klaras barn fyllde ett år häromdagen. det är så märkligt att ha en långdistansrelation till ett barn. jag bygger den relationen med post. och genom att titta på jättemånga bilder på henne. som hennes mammor lägger upp. eller mmsar. men det bygger ju inte VÅR relation. min relation till henne. men inte hennes till mig. skulle ju vara sinnesjukt om jag skickade bilder och videosnuttar på mig själv som hon skulle titta på.
på hennes ettårsdag, eller kanske dan efter, postnord är ej att lita på, fick hon en säl jag gjort. säl är mitt kraftsdjur, och jag bestämde att det är hennes också efter att jag och hennes mammor stötte på sälunge i skagen precis där haven möts. hon låg i magen då.
jag fick se många fina bilder från hennes första födelsedag. en där hon klappade händerna av lycka. det var gulligt. men så la klara upp en bild på pannkakstårtan, med ett ljus i. ett! det första. och jag vet inte, det slog mig så hårt att hon är ett år redan. lilla lilla ungen. det är så stort att hon finns. att hon funnits i ett år. det blev så tydligt med det lilla tårtljuset i pannkakstraven. jag blev tårögd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar