om jag sover? absolut inte.

nej, för jag sitter och tittar på alla klipp och bilder från henric de la cours bröllis i helgen. och grinar. har en sån himla soft spot för honom. alltid haft och efter den där brutala dokun med honom. vill inget annat än gott för honom. mest grinar jag till när kite sjunger thougher then the rest. som de bröllopsvalsar till. FY FARAO. det är nått med bredbent mansmusik som framförs av androgyna falsettröster som är, hm, allt.
tänkte så mycket på vad som berör en i helgen, när vi sjöng på bröllopet och sen var kvar hela vigseln. en annan sång framfördes av en liten tonnis, och alltså det var helt katastrofalt. falskt och i otakt och hon var säkert supernervös. och hade jag känt brudparet, och kanske vetat vem tonåringen var så hade det inte gjort så mycket. tanken som räknas osv. samma sak när vigselförrättaren malde på om brudparets kärlek. jag är ju ändå jordens blödigaste men uppfattade bara väldigt basic och platta floskler. men så tittade man på de nära och kära och alla sträckte sig efter näsdukar eller petade upp solglasögonen ordentligare.
fattar det men fattar det verkligen inte heller.