vilt bildgooglande för att utröna hur det stod till med färgerna. jag pekade om och om igen på bilderna, som visade att jag hade rätt. för att verkligen understryka så bildgooglade jag "baywatch red" respektive "baywatch organge" och lät antalet träffar tala sitt tydliga språk (red 48 400 vs. orange 21 200!)
ajuste, vem är den mesta bibbloungen nurå? vavava?
jenny ringde förrut påväg hem från jobbet och frågade tusen saker. den vanligast förekommande frågan var "va?" tillslut blev hon så irri på sig själv som ringde upp fast än hon var ute och gick i snålblåsten och inte hörde vad jag sa iallafall. jag skrattade åt henne och hon sa "va?" och sen la vi på.
men nu är hon snart påväg hem och kommer inte vara längre bort än solvägen. då gör det inte så mycket om man inte hör varandra i telefon, för då kan man säga sånt som behöver höras öga mot öga.
ett av problemen med att internetstalka sina vänner och bekanta är att man får reda på så mycket saker som man sen måste låtsas som att man inte vet om, eftersom det skulle vara uppenbart hur man fått tag på infromationen. det blir ju lite knäppt, för hela grejen är ju att man vill veta en massa saker, men sen sitter man där med all denna vetskap och kan inte göra något åt den, för då avslöjar man sig! extra jobbigt blir det när man upptäcker att man har en massa gemensamt med en person, och att det man vet gör att man känner sig närmare personen i fråga men personen har såklart ingen aning om det starka band man utvecklar för det är ju liksom envägskommunikation! så då sitter man och försöker desperat komma på hur man helt apropå ska styra in samtalet på den gemensamma nämnaren men det går inte eftersom det är så sjukt specifikt att man aldrig skulle komma på tanke att tala om det, helt apropå. så frusterande så man vill dö! eller iallafall sluta internetstalka. så jag har försökt. inte helt helhjärtat kanske men iallafall.
så förra vecka hände det sjukaste. jag råkade! på allvar! jag liksom bara snubbalde över informationen, den föll ner i mina händer. jag kunde ha tittat bort men alltså det var ju typ som ett tecken! nu vet jag dödsamycket saker. som jag måste låtsas om att jag inte har den blekaste om. frustrationen.
Lucy har klagat. Eftersom hon inte har tillgång till edit-funktionerna här så styrde jag upp. Annars har jag, bortsett från en snabblunch i stan, suttit hemma och lyssnat på podradio och stickat vantar och tyckt synd om mig själv för att jag är en pussy som inte kan ta min förkylning som en riktig dam. Jag blir värsta gnällpaketet och pratar bara om hur sjuk jag är. Dessutom stickade jag fel på jävla skitvantarna hela tiden, och de är olika stora och jag har ont i nacken och ögonen. I morgon ska jag i alla fall försöka jobba vilket leder mig till nästa ångestpuck, vilket är att alla bra grejer som har hänt nu betyder att jag måste säga upp mig den här veckan. Aaaah jag tycker att det är skitjobbigt med konflikter (eller okej det kanske inte nödvändigtvis är en konflikt men när jag gick i GYMNASIET så bad jag fortfarande min mamma att ringa skolan när jag var tvungen att sjukskriva mig. Det är inget jag är stolt över men det är sant.). PLUS att jag gillar mitt jobb dödsamycket så jag kommer säkert börja grina. Jag tror dessutom att lite för många människor känner till mina framtidsplaner och att jag skulle få svar den här veckan, så jag kan liksom inte mörka och låtsas att jag inte vet än. Och jag känner inte direkt att det är okej att alla utom min faktiska arbetsgivare vet om att jag tänker sluta, så jag måste säga upp mig typ i morgon. Frågan är om jag ska prata med Jennifer Aniston irl, eller om det räcker att ringa. Det är ju lite som att göra slut, så via telefon känns ofint. Men eftersom jag jobbar under tidspress här så blir ett fysiskt möte lite opraktiskt. Stay tuned för rafflande fortsättning. Ring mig om ni har några bra tips eller tricks. Pappar brukar föreslå kognitiv beteendeterapi.
första veckans vfu har gett mig förkylning och trassligt hår. det trasliga håret har ojoj stått för, eftersom han han varje samling (ca tre per dag) och efter varje vila och ganska ofta däremellan med kryper upp i mitt knä med tummen i mun och sträcker sin andra hand mot mitt hår och snurrar runtrunt med fingret tills han fastnar. som om mitt hår inte klarar av att trassla ihop sig på egen hand. men eftersom han säger jag älskar dig med jämna mellanrum är det svårt att stå emot.
annars bygger vi hus till goesdjur. b har lärt mig vad haj heter på isländska och andra b sa när vi byggde " hörru maja, det här var väl en spännande grej, att bygga hus." husen är en hit, a massproducerar och c undrar varje dag när det är hennes tur.
jag fick vara med på ett möte om js språkutveckling igår, med specialpedagogen och den ansvariga på avdelningen och det var hur intressant som heslt. plus att de älskade mig båda två, och så snackade vi skit om min handledare och barnskötaren tyckte precis som jag. sen hetsade jag och specialpedagogen henne till att söka lärarutbildningen och på rasten ringde hon till lhs.
poesifestivalen igår var bra, men en del kunde varit kortare, speciellt eftersom jag satt och snöt mig i koftärmen och tänkte på min säng den sista timmen.
idag är det första december, jag har firat med att hetstitta på julkalendern innan jag gick till jobbet och så köpte jag lussebullar på 7elven. julkalendern blir nog bra, vanna rosenberg för tusan!
ikväll är det nån sorts dinnerparty med überliberaler (alltså på folkpartist sättet) och jag ändrar mig varannan sekund om huruvida jag ska ta mig dit eller inte.
