läser en bok nu som får mitt huvud att sprängas. (nej emma, det är inte björnstad. ) argonauterna. de första tjugo sidorna ville jag stryka under något i varje stycke. ohållbart. nej sprängs är nog fel ord förresten, jag känner snarare hur nånting vecklas ut, öppnas upp. i huvudet. men att det inte räcker. att jag måste ha mer. läsa andra. känner mig dum i huvet som inget vet men som en smartskalle som fattar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar