en vänskap som tar tid.

jonas: oj, vad mycket fräknar du har fått!
sofia: märker du sånt?
jag: jo, men det har jag nog, det var assoligt i paris.
jonas: ja så där mycket var det inte sist vi sågs.
sofia: herregud.
jag: ja, och då fick jag en kram med båda armarna* också, helt spontant utan att jag sa till!
jonas: ja, jag börjar nog gillar dig serru.




* jonas har för vana att bara kramas med enarmsfattning, vilket jag brukar skälla på honom för.