+
det kommer vara sjukt gott, om jag känner kocken rätt, sandra! och karl
-
cementsnorklumpen som är mitt huvud, alla überliberaler. jag tror att dom misstycker om jag snorar i koftärmen.
- Hur man knyter en slipsknut (Windsor 1, enligt internet och personerna som har gjort hemsidor enbart ägnade åt slipsknytarkonsten)
Åh internet, don't ever change!
idag har jag gjort köttfärsås för första gången i livet. först luktade det illa, sen blev det för ljust, sen blev det översvämming, sen blev det kickass. jag hade champinjoner i för det brukar ellen ha och hon gör godaste köttfärsåsen. jag drack även mjölk till som ellen brukar, så en stund kände jag mig som en copycat och det var ju lite läskigt så jag ändrade det till en homge istället.
påtal om mjölk så kanske någon minns ett av de första inläggen här. det handlade om att vi är okollektivitstiska och delar upp våra saker i mitt och ditt men delar på mjölken iallafall(minnessvaga hävisas hit). det är inte sant längre! mary har lagt till sig med gamla veganfasoner och dricker havremjölk! den gemensamma mjölkkassan gråter! jag med! och inte bara på grund av emoögat.
ifredags träffade jag tommy efter skolan. vi köpte take away-lattar på hans lokala café i bems (som det kanske heter i folkmun, eller i tommys mun iallafall) och var förbi en antikaffär och målade stolar och hyllor och förvaringsmöbler och så prackade jag på honom en målardyna när vi var i järaffären och plockade på mig massa färgprover i guld, men så påpekade han att de kostade 2 spänn, och då ville jag inte ha dom och då sa han men det är ju bara 2 spänn ta dom om du vill ha dom, och jag sa men jag trodde dom var gratis, det var bara därför, varför ska dom ta ickesumman 2 spänn? och han sa att antaligen för at alla gör som du och bara plockar på sig. och sen snöade det och vi målade mer och pratade och åt pizza och kollade på house lite. det var trevligt och fint och det kändes nästan som att det här är vårt naturliga sätt att umgås och att vi aldrig gjort annat och det känns ju hoppfullt.
igår var jag i segeltorp och stöpte ljus med mamma och pappa bredde prickigkorvsmörgåsar av färdigskivad skogaholmslimpa till mig. vi gjorde 190 ljus och ett grenljus och jag gjorde ett droppstens/kungboreistapps/gothstyle-ljus.
träffade klara på kvällen och tittade på carleinar och pratade över chai efteråt.
nu ska har jag betalt räkningar och ska snart diska tredagarsdisken. det borde inte vara så mycket, jag har inte ätit middag hemma på flera dagar, men många frukostskålar små...
atomragnar tror inte på atomer
elsa tror inte på procent
dom coola (?) queera (?) på män och maskulinitetskursen tror inte på patriarkatet
och jag tror fanimej inte på psykoanalysen. alltså komigen? pojkar och flickor är olika för att som har olika könsorgan och därför olika organmönster och därför olika beteende mönster. det kan man se bevis på efter som pojkar bygger fallossymboler och tjejer bäddar ner dockor. sen finns det massa grekiska myter som också bekräftar det faktiskt!
hittepåalltihop. så jag har suttit och hittat på i min examination senaste timme. det är ganska underhållande, men jag tror inte på det ett endagste dugg. tror någon på det här påriktigt?
igår infann sig helt oväntat min akademiska topp. vi hade seminarium om postmodernitet och genus och jag kickade så mycket ass så det fanns inte. efter att ha ifrågasatt allt som alla sa hela tiden, inklusive kurslitteraturen så frågade jag om man fick referera till seminariet i examinationen (eftersom kurslitterautren sucks big time.) då sa min lärare: ja, självklart. jag tycker du ska referera till dig själv från det här seminariet.
REFERERA TILL MIG SJÄLV! AJUSTE!
sen var jag totalt uppfylld av mig själv i flera timmar, helt spattig och ville typ berätta för alla om hur bra jag var. som tur var så var det maskulintetskurs på kvällen och jag fick umgås med folk som inte tror på patriarkatet som och det får mig alltid att falla ner lite från mina höga hästar och hålla käften, men tog halva seminariet innan jag landade.
gråttjejen i min klass vissade helt nya sidor också när hon pratade om snopp och fitta, var på halva seminariet började fnittra och hon ba vaddå? vad ska jag säga då? och fnitterkören ba SNIPPA! och hon ba eh, pff, då säger jag hellre fitta.
sen pratade jag och mary om snippa och om det dåliga i att hitta på ett ord utifrån en exixterande manlig "motsvaighet" men så tänkte vi att det kanske bara är jobbigt för oss som är med om uppfinnnadet och inte för barnen som aldrig har lärt sig nått annat. och så sa jag snipp snipp och gjorde den internationella handrörelsen för nu-ska-mina-fingar-föreställa-en-sax-som-klipper och DÅ blev vi livrädda och konspiratoriska igen.
efter seminariet så pratade jag och min klassbästis med vår lärare om genusarbete och hur svårt det är och hur fint det är med självhat och bitterhet som drivkraft. sen sa hon att hon hoppades att vi skulle driva de här frågorna och jag ba vad tror du jag gör här? så himla fint, hon la ansvaret för förskolans genusarbete på mina axlar. min plan är att smickra till mig henne som handledare på c-uppsatsen, vilket iochförsig är inom en ganska avlägsen framtid.
men iallafall. låt inget överskugga det faktum att igår var dagen då jag fick uppmaningen att referera till mig själv. jag vinner livet så himla mycket.
