tröstäter.

hade tänkt trappa ner sockerberoendet som infinner sig efter godisdimman som är december månad. min plan var att detta skulle ske i samband med tjugondagknut, eftersom det är omänskligt att neka sig själv att köpa en ask wienernougat som är nedsatt till 24:90 i början av januari. så en liten reagodisfrist var inplanerad. har dock ätit godis varje dag efter tjugondagknut. det ingick inte i min nedtrappning att min chef skulle bråka med min kollega så att hon försvann i två veckor. och antagligen mer. samtidigt som jag ska få en ny kollega, behöver tidigarelägga överflyttningar och därmed utvecklingssamtal, hitta på ett schema till den nya kollegan och hålla mig extremt hårt i skinnet för att inte börja skrika och gråta på min chef.
nån himla tröst ska man väl ha. jag tar socker.