Jag har maxat så himla hårt i helgen! Jag isolerade mig i kvarnen med pappa och pluggade som fan. Ibland tog jag pauser och högg ved, och sedan fortsatte jag att lära mig saker. I morgon ska jag skriva mitt prov och sedan ska jag börja leva igen! Jag är så sällskapssjuk så jag dör. Jag måste nyetablera kontakt med alla mina vänner också, för den enda jag har träffat de senaste månaderna är Lucy så hon är den enda jag känner nu. Det är konstigt det där, varje gång jag har tänkt att "den här helgen ska jag verkligen bara plugga, om någon ringer så måste jag säga att 'nej tyvärr, jag ska plugga, men kom igen i mitten av november'" så är det ingen som har ringt! Så himla ovärt, när jag hade värsta manuset och allt. Men sen sa pappa att det var för att jag inte underhöll mina vänskapsrelationer ordentligt. Så nu jävlar ska här underhållas.
i söndags när jag satt på tåget från växjö med niklas (mammas) ipod som sällskap och lyssnade på den enda kentlåt som han lagt in på sin (mammas) ipod så kom jag plötsligt på att det är tio år sen som jag önskade mig en kentskiva i julklapp för första gången. jag fick den av mina storkusiner som tyckte det var lite märkligt att en tolvåring lyssnade på kent, fast jag tror dom tyckte att det var lite coolt också. dom tyckte också det var coolt att 8åriga niklas hade en russel athletictröja. det tyckte ingen annan i vår familj, vi har aldrig varit så mycket för det här med märken, utom min lady soulperiod i åttan.
iallafall. tio år sen jag fick isola alltså. vilket betyder att det är 11 år sen jag fastnade i kentträsket, helt utan vetskap om vad som komma skulle med flikkor och ku klux klanvibbar på stadion.
så här var det: niklas hade fått absolute music 23 i julklapp. i mellandagarna var vår granne och mitt livs stora förebild hemma hos oss. vi visade våra julklappar och sånt, hon ville bara lyssna på våra skivor. jag hade typ fått målarrock eller något, så det blev absolut music 23. vår granne underkände alla låtar utom två: när hela världen står utan för med jumper och gravitation med kent. hon programerade in stereon på de två låtarna och tryckte på repeat. jag visste inte hur man tog bort det. och efter ganska många varv så var gravitation helt innött och jag lyssnade inte på något annat, inte ens på min nya målarrockskiva.
att ha samma favoritband som när man var tolv är väl knappast ett tecken på att vara förändringsbenägen. men det har jag å andra sidan aldrig hävdat att jag är.
vi ses imorron.
idag fick jag veta en hemlis. det kändes mycket fint. att få det förtroendet. från den personen. igen. tack.
annars har jag den senaste veckan tänkt väldigt mycket på sömn, att jag inte kommer ha sovmorgon på tio dagar. och på hur jag egentligen ligger efter, men ändå har massa tid att komma ikapp, så jag orkar inte bry mig. och nojat sjukt mycket över huruvida jag är lämpad att arbeta med barn. och vuxna. dels så är det här sånt jag tvivlar på dagligdags. dels har jag praktik och märker att jag inte kan hantera vissa saker. dels så har maskulinitetskursen fått mig att tvivla på min feministiska övertygelse. typ. jag har alltid tänkt att jag tänker mest rätt på det området. alltså inte bara jag, men att jag och alla vettiga runt omkring mig tycker likadant. om grunderna. nu har jag börjat tänka att jag kanske har fel. grundläggande fel. och om jag har fel, om jag tänker fel, och jobbar utifrån att jag tänker fel då kommer jag ju fucka up en massa ungar och det vill jag verkligen inte ha på mitt samvete!
detta har jag gjort hittills:
mått illa, eftersom jag åkte baklänges
ankommit.
känt mig stressade och förvirrad, men efter att jag lokaliserat stadsbiblioteket och apoteket kände jag mig lugn igen.
dumpade väskorna på stationen för att göra stan. "göra stan" ska här läsas som gå storgatan fram och tillbaka och fota lustiga hus. jag är turist faktiskt. sen köpte jag nagelfilar, sminkade mig på toaletten och grät sen genast bort det med emoögat.
installerade mig i bibblans tidskriftsavdelning, där jag gjorde halvhjärtade försök att plugga, och åt clementiner och bärry i skydd av min pluggpapper, livrädd för att bli utslängd av en arg bibliotekarie. fatta skammen!
nu ska jag ta mig en kopp te på CAFE AU LÄS, samma namn som sumpans dito. sen får jag hänga på smålandsnytt om jag har tur. och om jag hittar.
BONUS: småländska städer jag besökt
växjö
nässjö
vimmerby
kalmar
jönköping
typ älmhult, orrefors, kosta boda samt andra typiska glasrikesorter på någon av familjens vanligen förekommande glasrikestours där det inhadlades ölglas och finkaraffer till andra handssorterings pris.
säkert nån mer, som jag inte nämer pga sviktande minne och bristande geografikunskaper.
obs! med reservation för att ingen av ovanstående städer ligger i småland. se bristande geografikunskaper.
jag råkade eurofoirblogga om figaros bröllop i yos kommentarsfält på bdb. sen kom jag på mig själv, klickade ändå på skicka och bestlutade mig för att ta mina business elsewhere. hit alltså. nu har jag tyvärr tappat hettan i ögonblicken (jag tänkte skriva heat of the moment, men så kändes det lite väl international med engelska i varannan mening, så jag direkt översatte och insåg sen att det finns ett likadant uttryck på svenska utan att man behöver vara helt anglofigerat i meningsbyggnaden). nu har jag definitivit tappat den.
men iallafall. det var så sjukt sjukt bra. på det sättet som att jag blir sugen på att vara med själv. exakt sån teater som jag vill spela, stora tunga klassiker i uppopad version. remakes i high school miljö! fast med kostymer. eller lite iallafall, det var ju trots allt stadsteatern. oh, jag ville vara med så himla mycket. jag älskade alla karaktärer, jag ville vara vanna rosenberg, grevinnan, figaro, greven, kerubin och den blåsta bruden med mongorösten. allihopa på engång. enmansföreställning med mig själv. i alla rollerna: jag.
åh teatern.
Ingenting sen kom ingenting sen kom ingenting sen kom ingenting.
Kent vid bagagebandet på Arlanda.
HAHAHAHAHA.
idag har jag hämtat tågbiljetterna och köpt billiga ögondroppar till mitt öga, det är tydligen torrt, det är därför det rinner, logiskt, men billiga var dom, för jag behövde inte gele eller utan konserverigsmedel, jag har inga linser och inga konserveringsmedelsallergier.
och jag köpte en påse svarta och en påse vita pärlor också. la klart en pärlplatta när jag kom hem. fast jag behövde organe och gula också, så jag fick leta i den stora påsen som jag hade när jag gjorde mitt fyrametershalsband. som jag hade tusen varv runt halsen i gymnasiet. som jag hade på thearksingeringen och martin axen sa wow vad många halsband du har och sofia ba det är ETT! hon har gjort det själv. och martin axen ba wow. han sa snälla små personliga saker till alla. typ att dom hade fina kläder eller snyggt nagellack eller coolt namn eller fräcka pins. så himla fint av honom. att han ansträngde sig lite. fett med kräm.
nöjd med pärlplattan, jag ska stryka den imorron och pressa den mellan fyra band av marys ne. hon kommer inte gilla det. så säg inget.
nu ska jag trycka in lite mer droppar i mitt torra rinnande öga.
jag vill att mary ska komma hem nu så jag kan lyssna på kent på repeat och hon kan bli galen efter två gånger. jag har inte lyssnat på kent en enda gång sen hon åkte, om inte hon säger åt mig att sluta är det ingen vits. nej.
jag vill att klara ska skicka fler lejonpastejbilder till mig.
jag vill få fler långa prettomail från matilda med meningsbygnader och svulsitga beskriviningar av de enklaste saker som slår knut på sig själva bara för att vi ska verka speciella inför varnada.
jag vill att sandra ska vara fnitterfull och hålla mina händer och varava pussandet på kinden med att säga att att jag ju såklart inte är nått lejon, hon är lejonet, jag är inget inget lejon, ojoj, nejnej.
och jaha, vad är grejen med att ringa och säga att man inte kan prata för att man har dåligt batteri och sitter på tuben? jamen ring inte då, jag behöver inte prata med dig, inte som att det var jag som ringde upp.
bara för det kom mary hem nu. hon har köpt ett diskställ.
hela jens lekmanskivan är som min favoritwinnerbäcklåt. men ändå. lite så.
igår firade vi allahelogona enligt alla konsten regler. eller vår familjsregler. först skogskyrkogården, farmorochfarfargraven, blodsfarmorgraven och barngraven. sen kolumbariet i högalid. jag känner mig aldrig så andlig som den här tiden på året. det är min viktigaste högtid, rent religiöst sätt.
efter vi hade käkat så åt vi efterrätt i hallonbergen, hemmagjord prinsesstårta, orange med trinaglar för att få den rätta halloweenlooken. man måste blanda lite.
när alla hade åkt hem varvade jag mellan att lyssna på dimmu borgir och the opposite of hallelujah för att få rätt sinnenstämning, tror jag. för vad vet jag inte.
och då upptäckte jag att det hade börjat snöa. för det smattrade mot rutan, och mot marken hörde jag sen när jag öppnade fönstret. jag tänkte först leka lorelai och gå ut och ställa mig på gatan, men istället släckte jag lampor och drog upp perisenenerna och satte mig på sängen och tittade på den hårda snön som jag bara såg sålänge den uppehöll sig inom gatlyktornas lysradie. allt kändes väldigt klyschigt. sen somnade jag med klänningen på, men måste blivit varm eller nått för när jag vaknade i morse så låg den ihopskrynklad som en liten gosedjurskorv brevid mig.
nu har jag ätit tårtrester till frukost. nu ska jag plugga. känns än mindre motiverat än vanligt, tanken på att hela kursen bygger på att man ska läsa sin grupps texter och få feedback när jag vet att alla textsamtal kommer handla om att de andra känner sig osäkra på sjukt basic grejer och jag inte kommer få ut nånting av deras läsningar för att de tycker jag har fattat allt och bara säger "jättebra skrivet", får mig inte ens vilja producera en enda textrad. min klassbästis är inte med på det här momnentet, hon skulle läst och kunnat ge mig nått mer konstruktivt. men nej. nu ska jag typ vara hjälplärare i fyra veckor. och okej att man lär sig genom att lära andra men hallå MIN proximala utvecklings zon då?! vavava?!
röda boots är i stan också. förhoppnigngsvis får jag träffa henne ikväll.
i natt drömde jag att jag hade döpt mina tuttar. till jens och lekman.
mitt vänster öga envisas med att gråta. (one singel tear, of emo!)
jag har utslag i naveln.
igår träffade jag silverskor.
jag ska nog börja referera till alla mina vänner utifrån deras fotbeklädnader.
om jag ska vara konsekvent så träffade jag i så fall svarta stövlar idag.
känns ju kanske inte som de skor som bäst personifierar henne. nä, vi kallar henne istället raggsockor i kinaskor. mer karaktäristiskt.
vi var på teatern. gråt inte mer cecilia. och inte du heller ursula. hur bra som helst. det näst bästa jag sett med lennart jähkel. love will tear us apart är svårslaget.
på tal om det. det här alltså. visst känns det som om något vi sett förrut? jag menar tafattheten! studsandet! sittandet på sängkanten! TUGGUMMIT!
visst känns det som att kärleken väntar?
idag har jag köpt ett linne som kombinerar det bästa av mina två favoritvärldar; guld och hello kitty. simlasnyggt!
annars är jag mest glad och nöjd, det är så många som tycker om mig just nu. från helt oväntade håll. eller så oväntat är det kanske inte, de är ju helt logiskt egentligen att just de här människorna gillar mig. det är lite som att jag har gjort motsatsen till att ta dem förgivet, liksom inte räknat med dom. och nu så bara kommer dom i en klunga med kärlek. simlabra!
simlaskönt att grupparbetet äntligen är över, nu kan jag gå tillbaka till att vara den st bernadshund jag egentligen är. mary vägrar tro på det här, men fråga alla jag gick i gymnasiet med, jag ÄR st bernadshunden!
i helgen var jag på en inflyttningsfest bakom en röd dörr, allra mest för att återse en kär gammal vän som även råkade vara festens värdinna. så fort jag kom innanför dörren så kastade hon sig runt halsen om mig, men kastade sig sen lika tvärt tillbaka eftersom hon påmindes sig om att hon var förkyld. det hade hon upplyst alla andra gäster som försökt krama henne om, men när hon såg mig så kände hon en sådan instinktiv glädje att hon inte hann hejda impuslen att kramas. jag tog det så klart som ett tecken på vårt starka band och det kändes mycket fint.
nu känns det bara som att mitt huvud imploderar och exploderar på samma gång. förkyld glädje är farliga grejer alltså.
Alltså, appropå Lucys hat mot Facebookgrupper. Här kan man läsa följande:
"Under flaggen 'Agera mot SLs homofoba affischer' har för tillfället 1733 facebookmedlemmar anslutit sig för att stoppa SL:s affiscering." Det är såklart angående den där skumma heterokampanjen (som jag för övrigt trodde stenhårt var ett skämt eller typ en reklam av Henrik Schyffert eller så). Alltså det är ju om det här den stora debatten borde handla, om människor som är medlemmar i intressegrupper på sina internetcommunitys med namn som "Agera mot...". Hur kan inte folk reagera mer på det här? Det är ju ett skämt! Precis som all den bästa kritiken så grundar sig den här också i självhat. Jag är skidålig på att rycka upp mig och göra bra saker. Jag orkar väldigt sällan ens diskutera om viktiga saker, för jag tänker att jag vet ju redan att jag har rätt så då är det ingen idé att hålla på att diskutera med andra för det är ju inte som om jag kommer att ta till mig deras åsikter. Om de inte tycker som jag så är de ju uppenbarligen dumma i huvudet och kommer säkert inte heller att ändra sig. Och folk som tycker likadant som jag behöver jag ju inte slösa tid på att prata politik och åsikter med, vi vet ju båda att vi har rätt. Då kan vi prata om annat istället, typ skvaller.
MEN. När jag var liten var jag ute hela tiden och satte upp/rev ned affischer, demonstrerade, samlade in namnunderskrifter och utförde aktioner i smyg på ICA ("denna vara innehåller delar av ett torterat och mördat djur"). Jag skäms. Jag ska bli aktiv igen. Åtminstone så aktiv så att jag kan snacka skit om andra som inte är aktiva utan att behöva outa mig själv som en av dem. Sen ska jag också sluta dissa böcker jag inte läst. Jag ska fortsätta dissa dem, men jag ska läsa dem också.
alltså jag hatar facebook above and beyond, och framförallt hatar jag alla fjantiga causes, eller inte causesarna i sig utan det sjukt töntiga i att joina causes för att visa sitt ställningstagande (du tycker alltså att bröstcancer är en dålig grej, jaha, edgy, verkligen!) och typ göra skillnad PÅ INTERNET, man ba ta på dig en pin och håll käften . mest av allt hatar jag bevar oss från gatuvåldet, liksom VEM är det som ska bevara oss? vavava?! fader vår, du som är i himmelen, BEVARA OSS FRÅN GAUTVÅLDET, amen. plz.
nu blev det väldigt mycket caps och hat när jag egentligen skulle berätta nått som gjorde mig lite glad. min barndomsvän, som jag var rädd för att hon skulle blivit en dålig människa (läs moderat) när hon blev stor för att det skulle få mig att förlora hoppet om världens godhet och sånt, för hon var så bra när vi var små, hon har massa fjantiga causes men bland dom så har hon typ "byt regering 2010"! så himla fint, hon är alltså på sin höjd sosse och det kan jag verkligen leva med och sova gott om natten vetandes.
snart ska jag åka och ha grupparbete. hatar det så himla mycket. jag vill verkligen inte, det går bara åt helvete, och hela veckan har jag tänkt att på fredag blir det bra för då är min klassbästis tillbaka, hon kommer styra upp, men så igår så meddelade hon att hennes plan skulle mellanlanda i tyskland i tusen timmar, så hon kommer inte. vi kommer inte göra någonting, dom andra är sämst. och jag engagerar mig inte, men jag borde, för det känns som allt står och faller med mig, det känns djävligt arrogant att tänka så, men det är ju så, huuur kan det vara så? det är ju ett grupparbete! bara för att jag suger behöver väl inte alla haka på? vad är grejen? inte som att jag suger bara för att dom suger. plus att jag är otrevlig och iskall. dom gillar nog inte mig. men det gööör inget. för vem är det dom ringer när dom inte fattar? jo, mig! så jag vinner ändå!
iallafall. det blir en bättre dag sen. post grupparbetet. då ska jag lämna bilder till dagis. emma kommer. vi ska äta svamppaj. och gå på fans. och sen är det friday bridge på debban. och då kommer jenny, och hon har lovat att hon ska ha på sig sina nya röda boots.
det ser jag framemot mest. dom röda bootsen.
min favoritkollega har slutat.
men no worries, för jag har en ny på gång!
han har ett svärd i örat OCH så ska vi bli kursare. fatta potentialen!
grupparbetet förvandlade mig till diktatorn med järnhand. men som vanligt gäller det inte att skaffa polare, utan att vinna. och mina fellow gruppkamrater kommer ju också vinna, för jag leder dem till seger. med ett järngrepp och utan pardon.
sen hängde jag med mamma och åt glass och var på sightseeing och klämde på garn. när vi var klara undrade hon om jag ville följa med upp till sös, och jag ba chill. men när vi gick i sjukhuskorridorerna fick jag flashbacks och så himla mycket panik och visste inte vad jag skulle göra av mig för jag allt kändes som m47. och så tänkte jag på sot, lilla fina sot som är starkast och som säkert i detta nu också gör sig jobbiga sjukhusassociatoner som ingen borde ha, oavsett hur stark.
Igår hade jag och Lucy candle light-dinner och i skenet av stearinljusen delade vi med oss av olika hemligheter. Jag fick bland annat höra mer om Lucys tonårstid på internet och hon fick lära sig om min nationalistiska tendenser. Sen gjorde jag listor som Lucy hotade med att publicera på internet. Jag har inget att dölja, så jag gör det själv istället.
Filmgenrer jag tycker om:
1. Efter katasrofen-filmer
2. Filmer som utspelar sig på internatskolor
3. Zombiefilmer
4. Musikaler
5. Patriotfilmer
Bubblare: Den stora Kuppen-filmer
Filmgenrer Lucy tycker om:
1. Klassiker i high school-tappning
2. Filmer med Steve Buscemi (han är en egen genre!)
TV-program som jag tycker intensivt illa om men som andra gillar och som jag därför vid flera tillfällen har tvingats titta på:
1. Vänner
2. Ally McBeal
3. Seinfeld
4. Tre kronor (det var ju den stora snackisen i mellanstadiet, man var tvungen att titta fast det sög))
5. The Office (jag kan liksom förstå att andra gillar det men det är ungefär en miljon gånger för skämmigt för mig)
TV-program Lucy tycker illa om:
Lucy: "Alltså Mary, jag gillar nog ALLA TV-serier"
På radion spelar dom den där Hey there Delilah som jag tyckte var rätt fin. Men sedan lyssnade jag på fler av deras låtar på MySpace och allt utom Delilah-låten lät som dålig 90talsskejtpunk. Helt värdelöst. Det känns lite som ett lur, nu måste jag ju skämmas för att jag gillar en låt med ett sugigt band.
tyvärr var allt ståhej bara lite brand på restaurangen i centan. besvikelsen är stor. om man vill vara långsökt så kan man ju få det till att det var indirekt mordbrand rikitat mot kyrkan här brevid. jag gillar långsökt.
veckan har varit praktik. först tråkigt och ickeönskvärt, sen fint och bra och fab, jag har tex. träffat twinsens pappa nu, har fått höra att han skulle vara snygg men gah! så. snygg. och det var jag knappast ensam om att tycka, alla fröknarna åmnade sig och pratade hysteriskt dålig engelska om helt ointressanta saker och suckade ikapp. sen sa min handledare att det finns två sorters människor; pojkar och flickor och då började jag nästan gråta.
åkte tunnelbanan förförsta gången på en vecka i fredags, det kändes sjukt världsfrånvänt.
i helgen plockade jag 14 liter svamp.
och heroes är sjukt lame. asmånga astråkiga plottar. jag gillar bara clairebear just nu. och jag tycker fortfarande att mitt förslag om att han hade hamnat på ett lajv när samurajen visade sig vare en viting var en den bästa plotidén ever. fatta kul.
imorgon ska jag grupparbeta utan min klassbästis. att säga att jag inte är pepp är typ jordens underdrift.
Okej, nu åkte polisbilen som spärrade vägen för infart, och avspärrningstejpen verkar vara borta. Skumt.
Det händer grejer! Lucy ringde alldeles nyss för att be mig kolla upp om det gick ersättningsbussar hit. Inga tåg stannar nämligen i Hallonbergen. Så jag kikade ut genom fönstret, och där var det poliser! Avspärrningstejp! Räddningstjänst! Dramatik! Jag är dödsnyfiken, tyvärr kan jag inte luta mig längre ut genom fönstret än så att jag ser precis förbi grillen. Men det verkar vara avspärrat för att gå in i centrum. Och DN är skitsega, deras senaste nyhet är fortfarande nått himla värderån på Götgatan för flera timmar sedan. E tyckte att jag ska gå ner ock kika, men någonstans har även jag en gräns. Jag väntar till Lucy kommer så får hon rapportera. STAY TUNED.
Jag hade tänkt att jag skulle åka hem efter jobbet igår och bara hänga runt framför teven till kankse klockan 22 eller något annat vilt och sen slagga. Det skulle passat så bra, för då hade jag kunnat plugga hela dagen idag och sedan gått på inflyttningsfest ikväll. Ni vet, eftersom det är lördagen den 12 oktober idag. Nej Mary du är ju helt jävla dum i huvudet säger ni nu, den 12 oktober var ju IGÅR. Och det var ju inte en lördag, det var en fredag. Ju. Jävla hôvve. Ja jag lärde mig det igår när jag blev uppringd och påmind och sedan hästade jag runt hela stan i typ en timme efter jobbet, kom till festen vid kanske halv elva, inledde med att skruva ihop en IKEA-möbel (med hjälp dock. J var min wingman, och lyckades även övertala mig om värdet i att använda instruktionerna (vilket alla vet är för pussies) och alla skruvarna som följde med (antagligen inte helt nödvändigt)), drack fokuserat min medhavda sprit (i lokaflaska), rökte en cigarett och snubblade hem i sällskap med T framåt 1-tiden. Hemresan var nästan bäst, jag ägnade den första halvtimmen åt att förklara plotten i nya Doctor Who och Torchwood, och sedan dissade vi Heroes (och T pratade länge om hur det var logiskt möjligt att resa i tiden?) och T avslöjade också oanade kunskaper om Dark Angel.
Det hela resulterade i att jag har tonårssovit till kl 12, jag smakar askkopp i munnen och jag är fett sunkig. Dessutom har jag inte börjat plugga än, utan funderar på att ta en promenad, köpa chirre och kanske kanske sen skriva klart min laboration. Jag förlorar helt klart tävlingen livet.
SKAMMEN har gjort en stort intåg tillbaka i mitt liv på sistone. Jag har inte skämts så mycket som jag brukar den senaste tiden, men nu är den tillbaka with a vengeance. Igår skämdes jag till exempel mycket när jag åkte rulltrappan upp från tunnelbanan på universitetet. Jag var sjukt trött och lyssnade på musik, och så hörde jag någon ropa mitt namn. Trodde jag. Så jag vände mig om och då var det en tjej som var på väg ned som vinkade jättestort med hela armen så jag vinkade jättestort med hela armen tillbaka medan jag funderade på vem människan var och sen såg jag att det var en tjej som åkte med rulltrappan upp parallellt med mig (vi var alltså nästan bredvid varandra) som OCKSÅ vinkade med hela armen och då kopplade jag att det nog inte var till mig tjej nr 1 hade vinkat. Sen fick den första tjejen dessutom syn på mig och jag vände mig om och försökte dö i rulltrappan (svårare än det borde vara) och sedan gick jag en omväg för att dodgea den andra tjejen som var den egentliga mottagaren av vinkningen och hoppades mycket på att hon inte skulle till biblioteket. Jag skäms över en massa andra saker också, men det här var nog mest påtagligt just nu.
Idag hälsade jag på min syster på Sophiahemmet där hon ligger drogad över natten med ett opererat knä. Alltså, Sophiahemmet. Det är helt sjukt fint med stor gräsmatta och lyxiga lounger mellan vårdsalarna där man kan hänga om man inte är dödssjuk såklart. Och de har menyer på rummen! Och alla sjuksköterskorna har old school-outfits och heter Syster [Förnamn]. Dessutom vilar det en Bergmansk ande över allt ihop. Sophiahemmet får mig att vilja vara rik och kanske lite döende och tro på rasbiologi och kungahuset.
jag gillar hur min helg har växlat mellan fin- och fulkultur.
i fredags: superbad, fulkultur
lördag, på dagen: waldermarsudde, finkultur
lördagkväll: maskerad med tonåringar innehållandes sanning eller konka, fulkultur
söndag: strauss och wagnerafton, finkultur.
jag skulle vilja göra ett diagram.
i fredags såg jag supersugen. den var superrolig. sandra frågade om den var roligare än borat. jag ba "eh, JA".
nu är jag på jobbet. hon som heter som mary i förnamn och som vår förort fast med sten istället för bergen i efternamn har fått en låda med bakalava för att hon hjälpte en att kopirera. hallå, fatta orättvist. jag får aldrig nån baklava trots att jag för tusen saker utanför mina arbetsuppgifter för låntagarnas skull jämt. jaja. jag fick iallafall smaka på hennes baklavor. några var dickshaped.
igår, däremot, fick jag ett paket jäst eftersom jag var bästa gästen på festen. delat med sofia. jag tror mest det berodde på vår hemmagjorda plattanmarsipantårta som vi hade med oss. och kanske för att den matchade vår outfit. priset delades förövrigt ut av han som spelade sickan i lilla jönssonligan. jack sparow vann bästa outfit, man jag tyckte silvia var bäst, hon var också mest in character. iochförsig var kanske jack sparrow det också, men jag menar för de flesta som är fulla så är det väl inte så hysteriskt svårt att sluddra på dålig engelska och gå ostadigt.
jag träffade sandra igår också. vi såg popartutställningen. inte helt nöjda med den. allt med roy lichtenstein hade vi sett förrut, och allt annat var vi mycket tveksamma till att man hade definierat som pop. det mesta var också hysteriskt mycket åttiotal och därav, sjukt fult. men vi gillade robert rauschenberg. och de geers utställning. jag är ju en sucker för kungligheter. iallafall så känns det som att vår äktenskapskris är över, men en visti till wien skulle nog ändå göra susen.
jag är en sån teachers pet! min lärare har lärt sig mitt namn, håller med mig i allt jag säger och ber mig svara på frågor när ingen annan kan. på examinationen förra veckan satt hon och jag och min klassbästis och snacakade skit om biologism och gjorde oss lustiga över dåligt belagda åsikter.
jag lovar att resten av min klass hatar mig.
men, då känner jag att jag kan identifiera mig med renee i top model 8, och helt enkelt säga: i'm not here to make friends!
Jag surfade på Märta Myrsteners blogg på DN, för att Lucy hade pratat om den och jag har inget att göra. Jo, det har jag, de andra ungdomarna är på popklubb och jag är hemma för att plugga. Nog sagt. Men i alla fall, först skrattade jag för mig själv åt DNs presentationer av sina bloggare:
"Kristoffer Poppius är redan känd profil från På stan. Här bloggar han om sitt liv i Stockholm: Kristoffer Poppius om Kristoffer Poppius."
Eller kanske:
"Niklas Wahllöf är nöjesredaktör på DN:s kulturredaktion. En slacker fångad i en streberkropp. Avskyr mycket men älskar med omsorg."
Det är som en blandning mellan en kontaktannonser och någon av alla presentationstexter jag har skrivit genom åren, för band jag inte kunnat något om. Man skulle kunna säga att det var där någonstans som Google blev min vän. Jag skäms för mycket i mitt liv, men det där hamnar fan på top-fem. Tänk mycket "klarast lysande stjärnan på den svenska [insert valfri musikgenre]himlen". Just det. Årets fetaste julkapp är platt, på den nivån.
I ALLA FALL. Jag gillar Märta Myrstener, jag tycker hon verkar sympatisk. Undra om hon träffar Bengt Ohlsson ofta, typ när de ska lämna in sina krönikor samtidigt och springer på varandra i hissen eller så. Fast de lär ju maila. I ALLA FALL. Jag läste och så och jag läser rätt snabbt så jag scrollade nedåt snabbt (det är det värsta när man ska läsa folks bloggar till exempel, att man liksom måste läsa baklänges om allt. Orka scrolla ned till längst ned på sidan det första man gör). Och där så var det en länk till Fråga Martin om stockholmiana! Det är min bästa grej i DN, och den största anledningen till att jag sörjer den som morgontidning (min största anledning till att sörja svenskan är nian). Någon har frågat varifrån namnet Selmedalsvägen i Hägersten kommer ifrån. Hur kommer man på att man undrar varifrån Selmedalsvägen i Hägersten kommer ifrån? Eller, varför undrar inte fler varifrån Selmedalsvägen i Hägersten kommer ifrån? Det är ju jättespännande! Den här sortens vetande är kunskap som jag känner stor tillfredsställelse över att ha. Jag känner mig liksom lite bättre än alla andra när jag kan berätta att Göran Perssons väg inte alls är uppkallad efter han statsministern, utan efter Erik XIV:s rådgivare. Vägen fick sitt namn 1970 "...då Göran Persson ännu var helt okänd". Åh Martin, du fyller mitt hjärta med glädje! Det här gjorde Göran Persson (han som inte var rådgivare till Erik XIV) 1970: typ lumpen och pluggade på Högskolan i Örebro (där han sedemera blev hedersdokter, fast han pluggade inte ens klart - fusk!).
Mer om Selmedalsvägen kan man läsa här. Det är enligt Martin "...en ganska egendomlig historia som aldrig har blivit klarlagd.". Vad sa jag? Spännande!
Mer om Göran Persson som var statsminister kan man läsa här. Inte lika spännande. Jag tror att Göran Persson har skrivit sin wikipediaartikel själv.
Mer om Göran Persson som var rådgivare och som egentligen hette Jöran Persson kan man läsa här. Jöran har nog inte skrivit sin wikipediaartikel själv. Han föddes typ 1530. Men ordet "ingalunda" förekommer i artikeln.
Ja vad kan man säga. Martin Stugart, han verkar vara en skön kille.
http://www.sub.su.se
notera gärna den vita auran omkring mig, som är resterna från snön som fanns där innan jag klipptes in i bland höstlöven.
igår fick jag en ny säng. när man ska få en säng måste man göra saker som mina föräldrar inte är så bra på att göra under trevliga former. tex. parkera på och sen backa ut från ikeaparkeringen, samt samarbeta när man ska förflytta den gamla sängen på en kundvagn till soprummet i garaget.
jag lättade upp båda dessa situationer genom att sjunga.
som en annan femåring.
moraträsk i bilen(det var en gång en snickare som hörde till dom kvickare, han snickrade sig rik för han snickra utan spik.) och då fick jag pappa att sjunga med och sen luftens hjältar i garaget, eftersom kunvagn + sängbotten ser ut som ett flygplan (uh uh uh uh uh uh uh uh, åh i yeah flygplan! åh i åh flygplan! upp i luften över stan, i våra flygplan, här kommer vi...). då skrattade mamma.
jag fick min säng, och i natt sov jag som ett litet barn.
